Skrivet av: toktassarna | 22 september 2020

Kaia vill inte åka bil :(

Jag vet inte riktigt när det här började, men Kaia vill inte längre åka bil. Kanske kommer det från krocken för lite mer än ett år sedan? Jag vet inte, men under våren har det blivit tydligare och tydligare att hon inte vill åka bilen. Hon har dreglat i den, och hon vill inte gå till den. Jag trivdes inte jättebra med Caddyn jag heller, så jag bytte ut den, först mot en Volvo som visade sig vara skräp och sen köpte jag helt enkelt Fridas Focus, hon köpte min Caddy så tillslut kan man väl säga att vi bytte bilar rakt av.

Första resan med Focusen gick till Hästberg och då tyckte jag ändå Kaia var okej. Vi kunde rasta på en rastplats utan koppel och hon kom ändå till bilen (med Caddyn så stod hon 20 meter bort för att sen komma krypande och lägga sig ner utanför bilen när man envisades). Men nu vill hon inte åka Focus heller. Inte ens om hon får sitta i bälte inne i bilen.

Jag har testat ge henne ingefära men det verkar inte hjälpa öht. Jag kan inte riktigt avgöra om hon mår illa eller om hon faktiskt är rädd, men får hon sitta i Simons knä i bilen är hon iaf lugn. Men det är ju inte nån bra lösning alls.

Just nu är hon lite ful i ett öra pga allergin vilket ju kan påverka balansen, men så har det ju inte varit hela året. Och jag har inget minne av att det här kom direkt efter krocken heller så jag är lite osäker på om det går att koppla till den. I Caddyn satt de ju i bur så att de inte kunde se ut, och Kaia verkar uppskatta att se ut, men nu när hon kan det verkar det inte räcka längre.

Med Corona och så så åker vi ju inte så himla mycket bil, det är inte flera timmar varje helg. Men ett par gånger i veckan vill vi ju till Rimforsa (just nu åker vi dit på torsdagar och hem på måndagar, heja hemmakontoret!) och ibland vill vi ju göra utflykter till typ Hästberg eller närmaste klätterklippa.

Jag känner mig lite maktlös just nu, jag vet inte riktigt vad jag ska testa härnäst. Jag hade hoppats på att bilbälte och få åka inne i bilen skulle hjälpa för dit är iaf vart hon vill gå, hon går aldrig till bakluckan på bilen längre utan alltid till dörrarna.

Lilla fina Kaia, vi har det lite jobbigt just nu ❤

Skrivet av: toktassarna | 14 juli 2020

Klokapselbrott 😕

Första dagen på semestern lyckades minkebarnet slita av en klo i en gallertrappa på husses jobb. Vi märkte det inte ens först, hon var plötsligt halt när vi skulle doppa hundarna innan bilresan ner till Småland, men jag såg inget då utan det var inte förrän vi kom fram och hade möjlighet att undersöka i ljus som vi såg att hela den yttersta klon på vänster fram var helt borta.

Som tur är har jag ju en syster som ska bli djursjukvårdare så efter att ha pratat med henne tog jag kontakt med en veterinär via app under helgen som sa att vi måste visa det hos veterinären så Minka fick åka tillbaka till Linköping med hussen och ta en akuttid där. Det såg dock bra ut så 6000 kronor senare hade hon nyklippta klor och ett recept på metacam.

Nu har det gått snart tre veckor och hon slipper både tratt och sko och får nog bada igen bara värmen återvänder. Hon lärde sig såklart trycka tratten mot sin egen tass och skavde upp ett sår på ovansidan så de senaste dagarna har det varit ett större problem än själva klobrottet.

Fick tag på en tratt genom agilitynytt på Facebook, fanns i Vimmerby!
Rörde sig ganska smidigt med sko tillslut!
Skrivet av: toktassarna | 29 juni 2020

SM för alla 2020

Världen är ju fortfarande upponer och SM ställdes in, men vår härliga agilityklubb bestämde sig för att köra conceptet som Corona Cup-gänget startade och köra ett SM för alla, alla som ville kunde alltså anmäla sig, en bana släpps, den byggs på olika klubbar, man filmar och skickar in. Alltså alla har ju extremt olika förutsättningar och banorna blir såklart inte exakt likadana överallt, men iaf en rolig grej som aktiverar en lamslagen agilityvärld.

Jag anmälde båda hundarna trots att vi inte tränat sen forever och verkligen inte är i fysisk agilityform nån av oss efter den här våren, men för att stötta klubben tyckte jag ändå det var en rolig idé. Nu hann jag bara köra hoppbanan på ett enda varmt pass innan semestern tog mig ner till Ventzelholm, men jag skickade iaf in mina filmer på varsin hund. Och vi hade sjukt kul med banan!

Och tänk att Minkebarnet faktiskt sitter i starten. Hon tjuvstartade EN gång på hela träningspasset, när jag vände mig om för att titta på henne. Tänk att det gick att lära om. Och tänk att det sitter kvar trots att jag tränar så himla lite numera.

 

Skrivet av: toktassarna | 29 mars 2020

Världen är upponer…

Världen är upponer och hundarna är just nu mest hos Simon där de kan vara utomhus hela dagarna. Även om jag jobbar hemifrån så har de nog roligare där.

Allt är inställt på egentligen obegränsad tid men vi tar det en vecka i taget. På ett sätt känns det skönt att jag nästan helt slutat tävla agility själv redan.

Nu väntar vi bara på att Coronastormen ska vara över och att saker ska bli som vanligt igen.

Skrivet av: toktassarna | 22 februari 2020

kurs och attackerade

Hundarna har varit på olika äventyr idag, Minka har varit med mig på kurs och Kaia har varit hos sin kompis, en kille som känt henne hela sitt liv egentligen, de är nästan lika gamla. Han kan inte ha någon hund själv så han lånar Kaia ibland, precis som min familj lånade labradoren Bruno när jag var i hans ålder och min familj inte kunde ha egen hund. De har det väldigt trevligt tillsammans, sist skulle de titta på film, busa och läsa tillsammans ❤ Denna gång hade de dock extremt otur när de var ute och gick och två lösa hundar (jättestora enligt utsago, vet inte ras) attackerade Kaia. Som TUR VAR så regnar det och blåser rätt mycket idag så jag hade skickat med ett täcke som hon hade på sig och hundarna fick bara tag på täcket och Kaia verkar ha klarat sig utan synliga skador. Men både pojke och hund var väldigt rädda och ledsna när det hade hänt. Jag  ska kolla och känna igenom henne ordentligt bara hon fått slappna av lite här hemma.

Medan Kaia var där var Minken och jag på kurs för Veronica Bache. Jag har ju lite dålig agilitymotivation just nu och mina hundar har faktiskt inte sett ett hinder sen vi var och tävlade i början av december. Minken var superduktig, lyhörd och glad. Jag hinner ju dock med henne lite bättre än de andra som körde BC, dels för att hon är mindre såklart men även för att hennes hoppteknik faktiskt suger. Hon hänger i luften alldeles för länge. Men att lära om det känns inte alls som ett projekt jag är sugen på att ta tag i, tyvärr. Vi får se vad det blir av det, utan bättre hoppteknik har hon inget att konkurrera med i trean även om vi skulle få till en nolla nån gång. Däremot känner jag mig mer motiverad till att jobba på våra höger och vänster, vi har ju snurrat runt köksbordets ben rätt mycket sen Dorotakursen för typ ett år sedan men inte riktigt lyckats överföra det till hopphinder men nu fick jag lite verktyg för det och lite tips på övningar och progression i min placering (som ju inte ska betyda något för hunden tillslut).

Minken var faktiskt oväntat duktig det passet vi fokuserade på svängorden, och sååå gullig när hon saktade ner till trav på vägen mot hindret för att hon skulle hinna tänka, man verkligen såg hur hon ansträngde sig, tittade åt ena hållet men valde sen rätt ändå. Gullehund, jag tror verkligen hon kan ha nytta av att ha kommandon så hon kan tänka lite själv efter att hon fått kommando. Hon vill ju veta rätt långt i förväg vad som ska hända.

Skrivet av: toktassarna | 14 januari 2020

Jul på skilda håll

Den här hussen vi har han är inte så speciellt förtjust i kyla, så på vintern försvinner han utomlands och med den alldeles utmärkta statliga julen i år bestämde jag mig för att följa med. Biljetter bokades redan i maj och under hösten hade jag stort bryderi om var hundarna skulle vara. Assie tog sig an Minka, vilket fick en sten att släppa från mina axlar. De känner varandra väl, Minka brukar trivas hos Assie och hon känner Assies hundar. Minken är ju en känslig själ…

Kaia var jag inte lika orolig för och hon hade flera ställen som kunde tänka sig ha henne eftersom hon är typ världens enklaste hund men hon slutade hos Caroline där hon hade charmat tonåringar så de tillbringade julafton liggandes på golvet för att få mysa tillräckligt.

Så himla skönt att hundarna haft det bra, de har skickat bilder och filmer och har verkat ha det så bra att jag knappt trodde att de skulle vilja komma hem igen. Men att de haft det så bra har ju gjort att jag kunnat njuta än mer av min semester.

Och jag hade inte behövt oroa mig. Kaia kom hem först och var suuuuperglad att se mig. Minka kom inte hem förrän dagen efter och jag mötte henne ute själv för att jag ville se hur hon var mot mig först innan jag fick konkurrens av Kaia. Hon vart åxå jättejätteglad att se mig. Och sen blev Kaia såååå glad när jag kom in med Minka ❤ De är jättegulliga med varandra och leker med leksaker och springer på skolgården och verkade faktiskt jättenöjda med att träffas igen.

Nu väntar vi bara på hussen som tycker att det är kallt 1,5 månad till innan han kommer hem…

 

Skrivet av: toktassarna | 02 oktober 2019

DRA!

BK ordnade draghundsprovapå med Dennis och Madde och jag var med och fick en massa bra tips på hur jag ska få hundarna att faktiskt dra. Mest handlar det ju tyvärr om att skippa det här slaskspringandet i mitt joggtempo där det blir astungt för dem att dra. Så antingen gå eller springa FORT. Ha halsband på hundarna och ha dem springande ”vid sidan” om jag vill jogga. Träna in ett startkommando och kör korta korta intervaller i början, typ 10 sekunder.

Och kör lite weightpull, särskilt med Minka som inte riktigt förstår grejen med att ta i och jobba. Hon är ju stark som en isbjörn den där Minken men var musklerna kommer ifrån (förutom att hoppa jämfota upp i ansiktshöjd) vet jag inte riktigt för hon drar inte. I sele drar man nämligen inte (hon kan dra som en idiot i halsband så hon går oftast i sele). Men om hon får dra kätting och på kommando kanske hon kan förstå vad man ska göra i selen när man ber om det? Vi testade springa intervaller och Minka ökar bara farten, hon drar fortfarande inte även om jag springer så fort jag bara kan.

Vi fick även prova kickbike och cykel och det var kul men jag tror inte mina hundar har kampvilja och jakt nog i sig för att dra i de hastigheterna. Däremot vore det kul att kunna cykelmotionera i trav så jag slipper springa själv 😛

Skrivet av: toktassarna | 18 september 2019

vita varggrin

För några år sedan började jag borsta tänderna på mina hundar. De blev jätteduktiga på det, stod på led till badrummet så fort de hörde min eltandborsta tystna för då var det deras tur. Sen började jag klippa klorna i samband med det och då tyckte de inte lika mycket om det och slutade köa. Sen träffade jag hussen och började sova hos honom ganska ofta och där fanns inga hundtandborstar så då började jag slarva ännu mer.

Sen bytte vi foder också. Magarna är helt klart bättre men Kaias tänder började bli sämre. Hon har även haft en lite tumörbubbla i tandköttet på en tand och även om jag frågat veterinär om den och de tyckte att den inte störde så länge den inte växte så började det väl kännas som att den skulle bort. De senaste veckorna har jag faktiskt haft känslan av att hon har ont i munnen.

Jag lämnade henne (efter mycket om och men med en bilnyckel som låg i alldelels fel bil) på Mantorps smådjursklinik och fick hämta hem en lite groggy hund ett par timmar senare. De hade hittat en liten fraktur på en tand i nederkäken som de tyckte såg ganska ny ut. Frakturen var inte aktiv, men ganska vass så kanske har hon skurit sig lite på tungan ibland och det är det jag upplevt som att hon har haft ont.

Nu är hennes tänder jättefina och nu ska de banne mig hållas så resten av livet, tandvårdssrutinerna är tillbaka med tandborstning de allra flesta kvällar.

Minken, hon har fina tänder trots mitt slarv. Men även hon ska borsta tänderna numera såklart.

Skrivet av: toktassarna | 04 september 2019

flygande pippi

Åh så fin bild jag fick på Kaia från Uppsala, fotograf är Frida K Jansson. Och japp, hon springer så dreglet yr.

Kaia Uppsala

Skrivet av: toktassarna | 04 september 2019

blogga ikapp – Medevi K9Biathlon

Dags för årets andra Biathlonlopp i Medevi! Ett helt gäng var vi som åkte iväg från stan, superkul. Vi har peppat varandra i en chat under året för träning men det kanske inte riktigt blev så mycket träning i sommar som jag hade tänkt. Framförallt har jag inte lärt Kaia åka skottkärra, våra skottkärror har varit upptagna med jord nästa hela sommaren.

Simon och jag startade ganska tidigt, jag en minut före honom men de kom ju ikapp mig relativt snart. Vi kämpade tillsammans i gyttjediket och sen försökte han springa om mig, men det ville ju inte Minka riktigt och verkligen inte Kaia heller så länge höll vi rygg på dem, Kaia drog som en galning och Minka drog bakåt 😛

Jag sprang nog lite fortare än vad jag hade gjort om inte Simon legat strax före mig, men jobbigt var det. Slutet var otroligt backigt och då gick jag faktiskt uppför. Hindermässigt var det lite klättra, lite gyttja (mycket!), lite dra saker, lite hoppa och krypa under, lite bära tungt och kasta hästsko. Vi missade dock ett hinder, skulle säga att det var lite dåligt skyltat just där för jag kom i mål utan att ens ha sett några halmbalar, Simon hade sett dem men inte förstått att de ingick då det inte var pilar på balarna och funktionären som satt i närheten inte såg aktiv ut alls. Så en minuts tillägg på det, men det var nog vad det hade tagit iaf mig att klättra upp på rundbalar.

Jag saknade markeringar för hur långt man hade kvar, i slutet var det nån funktionär som hejade och skrek att det var nära nu, men det var svårt att ha en uppfattning om hur nära. Men när jag kom ner för en backe och såg målet tänkte jag ”ingen skottkärra!” och så spurtade vi i mål. Blöt och otroligt skitig, gyttjehålet var verkligen bara sump och det satt stenhårt på hundarna, den kalla vattenslangen hjälpte inte mycket och då har jag ändå rätt korthåriga hundar…

Vi stannade och hejade på de som kom efter oss och så åt vi lunch tillsammans, supertrevligt verkligen och en jätterolig aktivitet att göra tillsammans med Simon och varsin hund. Han tycker att Minka är fantastisk och tydligen drar hon faktiskt en del så länge jag inte är strax bakom 🙂

 

Older Posts »

Kategorier