Skrivet av: toktassarna | 20 oktober 2018

kurs för VM-femman

Det var ju väldigt lägligt att klubben lyckades boka en kurs för Sandra Sjöberg som sedan kom femma på VM! Känns ju toppen att få gå för henne. Nu kör hon visserligen mer lättsvängda shelties själv men tyckte hon förstod Minken riktigt bra och hängde med på hur jag tänkte med vissa saker (tex aldrig välja två wraps efter varandra och att det behövs reverse spins ibland). Och vi fick med oss lite att träna på (mest kanske att inte ta tunnlar utan svänga istället även om det är jobbigt) och dessutom en massa pepp för Minken gjorde faktiskt jättejättebra saker och kan minsann massor, OCH jag börjar lära känna henne ordentligt (åtminstone  på träning) och vet vad som kan fungera på henne. Och vårt ”runt” har börjat bli stabilare, faktiskt!

Kul att träffa klubbkompisarna igen dessutom, känns som evigheter sedan vi tränade eller ens tävlade ihop. Men nu stundar vintern och inomhusträningen och då är det smutt att dela hallhyran med någon så kanske kommer man se lite mer av folk nu.

Kaia fick vara kvar i skogarna med husse och det var fint att få lite egentid med Minken, hon är ju en mycket beskedligare hund när inte storasyrran backar upp henne. Hon kunde vara tyst i buren medan hon väntade tex 🙂

Annonser
Skrivet av: toktassarna | 18 oktober 2018

VM och post-VM

Det finns så mycket att säga om VM på hemmaplan men jag har inte riktigt alla de orden. På Facebook blev det bara ett ”WOW och TACK”. Och det sammanfattar ju faktiskt alltihop. Det var SÅ välordnat. Det var så bra info, speakern hade koll och pratade tydligt och bra engelska (sen var det säkert massa fans som ändå inte förstod). Jag var ansvarig för ena banteamet och de var helt fantastiska, var alltid på sin plats, alltid snabba och alerta. Superteam helt enkelt. Tävlingarna var otroligt bra. Så många fina lopp, så många självständiga hundar som tar kommandon på håll i full fart. Tårar och glädjejubel. Ståpäls och att skrika rakt ut. Favoriter som föll och favoriter som höll. Helt otroligt.

Trevligt sällskap med, Sara Olby och jag delade rum på vandrarhemmet, ut och äta en kväll tillsammans med klubbkompisar. Vilja prata engelska på restaurangen för att jag pratat så mycket engelska på arenan.

Försvunnen Colombiansk hund som fortfarande är borta 😦 Agilityvärlden samlade på något dygn in 100 000 kronor för att ägarna ska kunna vara kvar i Sverige och fortsätta leta. Sån kärlek.

Mina hundar som var med sin husse och lärde sig nya trick tillochmed!

Sen kom post-VM med den segaste förkylningen ever. De senaste två veckorna har jag jobbat två dagar. Är fortfarande snuvig och trött. Hundarna nöjda med att ha mig hemma men tycker jag är tråkig som inte vill gå ut i den vackra hösten. Försöker forma en plan för gungträning med Minka, hon måste faktiskt lära sig bromsa själv! Men träna orkar jag inte än. Det får bli vinterpyssel.

Skrivet av: toktassarna | 30 september 2018

Kaia stjärna i Herrljunga!

Åkte ensam ner till Herrljunga för att köra årets sista tävling utomhus. Vädret har pendlat hela veckan, det såg fint ut i början men sen blev det sämre och sämre och sen lite bättre igen och förutom att planerna blev oväntat leriga för att vara en fotbollsplan så var det ändå okej, nån regnskur, men det var under XL 😛

Kaia var först ut, första banan kändes inte som att vi skulle ha någon som helst chans på, men jag bestämde mig för att bara samla nollor. Och vi nollade. Och det gick rätt fort. Så vi kom faktiskt trea! Pinne och allt!

Den andra banan var lite klurigare och en snäll Kaia tog en massa hinder rätt bakom mig och vi nollade igen. Vilket ännu färre gjorde (fast alla 7 som tog sig runt var faktiskt hindernollade) och vi kom tvåa! Två gånger på pallen på en dag, jisses!

 

Minka som hade legat i bilen i sådär 7 timmar när det äntligen var hennes tur gick inte att kontrollera alls i första loppet. Inte kunde jag kontrollera mig själv heller för jag startade henne alldeles för tidigt. Vi har tränat på tunnel under balansen i veckan. Det kunde hon. Man skulle dock ta balansen…

Hoppbanorna passade ju inte Minka så bra då, eftersom de passade Kaia… Den första kom jag typ 5 hinder på. Sen hittade hon inte en dold och bortvänd tunnelingång så där har vi nåt att träna på. Det andra loppet gick suuuuperbra. Jag tog ut henne mycket längre innan det var hennes tur och gick runt vid starten med henne, kanske är det mer hennes melodi? Annars brukar jag hålla mig i skogen tills det är bara några hundar innan. Men efter tre tunnlar på rad tyckte Minken att vi inte behövde ta det hinder som skulle tas innan den fjärde tunneln så hon drog direkt dit. Det var nummer 17 typ så vi kom ju rätt långt innan disken. Var rätt besviken på mig själv när jag kom i mål, men hon hade ju grymt kul iaf och i början av loppet försökte hon iaf göra som jag ville 😛

Lilla Minken, hon skulle behöva så väldigt mycket mer och kontinuerlig träning än vad jag ger henne just nu. Kanske skulle vi ta ett sabbatsår från tävlandet och bara gå lite kurser och försöka täppa till de där luckorna hon har i kunskapen, som att stanna i starten (vilket går bättre om jag försöker lura upp henne men jag tjuvstartar ju själv långt innan jag borde släppa henne..) och gungan. Och lära in de där orden vi så väl behöver, hääär måste sitta bättre, hopphopp ska betyda ”hoppa men sen händer det nåt” och back och runt förstås.

Skrivet av: toktassarna | 28 september 2018

höstigt

Så blev det höst på riktigt. Först dömde jag i Växjö en helg med så fint väder att det var t-shirt och solglasögon. Sen åkte vi till Göteborg och dömde agility samtidigt som stormen Knud hälsade på. Men med hjälp av strumpor med sand i som vi hängde i hinderstöden och en bortplockad balans (rak sidovind kändes inte bra ens för largehundarna) gick det ändå över förväntan trots att militären på andra sidan kullen genomförde nån slags kulspruteövning under större delen av dagen. Nästan så att jag blev skotträdd själv lixom, hundarna fick ligga i bilen med allt stängt..

Jag hann även träffa Majken med familj en sväng, man får ju passa på när man är på den sidan av Sverige!

Annars är vi mest hos nya hussen, i hans hus, på hans gård. Hundarna går lösa och även om Kaia ibland tar en tur till hembygdsgården så fungerar det så himla bra. Han tar med dem på långpromenader när jag är den som är på jobbet, min gamla bilbur står i hans bil numera så de kan åka säkert när vi åker in till stan tidigt på morgonen för att han ska hinna till jobbet.

Och nu är det på allvar nedräkning mot VM! Om en vecka är vi i full gång nere i Kristianstad! Nu är det bubbelplastsinslagning på MIG som gäller i veckan, inga förkylningar tack! Det ska bli så SPÄNNANDE och KUL!!!

Skrivet av: toktassarna | 03 september 2018

sladdande på konstgräs i Kungsör

Förra helgen var jag och mitt trevliga resesällskap Helena till Kungsör och tävlade. De körde inomhus, vilket jag inte trodde skulle vara några problem alls, vi tränar ju för sjutton i en hall hela vintern. Men det var ju då det. Nu har vi kört på gräs ett halvår. Minka kunde inte svänga öht. Skitsvårt sa hon. Försökte runda staketet efter balansen åxå, hittade en liten lucka att ta sig ut genom. Herregud och hjälp. Funderade på att ställa in hela vintersäsongen med henne, för när jag tänker efter var hon ju rätt svårkörd tex i Ulricehamns hall när vi körde agilitytvåan. Ska gå kurs i Söderköpings hall i oktober, sen får jag fundera över hur jag ska göra med vintern.

I hopploppet lät jag mig tyvärr bli störd i starten vilket gjorde att jag startade Minken ännu tidigare än jag annars skulle ha gjort 😦 Jag måste jobba på våra starter, det gör inget att de är kaosiga men jag måste sluta släppa henne tre steg tidigare än jag ens tänkt. Hon kan ju faktiskt ligga, även om jag måste utmana henne hela tiden för att hon ska göra det. Jag är nöjd med slalom, allt annat var eh, kaos 😀

Kaia, hon hade askul och sladdade runt hejsan. I agilityklassen diskade vi oss för att hon råkade ta en slalomport när man inte skulle det, men hon var hör och häpna på alla kf. I hoppklassen nollade vi faktiskt även om hon halkade runt en del. Jag tror hon tycker det är roligt?

Skrivet av: toktassarna | 22 augusti 2018

Frövi 2018

Åkte iväg till Frövi själv, med två hundar i olika klasser som kör först och sist är det lixom svårt med samåkning. Men väl på plats fanns ju massa trevliga klubbkompisar.

Minka började med att missa hinder 19 på ett i övrigt bra lopp fast jag fick slita lite i svängarna. Kaia körde samma bana och diskade sig redan på hinder 2…

Minkens agilitylopp var heeelt fantastiskt i början, superbalans, bra bakombyte på hindret efter, bra slalom och hittade tunnel och sedan istället för tunnel under A hittade hon själva Aet… Och sen gick det lite utför, flyga gunga, inte ta ett häääär-kommando och sedan dra över hela planen istället för att köra upplopp med mig. Fast hon kom ju sen. Skulle bara ta ett hinder i andra hörnet först…

Kaia fick en lite ombyggd bana och jobbade på riktigt bra, men kf på A, det har vi extremt osäkert. Men i mål på en femma iaf.

Minkens andra hopplopp var superhärligt men när hon rev hindret innan slalom (i wrap) släppte jag henne till fel sida på ett hinder (ytterligare ett hääär). Hann lixom tänka i slalom att jag inte ville komma på en tid som skulle ge cert men med fem fel igen :/ Dåligt tänk!

Kaias sista hopplopp var en fantastisk bana för henne (men inte i konkurrensen) och även om hon lyckades diska sig var det ett jätteroligt lopp där hon fick visa att hon har både släpp och förmåga att korta upp sig. Den banan hade varit ett helvete med Minka 😀

Från Frövi åkte vi till hussen. Han bor så hundvänligt. Och jag målade min nya bilbur knallröd.

DSC_0300

Skrivet av: toktassarna | 09 augusti 2018

sommaren 2018

Såhär har väl ingen sommar nånsin varit? Så varmt. Galet varmt. Det betyder att hundarna inte har gjort nästan något alls. Ofta har vi varit på platser där de fått gå ut och in som de vill. Vi har visserligen badat lite, men koppel har de inte haft på sig mer än enstaka gånger. Det kanske kan låta underbart men det är inte underbart när anledningen är att det är 35 grader och ingen vill röra på sig.

Några noseworksök har de fått göra. That’s it. Några hinder har de inte sett på evigheter men vi ska inte tävla förrän nästa helg så det hinner vi väl gräva fram våra kunskaper i igen?

Vi har iaf haft det bra. Med små människokusiner. En fin husse. Sommarstugor. Minksim med flytväst på. Vattenmelontiggande. Jodå, bra har det varit.

Och lite busigt. Minken står på matsalsbordet när jag inte är hemma på Mariegatan!

Skrivet av: toktassarna | 05 juli 2018

lagerblad

Tack Magnus för att jag fick följa med och introducera hundarna för lagerblad, alltså doft 2 i nosework. Gillade instruktören mycket, hon tänkte lixom jag gör, utmana hundarna, gör det svårt för dem, ge dem bra förutsättningar, bryt innan de ger upp men uppmuntra dem till att jobba. Jag upplever absolut att mina hundar tycker det är tråkigt och börjar slarva om det är för lätt. Och hundar har en FANTASTISK nos! Alla hundar! Det gäller bara att hitta vad som motiverar dem till att jobba och för mina hundar är det att de är duktigare än vad jag är på detta 🙂

Vi körde alltså direkt på störningsdofter som typ rådsjurblod 🙂 Hundarna har ju inte svårt att skilja på olika dofter, det gäller bara att lära dem vilka dofter vi människor är intresserade av att få hjälp med att hitta.

Vi fick testa golvbana (Kaia var noggrannast) och tesilar hängande på vägg (dem ville Kaia ta i munnen). Hon förstod min filosofi att inte skicka hunden på samma set av sök flera gånger och att aldrig be hundarna visa igen 🙂 Kaia är blixtsnabb och går gärna vidare i beteenden, dvs nöjer sig inte med dutt utan nästa gång tar hon tänderna. Ska se om jag kan lära henne nosfrysa i handen och sedan överföra det på söken och få lite längre markeringar med stilla hund…

Minka jobbade jättehårt, lärde sig snabbt känna igen doften och blev trött. Hon fick omdömet ”en rolig hund att jobba med”. Och det är hon ju ❤

Kul att få lite inspiration och pepp för träning i sommar! Får nog fylla på lagret med tesilar och möbeltassar lite innan vi åker 🙂

 

Skrivet av: toktassarna | 03 juli 2018

SM 2018 i Sundsvall

På 6 år har jag hunnit döma SM, vara general för SM och vara överdomare på SM. Och kvalat en hund till SM i lag men inte kunnat tävla pga bröllop. Börjar bli dags att ha kvalat individuellt med kanske? Lovis tävlade ju iofs individuellt, när kan det ha varit senast? 2009 kanske? Okej, på tio år har jag gjort typ allt på SM 🙂

I år var det alltså överdomaruppdrag. Fast jag skulle vilja kalla det assisterande domare istället. För som överdomare ska man inte gå in och lägga sig i bedömning, bara vara rådgivande för den dömande domaren. Kanske extra viktigt när man har utländska domare som inte alltid är stensäkra på våra svenska regler, de skiljer sig inte mycket från de internationella, men litegrann. Ett par situationer kunde jag stötta i men jag vet även en situation där jag såg en sak, dömande domare en annan, och jag valde att inte stå på mig eftersom det inte hade någon påverkan på toppen i klassen. Men visst, någon kom väl elva istället för tia pga det.

Det var iaf härligt att vara på SM igen. Har inte varit sedan vi hade det hemma i stan faktiskt. SAgiK Mitt gjorde ett bra jobb med sina förutsättningar. Men samma storlek på två banor samtidigt kanske inte kommer vara en idé till nästa år? Det blev lite körigt och vi fick låta ena banan stå still rätt länge ibland för att det inte skulle krocka och det drog över på tiden rätt rejält. Middag åt vi vid 21 och på hotellet var vi inte förrän efter 22 någon av kvällarna. Tur att det är ljust länge så långt norrut!

Hade mycket trevligt med mina domarkollegor, särskilt Sandra och Bonnik som bodde på samma hotell. Alltid trevligt att skaffa kontakter utomlands 🙂

Loppen då? Jodå, många vackra lopp! Tyvärr missar man ju en del när man sitter i ett torn med ryggen åt ena banan, men jag har nog ändå sett alla hundar. Medium är ett getingbo, large innehåller många häftiga hundar, Katja, Xpexa, Zuki, Sookie tex. XL kan vara så fantastiskt vackert att titta på, Jenny och Lilli är fortfarande outstanding. Unga tjejer dominerar i small. Och XS tar sig, i år var det väl typ tre gånger så många starter som förra året? Lagfinalerna var superspännande och händelserika.

Hade gärna velat se mer av Sundsvall. Men det fanns det inte tid för. Vägen mellan hotellet och arenan är det enda jag sett. Väldigt bra att åka med Paul+pappa iaf, trots att ACn i bilen inte fungerade. Och mina hundar hade det fint hemma hos Pauls mamma så länge.

Skrivet av: toktassarna | 25 juni 2018

midsommar i Lund

Hade inte så stor lust att fira midsommar i Dalarna i år och valde därför att tillsammans med Helena, Teo och Himla dra till Skåne och Nutrolins midsommaragility på Lunds BK och vilken vinstlott, även på vädret! Det regnade när vi körde ner på fredagen, vi hade knappt lämnat tävlingsplatsen söndag eftermiddag förrän det kom en skur men vi har inte sett en droppe på hela helgen. Det har varit lite blåsigt, det är ju Skåne, men det har nog varit bra för annars hade det varit väldigt varmt.

Helena och jag har typ bara gått omkring helt lyriska och pratat om hur trevligt vi har. Det har verkligen varit supertrevligt. Banorna har varit riktigt riktigt bra (och lååånga). Sällskapet har varit trevligt, midsommarfirandet var fantastiskt roligt och hungriga har vi verkligen inte gått. Eller kalla och blöta. Allt har varit super!

36188149_1995237704120888_4035367914872766464_n

Ja, minus resultaten då, för några såna har jag inte att skryta med. Utom kanske att Kaia NOLLADE ett agilitylopp igår! Första på flera år 😀 På en bana som dessutom var 220 meter lång! Det är mycket slitande för matten det 😀 Annars har det varit en del disk och nåt lopp med rivning. Hon har gjort  bra saker, det har hon, men hon är lite för tung för tillfället. Kastrerad tik, över 25 grader varmt och en matte med trasiga fötter har inte gett henne tillräckligt med motion på sistone. Sen har hon några saker som hon får ta på sig, att stensäkert hävda att man visst skulle ta ett hinder till innan slalom, att inte hitta slalom alls igen efter att jag tog ur henne då hon tog fel ingång och så. Och så kanske hon inte har varit på så många fler kontaktfält än alla de där hon lyckades ta i det nollade loppet 😛 Men vi har haft kul och jag har kommit på att jag måste köra henne ändå ganska olikt Minka, särskilt i starten där Minken ser linjen själv men Kaia har all uppmärksamhet på mig. Bara jag är tydlig och visar henne gör hon ju som jag ber henne.

Minken har varit en supermink men inte ett helt lopp i taget. Enda loppet vi kom runt rev hon ett hinder. Hon har öht rivit mer i vår än hon nånsin gjort, funderar på att boka tid för att kolla kroppen på henne. Men hon har gjort suuuuupersaker hon med! De flesta diskar har varit ett enda hinder för mycket. Eller ett för lite. Hon har gjort fantastiska slalomar utom en enda ingång som hon missade. Hon drar på hinder och hon försöker försöker försöker jobba tillsammans med mig. Och balans-långhopp-slalom igår (samma sekvens som i Kaias nollade lopp) gjorde hon så WOW att jag tappade bort mig helt och orsakade en vägran efter tunneln och sen tog hon typ fem hinder extra. På tre svängpass har hon ändå fattat (?) att svängsvängsväng iaf inte betyder att hon ska ta hindret som står rakt fram, även om själva träffen inte alltid blir bra. Men det bästa med running är ju att man blir så hög på de gånger det blir rätt.

Lärdomar från helgen: PRATA MER under loppen. Orka det i 220 meter 🙂 Minka behöver svängord på hinder, antagligen två olika, ett för svag sväng och ett för skarp sväng. Kaia behöver tydligare matte i starten. Midsommarstänger kan smyckas med långskaftade rosor. Och åk till Skåne oftare ❤

Older Posts »

Kategorier