Skrivet av: toktassarna | 29 mars 2020

Världen är upponer…

Världen är upponer och hundarna är just nu mest hos Simon där de kan vara utomhus hela dagarna. Även om jag jobbar hemifrån så har de nog roligare där.

Allt är inställt på egentligen obegränsad tid men vi tar det en vecka i taget. På ett sätt känns det skönt att jag nästan helt slutat tävla agility själv redan.

Nu väntar vi bara på att Coronastormen ska vara över och att saker ska bli som vanligt igen.

Skrivet av: toktassarna | 22 februari 2020

kurs och attackerade

Hundarna har varit på olika äventyr idag, Minka har varit med mig på kurs och Kaia har varit hos sin kompis, en kille som känt henne hela sitt liv egentligen, de är nästan lika gamla. Han kan inte ha någon hund själv så han lånar Kaia ibland, precis som min familj lånade labradoren Bruno när jag var i hans ålder och min familj inte kunde ha egen hund. De har det väldigt trevligt tillsammans, sist skulle de titta på film, busa och läsa tillsammans ❤ Denna gång hade de dock extremt otur när de var ute och gick och två lösa hundar (jättestora enligt utsago, vet inte ras) attackerade Kaia. Som TUR VAR så regnar det och blåser rätt mycket idag så jag hade skickat med ett täcke som hon hade på sig och hundarna fick bara tag på täcket och Kaia verkar ha klarat sig utan synliga skador. Men både pojke och hund var väldigt rädda och ledsna när det hade hänt. Jag  ska kolla och känna igenom henne ordentligt bara hon fått slappna av lite här hemma.

Medan Kaia var där var Minken och jag på kurs för Veronica Bache. Jag har ju lite dålig agilitymotivation just nu och mina hundar har faktiskt inte sett ett hinder sen vi var och tävlade i början av december. Minken var superduktig, lyhörd och glad. Jag hinner ju dock med henne lite bättre än de andra som körde BC, dels för att hon är mindre såklart men även för att hennes hoppteknik faktiskt suger. Hon hänger i luften alldeles för länge. Men att lära om det känns inte alls som ett projekt jag är sugen på att ta tag i, tyvärr. Vi får se vad det blir av det, utan bättre hoppteknik har hon inget att konkurrera med i trean även om vi skulle få till en nolla nån gång. Däremot känner jag mig mer motiverad till att jobba på våra höger och vänster, vi har ju snurrat runt köksbordets ben rätt mycket sen Dorotakursen för typ ett år sedan men inte riktigt lyckats överföra det till hopphinder men nu fick jag lite verktyg för det och lite tips på övningar och progression i min placering (som ju inte ska betyda något för hunden tillslut).

Minken var faktiskt oväntat duktig det passet vi fokuserade på svängorden, och sååå gullig när hon saktade ner till trav på vägen mot hindret för att hon skulle hinna tänka, man verkligen såg hur hon ansträngde sig, tittade åt ena hållet men valde sen rätt ändå. Gullehund, jag tror verkligen hon kan ha nytta av att ha kommandon så hon kan tänka lite själv efter att hon fått kommando. Hon vill ju veta rätt långt i förväg vad som ska hända.

Skrivet av: toktassarna | 14 januari 2020

Jul på skilda håll

Den här hussen vi har han är inte så speciellt förtjust i kyla, så på vintern försvinner han utomlands och med den alldeles utmärkta statliga julen i år bestämde jag mig för att följa med. Biljetter bokades redan i maj och under hösten hade jag stort bryderi om var hundarna skulle vara. Assie tog sig an Minka, vilket fick en sten att släppa från mina axlar. De känner varandra väl, Minka brukar trivas hos Assie och hon känner Assies hundar. Minken är ju en känslig själ…

Kaia var jag inte lika orolig för och hon hade flera ställen som kunde tänka sig ha henne eftersom hon är typ världens enklaste hund men hon slutade hos Caroline där hon hade charmat tonåringar så de tillbringade julafton liggandes på golvet för att få mysa tillräckligt.

Så himla skönt att hundarna haft det bra, de har skickat bilder och filmer och har verkat ha det så bra att jag knappt trodde att de skulle vilja komma hem igen. Men att de haft det så bra har ju gjort att jag kunnat njuta än mer av min semester.

Och jag hade inte behövt oroa mig. Kaia kom hem först och var suuuuperglad att se mig. Minka kom inte hem förrän dagen efter och jag mötte henne ute själv för att jag ville se hur hon var mot mig först innan jag fick konkurrens av Kaia. Hon vart åxå jättejätteglad att se mig. Och sen blev Kaia såååå glad när jag kom in med Minka ❤ De är jättegulliga med varandra och leker med leksaker och springer på skolgården och verkade faktiskt jättenöjda med att träffas igen.

Nu väntar vi bara på hussen som tycker att det är kallt 1,5 månad till innan han kommer hem…

 

Skrivet av: toktassarna | 02 oktober 2019

DRA!

BK ordnade draghundsprovapå med Dennis och Madde och jag var med och fick en massa bra tips på hur jag ska få hundarna att faktiskt dra. Mest handlar det ju tyvärr om att skippa det här slaskspringandet i mitt joggtempo där det blir astungt för dem att dra. Så antingen gå eller springa FORT. Ha halsband på hundarna och ha dem springande ”vid sidan” om jag vill jogga. Träna in ett startkommando och kör korta korta intervaller i början, typ 10 sekunder.

Och kör lite weightpull, särskilt med Minka som inte riktigt förstår grejen med att ta i och jobba. Hon är ju stark som en isbjörn den där Minken men var musklerna kommer ifrån (förutom att hoppa jämfota upp i ansiktshöjd) vet jag inte riktigt för hon drar inte. I sele drar man nämligen inte (hon kan dra som en idiot i halsband så hon går oftast i sele). Men om hon får dra kätting och på kommando kanske hon kan förstå vad man ska göra i selen när man ber om det? Vi testade springa intervaller och Minka ökar bara farten, hon drar fortfarande inte även om jag springer så fort jag bara kan.

Vi fick även prova kickbike och cykel och det var kul men jag tror inte mina hundar har kampvilja och jakt nog i sig för att dra i de hastigheterna. Däremot vore det kul att kunna cykelmotionera i trav så jag slipper springa själv 😛

Skrivet av: toktassarna | 18 september 2019

vita varggrin

För några år sedan började jag borsta tänderna på mina hundar. De blev jätteduktiga på det, stod på led till badrummet så fort de hörde min eltandborsta tystna för då var det deras tur. Sen började jag klippa klorna i samband med det och då tyckte de inte lika mycket om det och slutade köa. Sen träffade jag hussen och började sova hos honom ganska ofta och där fanns inga hundtandborstar så då började jag slarva ännu mer.

Sen bytte vi foder också. Magarna är helt klart bättre men Kaias tänder började bli sämre. Hon har även haft en lite tumörbubbla i tandköttet på en tand och även om jag frågat veterinär om den och de tyckte att den inte störde så länge den inte växte så började det väl kännas som att den skulle bort. De senaste veckorna har jag faktiskt haft känslan av att hon har ont i munnen.

Jag lämnade henne (efter mycket om och men med en bilnyckel som låg i alldelels fel bil) på Mantorps smådjursklinik och fick hämta hem en lite groggy hund ett par timmar senare. De hade hittat en liten fraktur på en tand i nederkäken som de tyckte såg ganska ny ut. Frakturen var inte aktiv, men ganska vass så kanske har hon skurit sig lite på tungan ibland och det är det jag upplevt som att hon har haft ont.

Nu är hennes tänder jättefina och nu ska de banne mig hållas så resten av livet, tandvårdssrutinerna är tillbaka med tandborstning de allra flesta kvällar.

Minken, hon har fina tänder trots mitt slarv. Men även hon ska borsta tänderna numera såklart.

Skrivet av: toktassarna | 04 september 2019

flygande pippi

Åh så fin bild jag fick på Kaia från Uppsala, fotograf är Frida K Jansson. Och japp, hon springer så dreglet yr.

Kaia Uppsala

Skrivet av: toktassarna | 04 september 2019

blogga ikapp – Medevi K9Biathlon

Dags för årets andra Biathlonlopp i Medevi! Ett helt gäng var vi som åkte iväg från stan, superkul. Vi har peppat varandra i en chat under året för träning men det kanske inte riktigt blev så mycket träning i sommar som jag hade tänkt. Framförallt har jag inte lärt Kaia åka skottkärra, våra skottkärror har varit upptagna med jord nästa hela sommaren.

Simon och jag startade ganska tidigt, jag en minut före honom men de kom ju ikapp mig relativt snart. Vi kämpade tillsammans i gyttjediket och sen försökte han springa om mig, men det ville ju inte Minka riktigt och verkligen inte Kaia heller så länge höll vi rygg på dem, Kaia drog som en galning och Minka drog bakåt 😛

Jag sprang nog lite fortare än vad jag hade gjort om inte Simon legat strax före mig, men jobbigt var det. Slutet var otroligt backigt och då gick jag faktiskt uppför. Hindermässigt var det lite klättra, lite gyttja (mycket!), lite dra saker, lite hoppa och krypa under, lite bära tungt och kasta hästsko. Vi missade dock ett hinder, skulle säga att det var lite dåligt skyltat just där för jag kom i mål utan att ens ha sett några halmbalar, Simon hade sett dem men inte förstått att de ingick då det inte var pilar på balarna och funktionären som satt i närheten inte såg aktiv ut alls. Så en minuts tillägg på det, men det var nog vad det hade tagit iaf mig att klättra upp på rundbalar.

Jag saknade markeringar för hur långt man hade kvar, i slutet var det nån funktionär som hejade och skrek att det var nära nu, men det var svårt att ha en uppfattning om hur nära. Men när jag kom ner för en backe och såg målet tänkte jag ”ingen skottkärra!” och så spurtade vi i mål. Blöt och otroligt skitig, gyttjehålet var verkligen bara sump och det satt stenhårt på hundarna, den kalla vattenslangen hjälpte inte mycket och då har jag ändå rätt korthåriga hundar…

Vi stannade och hejade på de som kom efter oss och så åt vi lunch tillsammans, supertrevligt verkligen och en jätterolig aktivitet att göra tillsammans med Simon och varsin hund. Han tycker att Minka är fantastisk och tydligen drar hon faktiskt en del så länge jag inte är strax bakom 🙂

 

Skrivet av: toktassarna | 04 september 2019

blogga ikapp – kurs i Stälje

Sista dagen på semestern hittade jag en kurs i Södertälje för Dorota och Anne, två personer som båda kör mediumhund och som jag gillar deras agility (hur kan man inte göra det när de är bland de absolut bästa i Sverige?). Perfekt! Jag körde upp till Södertälje med båda hundarna medan husse åkte på festival i skogen.

På Annes lite längre bana fick vi öva på att hitta S-svängar och utmana oss i var man faktiskt hinner mer än man kan tro. Förutom att vi hade STORA problem med att ta hinder 2 så gick det riktigt bra för oss på banan. Minken flyter ju på fint och om jag skickar och sticker så följer hon med men tar hindren på vägen.

Det här med att det ofta går åt skogen i starten handlar ju rätt mycket om hur hennes starter är, så jag hade ju börjat jobba om dem och faktiskt så satt hon ganska bra när jag litade på henne och då blev starten mycket mer kontrollerad och vi kunde ta tvåan från rätt håll. Vi pratade lite starter och Anne tyckte jag hade en bra plan med att byta från ligg till sitt. När hon inte tjuvar kan jag ge henne linjen bättre och då har hon inte heller bestämt sig redan för vart hon ska.

På Dorotas övning handlade det mer om vägval och tidtagning mellan hinder. Även här koncentrerade vi oss på S-svängarna. Minken var sååå duktig! Men när jag tittar på filmerna ser jag att hon hoppar typ jämfota över hindren, vi borde nog jobba lite på hopptekniken :/ Förlorar nog en del tid på det.

 

Tyvärr slutade bilresan hem såhär:

DSC_0145

Älskade Volvon som tjänat mig så väl under så många år och så många mil. Men, det är bara plåt. Jag och hundarna (och de i de andra bilarna) klarade oss utan några skador, hundarna var nog mest upprörda över att vattenskålen hade åkt omkring i buren vid min hårda inbromsning.

Skrivet av: toktassarna | 04 september 2019

blogga ikapp – semester

I år semestrade vi i Sverige med hussen, inte en enda lite trip till Åland blev det vilket känns lite konstigt och jag har haft desperat behov av havsglitter då och då, men vi har ändå haft det väldigt bra.

Första friska veckan var vi i Simons sommarhus som han har med sina bröder. Det var FULLT hus, 6 barn och 6 vuxna, plus grannungar och 2 hundar. Hundarna skötte sig som tur var utmärkt. Kaia älskar ju barn på nåt underligt vis (var det leken med Nolia dagarna efter att hon kom hem?) och blev en stor favorit hos flera, särskilt Matilda som roligt nog är född precis samma dag som Kaia. Minka är ju mycket mer reserverad men barnen lärde sig jättefint vad hon tyckte var okej och Minka slappnade av mer och mer och var inte lika lättskrämd, hon kan ju hoppa till av plötsliga rörelser och barn är väldigt bra på plötsliga rörelser.

Från Småland åkte vi mot Dalarna och min familj istället. Färre barn men fler vuxna och många hundar 🙂 Och mindre barn, mina syskonbarn är ju ungefär 1,5 år. Vi råddade ett litet bröllop, det låg tre hundar under bordet vid bröllopsmiddagen som ingen märkte 🙂 Däremot tyckte inte Minka om syrrans labbe Tail. Alldeles för stor och okänd hund för att få röra sig fritt på gården! Fast det ledde bara till att Minka hamnade i arresten (vi släpade in bilburen till skuggan på gården) eller i koppel, tack o lov rök de inte ihop på allvar.

Det var väldigt varmt när vi var där så mest gick vi och badade eller hängde på gården men vi tog en tur upp på Klacken med, det måste man när någon är med för första gången till Hästberg. Jag fick även vara med och jaktträna Tail lite, kul att se en hund få arbeta med det den verkligen är född till. Kunde ge lite tips om fotgåendet som sen ledde till extra stjärnor för det under jaktprovet sen 🙂

Skrivet av: toktassarna | 03 september 2019

blogga ikapp – tävling i Härryda

Det var ju det där med att blogga ikapp för sommaren. Jag började semestern med att bli jätteförkyld. Åkte trots det iväg och tävlade i Härryda tillsammans med Helena, tre gånger hopp för båda hundarna är ju bästa upplägget helt enkelt och dessutom var jag nyfiken på hallen. När jag såg anmälningssiffrorna erbjöd jag mig att döma så vi fick boende ordnat åt oss, det var ju himla bra. Partille vandrarhem har jag bott på en gång förut när jag blev sjuk under natten så där är jag van att sova dåligt och må dåligt… Men vi hade iaf en trevlig kväll där i sommarvärmen där vi gick en promenad vid sjön med Malin som var huvuddomare och hennes Slip.

Inomhushallar är ju egentligen inget som passar Minka sådär jättebra, är hon vid i vanliga fall blir det tio gånger värre på konstgräs (undrar hur hon är på matting?) men Härryda är ju alldeles ny och har top of the line gräs lagt. Det blev dock som väntat, tre disk, men det fanns fina bitar med. Framförallt är hon ju så GLAD. Och älskar att klia sig på gräset 😛

Efter att ha dömt lite var det dags för Kaia och hon går ju istället väldigt fint på konstgräs. Plus att hon har sittande starter, vilket underlättade på dessa banor. Vi lyckades med ett lopp med en rivning och en nolla till våra samlingar. Jag har faktiskt inte ens nu tittat på resultatlistorna dock så jag har ingen aning om hur placeringen blev. Det kan vara lite deppigt ibland att se hennes tider mot små snabba BC och aussie så jag tänker att jag ska sluta kolla resultatlistor. Hon är snart nio år och en av de absolut minsta i klassen, hon ska inte behöva jämföras mot de andra, ens i mitt huvud.

Older Posts »

Kategorier