Skrivet av: toktassarna | 18 februari 2018

Rasfestivalen 2018

Rasfestivalen ordnas av Svenska agilityklubben (med UBK som arrangör) för att hylla rasbredden inom sporten och det var strax över 50 olika raser i 5 olika storlekar som tävlade i helgen. Small och medium på lördagen och largeklasserna på söndagen. Kvalade gjorde man genom Årets hund-listan och därmed var ju Minken inte någon att räkna med eftersom hon gjorde typ en start i trean under förra året (och dessutom bara diskade sig om jag inte minns fel). Kaia däremot ❤ Kaia kvalade som bästa schappe i large och jag bestämde mig för att åka. Bra för att ta träningen med henne på allvar och inte bara ”aktivera” henne medan Minken är den som får all energi.

Snälla Fanny följde med som coach och ställde dessutom upp med nattlogi innan så jag slapp stiga upp mitt i natten. Jättetrevligt att ha henne med, saknar henne när hon inte bor här längre. Och hon filmade dessutom alla loppen utan att jag ens bad om det ❤

Första hopploppet var en trevlig och inte supersvår bana, typ en tvåa. Lagom uppstart på ett mästerskap. Jag valde långa vägen på ett ställe där många valde korta men jag trodde jag bara skulle bromsa Kaia om jag gjorde så. Blev fint för henne och hon kom faktiskt FYRA!!! i loppet. Därmed hade vi en finalplats men det visste jag ju inte för de höll resultaten hemliga.

Man kunde kvala antingen genom hopp, agility eller sammanlagt. Jag trodde vi hade bäst chans på sammanlagt så målet var att nolla två lopp. Trots att våra kf på tävling brukar vara obefintliga. Och hon GJORDE DET! Det var inte vackert, hon tjuvstartade och jag hamnade efter, hon snurrade ett varv på gungan men klev aldrig av den och jag blev ju bedrövligt sen i mitt byte efter A-hindret och visste inte alls var hindret stod. Men vi nollade även agilityloppet och drömmen om final levde.

https://www.youtube.com/edit?o=U&video_id=kiswHMRxXlw

De läste upp mitt namn nästsist så jag hade nästan tappat hoppet om att vi hade lyckats kvala till finalen men vi klarade det! Och hade jag bara varit liiite mer skärpt hade vi stått på pallen dessutom, vi klarade alla svårigheter i finalloppet, tog alla kf, kom in i slalom trots att hon seglade omkring och letade efter det. Och så skickar jag henne på fel tunnelingång 😦 😦 😦 Kaia nollade, men matten gjorde det inte.

Men jag är så himla nöjd med vår prestation, vi har gjort så fina lopp, hon har fin fart och är såååå glad! Så glad över att Minkepestbarnet fick ligga i bilen hela dagen. Att det var bara hon och jag. Att hon fick ost och kyckling och stjäla tuggpinnar ur fickan. Hon skällde och var sitt jävligaste innan loppen och när hon är sån, då VET jag att hon kommer göra sitt allra yttersta för att hon tycker det är roligt, inte bara för min skull. Underbara underbara hund!

28208714_10215026399230565_810322138_oSkärmklipp

Annonser
Skrivet av: toktassarna | 13 februari 2018

löptider och troshund

Minka löper, typ som beräknat. Hon har lite längre än 6 månader mellan sina löp men de är rätt regelbundna. Och även om hon är lite nosigare märker jag inte speciellt mycket på henne. Förrän vi skulle träna agility. I trosor. Alltså jag är rätt säker på att hon har haft trosor på sig i hallen förut, men idag gick det INTE. Hon ville bara kramas och få tröst av mig och när jag testade lägga henne och göra starter efter varje eller vartannat hinder så började hon spontant lägga sig mellan hindren. Hmm…. Jag hoppas löpet kan räknas som över när vi ska gå kurs i Stockholm Hundsportcenter för det är väldigt svårt att köra handlingsövningar när hunden bara gör ett hinder eller två…

Kaia ska ju tävla i helgen och det kändes väl lite sådär, det känns så himla långsamt på 50 cm och hon hoppar rätt stort. Tycker vi tränat rätt mycket på 50, hon borde ha fått in det i kroppen. Men tydligen inte. Nåja, vi ska kämpa väl och allt det där ändå 🙂

2018-02-10 13.22.17

Skrivet av: toktassarna | 04 februari 2018

en pinne i tvåan!

Äntligen fick jag åka till Kinnared 😛 Skulle ju ha varit där i december men kennelhostan ville ju annorlunda, men idag kom vi iväg i sällskap med Carina och Frank. Fin hall, härligt!

Banorna var lite åt det lättare hållet, skönt såhär mitt i vintern när man trots allt inte kan träna riktigt ordentligt. De två första loppen innehöll inte heller gungan. Minka kändes riktigt fin, men svängde åt fel håll på ett hinder. Jag sa back, jag undrar om hon själv lärt sig att det betyder höger? Det gör det inte för mig, det betyder sväng tight mot mig. Hon svängde dock åt andra hållet, fick runda hindret och tråckla sig upp på A-hindret. Det har man inte tid med när 18 andra hundar åxå nollar! Men jäääättefin träff på balansen som var näst sista hindret! Har dålig uppfattning om hur länge vår rundning tog, men vi var nästan fem sekunder efter vinnaren.

Andra loppet var en lika snabb bana och den här gången körde vi mer raka vägen. Förutom att jag höll på att glömma banan på ett ställe, eller, inte banan, mer om jag skulle göra ett byte eller inte, så har jag nog inget att förbättra faktiskt. Hon tog mitt ”häääär” jättebra och tappade ingen tid. En dryg sekund efter vinnaren men vi kom tvåa och tog vår andra pinne!

Till sista loppet kom trampolinen in, gissade att Minka inte skulle fixa att slå på bromsen efter att ha fått rusa i två lopp och nej, det gjorde hon inte… Hon försökte, men jag vet inte riktigt hur jag skulle ha kunnat hjälpa henne mer. Dessutom fortsatte hon rakt fram ett par hinder till efter gungan vilket man inte skulle så vi diskade oss ordentligt.

Tack för alla fina kommentarer om Minken, det uppskattar jag verkligen! Hon är min allra speciellaste lilla hund, men nu börjar det kännas BARA roligt att springa med henne, inte lika läskigt längre 😀

Skrivet av: toktassarna | 31 januari 2018

Minkebarnets födelsedag

Idag fyller det finaste Minkebarnet i världen hela fyra år. Hunden som aldrig kommer bli vuxen 🙂 Som är den lojalaste som finns. Som hellre ligger vid mina fötter än i mitt knä. Som ändå försöker vara en famnhund. Som alltid går promenad med MIG när Kaia går sina egna vägar. Som blir förtvivlad de få gånger hon inte ser mig i skogen. Som studsar på mig så låren är blå efter ett träningspass, men som ändå har driv och sug framåt framåt framåt när man väl släpper lös kraften. Som nosar så det hörs lång väg när hon letar eukalyptus. Som står och tittar på mig när Kaia letar utkastad mat, för kanske man kan få något ännu bättre av mig? Som har egna idéer, som alltid har ögonen öppna, som anstränger sig allt hon kan för att komma ihåg att jag ska vara med i bubblan.

Älskade Minkebarn, må du aldrig bliva stor!

(Foton av Paul Mäkinen och en tävlingsfotograf i Mönsterås)

Skrivet av: toktassarna | 28 januari 2018

klarade doftprov!

I höstas när vi kennelhostade och hade aptråkigt anmälde jag båda hundarna till doftprov i LBKs regi. Vi har tränat ganska mycket, fast inte just på doftprovsarrangemanget och vi har aldrig haft doft i kartongerna. Har haft kartonger med som störning på sistone och det har gått fint, de bara går över dem för att hitta doften som jag haft på stora vita kartongskivor. Vi har även tränat på frysmarkering och det har väl gått sisådär men jag förstår iaf när de markerar nu. För det mesta.

Så idag var det då doftprov. Jag som gick med två hundar fick välja själv vem som skulle starta och oftast har jag ju kört Minken först men hon är faktiskt den som håller ihop bättre om hon får vänta (hon är ju galen om hon ser Kaia söka, men hon söker ordentligt själv sen, springer inte bara) och hon är dessutom den som trivs bäst i bilen så jag valde att gå med Kaia först.

Det regnade ute trots löfte om fem grader och sol så det blev inomhussök, två rader med kartonger i en lagerlokal.

Kaia var huuuur duktig som helst, först kollade hon av lite hyllor och så, ignorerade kartongerna helt, precis som vi tränat. Sen bestämde hon sig för att doften nog var i kartong ändå. Jag vågade inte säga markerat första gången jag tyckte hon markerade men när hon kollade nån kartong till och sen gick tillbaka räckte jag upp handen och det var såklart rätt!

Minka var en stjärna. Sex sekunder tog det. Dagens snabbaste tid (fast jag tycker det är mer imponerande av de som jobbar typ 1,5 minut innan de markerar rätt).

Båda hundarna helt med på vad vi skulle göra och så fort jag säger ”visa mig var den är” så sätter de igång att jobba. Men de tyckte att det var lite trist att det var slut efter att de hittat kartongerna, de tyckte nog att det hade varit kul att söka av hela lagret!

Så stolt! Om vi ska tävla är dock en annan sak. En tävling kostar typ 4-500 och med två hundar är det lixom inte rimligt. Men nu kan vi iaf återgå till att träna det roliga med nosework, rumssök och utomhussök. Doftprovsträning är faktiskt inte så kul.

Sen gick vi en runda i Vallahagarna i regnet.

2018-01-28 11.42.01

Skrivet av: toktassarna | 25 januari 2018

Äppeltjyv!

Hundarna tigger äpplen alldeles förskräckligt, något Signe lärde sig av Loka på Åland och som sedan ärvts vidare till Kaia och sedan till Minka. De brukar få dela på skrutten, Kaia får delen med kärnhuset för hon spottar ut kärnorna.

Minka tyckte tydligen inte det räckte idag för jag hörde att hon pysslade i köket och sedan började tugga på något. Jag kollade vad det var och jodå, hon hade hämtat ett eget äpple! Skålen står på fönsterbrädan och nedanför står en pall så det är inte svårt att nå.

Hittade ett halvätet äpple på golvet för några veckor sedan, men nu hämtade hon det även om jag var hemma. Gulliga smarta lilla busiga hunden! Kan inte bli arg på den kreativiteten. Men fruktskålen (som innehöll mango och mandariner med så hon valde noga) fick flytta en hylla upp. Blir dyrt att föda hunden på svenska äpplen!

Bara det att koppla ihop att skruttarna hon får smaka av mig kommer från den skålen, och att det är just äpplena (fast det är väl lätt på doften) hon ska ta. Och att hon kan hämta dem själv. Minka är fasen den mest intelligenta hund jag nånsin haft. Och därför den svåraste. Jag älskar henne.

 

Skrivet av: toktassarna | 16 januari 2018

LarsA-yran 2018

I helgen ordnade klubben tävlingar i LarsA-hallen, Sörping körde agilityklasser på lördagen och då bara dömde jag och på söndagen både dömde och sprang jag hoppklasser. Det var kul, när jag väl hade lugnat ner mig själv för banorna. Har såååå dåligt självförtroende när det gäller banor numera 😦 Särskilt i agilityklass. Hur man än gör är det ju alltid nån hund som hamnar fel på kontaktfältshindrena och man får hjärtat i halsgropen. Ibland funderar jag på att sluta döma. Men så tänker jag att det finns värre än mig…

Kul iaf att få köra båda hundarna i hopptrean. Kaia var orimligt knäpp i första loppet och missade en slalomingång som hon borde ha kunnat i sömnen. Det där med torkad kyckling var kanske lite väl upphetsande, hon dreglade när jag ropade in henne på apellplanen där vi värmde upp…. Minkens första lopp var alldeles fantastiskt utom att jag i slalom lämnade henne mentalt för att tänka på vad jag skulle göra sen, gjorde olika saker med de olika hundarna där och det var inte alldeles lätt att komma ihåg…. Hon gick ur men jag lyckades få henne in i slalom igen utan att hon tog nåt annat hinder på vägen och vi kom i mål med fem fel. Hon var såååå fin och samarbetade jättebra!

Andra loppet var Kaia sitt vanliga fina jag tills vi kom till ett hinder vi skulle runda som hon inte alls ville runda… Typ nästnäst sista hindret… Diskade oss där… Minka ville visa att hon visst kunde slalom så hon hittade en egen linje till slalomet och tog hela det medan jag stod en bra bit bort… Spontana skratt utifrån 😛 Sååååå söt! Sen gjorde hon resten av banan jättefint. Ser jättemycket fram emot att tävla henne i februari!

26941408_1510699045718660_1035145083_o

Vi har fotat med Paul för Musikhjälpen nu med. Kaia tyckte inte alls om det, ”han tar min själ” typ, ville bara ligga med huvudet ner… Minka däremot var hetsig och knäpp. Denna bild illustrerar rätt bra hur det såg ut hela sessionen 😀

Skrivet av: toktassarna | 05 januari 2018

Nytt år nya tag

Julen har kommit och gått, kennelhostan är slut, vi är tillbaka i stan efter ledighet på Åland. Vi tränar igen, och går promenader som vanligt, fast det är så mörkt så mörkt hela tiden. Men nu är ljuset på väg, det känns så!

Julen på Åland fick en extra krydda av att föräldrarna hämtade en åttaveckors sheltievalp dagen innan julafton. Vi firade ju väldigt lugnt med bara jag och Unni hemma. Fem hundar förvisso, men krokodilen fick fira rätt mycket bakom galler och mina två och Lotus känner ju varandra väl och fungerar så bra ihop att jag mer än gärna tar med den gule på våra promenader. I mellandagarna var det jag som hade dagsansvaret för de fyra (Nova går inte med mig ut..) och då hittade vi på små äventyr som att åka sjal i skogen och sånt. Fina lilla Ludde, det blir nog en fin vän till Lotus och en skojig hund att ha för föräldrarna! Ser fram emot att träffa honom till påsk igen!

Minkens running rakt fram nu är så vackra så vackra! Vi SKA börja svänga, har börjat med svängtarget på marken faktiskt, men inte än? Först ska vi tävla hoppklass nästa vecka i Söderköping och sen är det agilitytvåan i Kinnared i början av februari. Kanske vågar vi börja svänga lite innan dess?

Och Kaia! Hon är kvalad till rasfestivalen i februari och även om vi såklart inte riktigt har nån chans i large mot BC och kelpies så anmälde jag henne. Så vi har nåt att träna seriöst mot. Annars blir hennes träning gjord med ena handen och all energi lagd på Minken och det är faktiskt inte helt rättvist mot min fina fina duktiga välutbildade hund som bara vill och vill och vill vara till lags och jobba. Hon hade nog kunnat bli vad som helst, den hunden. Hon är min team mate och blir sju år i år, ingen ålder för en Schappe, vi ska satsa vidare likadant som förut såklart. Enda skillanden är att vi har en kreativ paus gällande hennes kontaktfält just nu. Och att vi ska göra doftprov i nosework åxå…. Och kanske göra en start till i HtM om vi kan få tid till det?

2017-12-27 17.11.23

Skrivet av: toktassarna | 11 december 2017

tiden går

Konstigt nog går tiden ganska snabbt även om vi inte gör något. Nu har vi vågat träffa några få vänner (och deras hundar såklart) så det har blivit lite skojigare promenader. De får vara lösa igen. Trädet i parken är borta så vi har ingenstans att äta lunch längre 🙂 Vi har lyckats gå ett par svängar i dagsljus. Och nu är det nästan mitten av december redan, tiden flyger verkligen iväg!

Snart är det dags att packa ihop och åka till Åland igen. Där finns en ny liten människovalp som jag längtar efter att få träffa, och kanske kanske kommer det finnas en liten hundvalp med!

Skrivet av: toktassarna | 29 november 2017

Fortfarande i karantän

Vi är fortfarande i karantän hemma. Hundar har total vila, det är knappt att vi går promenader, mest går vi till parken där de får leta upp sin middag i en nerfallen trädkrona. Det är iofs bra, både nosaktivering och kliva, klättra, krypa, hoppa. De hostar inte längre, inte ens när de blir väldigt uppspelta. Epidemin börjar mattas av för nu är det länge sen jag hörde om nån ny hund i stan som hostade, men alla håller sig borta. Åtvidaberg hade väl en 50 strykningar i lördags… Skittråkigt att missa fyra lopp så nära hemma!

Jag försöker roa mig med andra saker. Äta middag på restaurang med vänner. Hjälpa min chef med deras nya valp (ett geni till sheltie, nio veckor och med massor av publik lärde han sig ändå blixtsnabbt att sätta nosen på en viss punkt på en låda när jag skulle klickerdemonstrera). Gått på hockey. Åkt på en spontanresa till Göteborg för att hälsa på brorsan (Ida W, min enda hundvän utan hund, kunde ha hundarna). Tredje tillfället på min foundationkurs.

Snart kan vi nog komma igång med promenader och så, fast tråkigt nog ensamma, det är nog ingen som vågar träffa nån än på ett tag.

2017-11-23 15.35.10

Older Posts »

Kategorier