Skrivet av: toktassarna | 09 januari 2022

Nytt år, samma gamla eller alldeles nytt?

Nytt år men allt är fortfarande helt upponer. Fast nu börjar vi bli vana vid detta. Hundarna har nästan glömt hur man är ensam hemma eftersom jag jobbat hemifrån i nästan två år. Jag har nästan glömt hur det är att vara på kontoret och alltid ha dåligt samvete för att hundarna är ensamma. Jag gymmar mycket eftersom jag hinner det när jag inte behöver pendla och vara hemma när jag väl kommit hem. Jag klättrar mycket av samma orsaker. När det är sommar är hundarna med vid klippan och det finns alltid någon som klappar dem.

Minkens otursår tog slut efter ryggskadan, men någon agilityträning har det inte blivit efter det. Jag har haft ett par domaruppdrag och vi har tröskat igenom reglerna i Ptk, men egentligen känner jag mig långt från agilityn. Trodde verkligen aldrig att jag skulle sluta med den sporten, men nu verkar det faktiskt som att det är på väg att bli lägst prioriterat av alla hobbys jag har. Och jag har många…

Snart har jag en åttaåring och en elvaåring. Båda är pigga och i god form, men det är en pensionärsflock, det är det. Vi pratar och funderar kring hur det blir när det bara är en hund kvar. Eller när det inte är någon hund kvar. Så mycket av min identitet är ändå att vara hundägare, i år går jag in på mitt 20 år som hundägare, det är nästan halva livet. Vem är jag utan hund? Men omplaceringar dyker ju upp nu och då, nu med alla coronapuppies kommer väl marknaden att svämma över inom några år. Kanske dyker den perfekta äventyrshunden upp i rätt tid dessutom? (perfekta hundar i fel tid finns det också en del…) En äventyrshund som vill vara med på vandring, vid klippor, på roadtrips, på vintersporter och kanske lite agility, så jag inte helt glömmer bort hur man gör?

Agility är en drog, jag blir verkligen hög av det. Men när man inte fått sina fixar på ett tag blir man avgiftad och saknar det knappt längre. Det finns andra saker att bli hög på. Och då menar jag inte kemiska substanser 🙂

Kontentan: vi mår bra allihop. Vi är nöjda med livet. Men det är inte samma liv som förr.


Responses

  1. Känner så igen mig, fanns inte på kartan att jag skulle lägga ner agilityn, men nu vet jag inte när vi körde sist, Aemon kan i princip ingenting… ska jag välja aktivitet med hundarna går jag hellre en promenad eller vallar. Märkligt, och jag saknar verkligen agilitytiden, även om jag trivs liks bra med det som jag istället gör nu. Livet, liksom, det rullar på och ändrar riktning ibland.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: