Signe är vårt svarta lakritstroll som visst inte är så svart längre… Hon är vår första hund och har fått vara med på mycket, allt från att paddla kanot till att dela tågkupé med påtända heroinister och deras gigantiska rottis. Allt klarar hon med den äran, är det något Signe är så är det lätt att ha med. Hon tar det mesta med upphöjt lugn men blir hon upprörd skäller hon så rutorna skallrar. Hon har en avslutad agilitykarriär bakom sig, numera springer hon för nöjes skull då och då, men inte mer än vad hon själv har lust med!
30 april 2014 fick Signe somna in efter att ha fått krampanfall. 12 år fick vi tillsammans och hon var starten på ett helt nytt och annorlunda liv för mig. Älskade lilla lurviga lakritstroll ❤
Do not stand at my grave and weep.
I am not there, I do not sleep.
I am a thousand winds that blow
I am the diamond glints on snow.
I am the sunlight on ripened grain
I am the gentle autumn’s rain.
Do not stand at my grave and mourn.
I am the dew-flecked grass at dawn.
Where tranquil oceans meet the land
I am the footprints in the sand
To guide you through the weary day.
I am still here; I’ll always stay.
When you wake up to morning’s hush
I am the swift uplifting rush
Of quiet birds in circled flight.
I am the stars that shine at night.
Do not stand at my grave and cry.
I am not there, I did not die.
Toktassarnas blogg 