Skrivet av: toktassarna | 04 januari 2019

jul och nyår 2018

Nu är jag hemkommen till Linköping igen efter en hundig jul på Åland. Unni har ju Daga numera, mamma och pappa har sina två shelties och så har ju Mia sin Tail som vi hämtade hem för evigt på annandagen. Mia har ju förvisso ett eget hus men de andra fem hundarna bodde tillsammans på Mariegatan. Men det kunde man knappt tro. Det var ju bara när det kom någon som de skällde. Daga och Kaia rök förvisso ihop en gång när det blev lite tokigt i trapphuset och de hamnade på fel sida om varandra gentemot vad de ville till, men det var ju över på nån sekund, mest stryk tog mitt lillfinger och det var knappt blodvite. Och det är inte spänt efteråt heller, Unni och jag sov båda i röda rummet för att minska antalet möten mellan hundarna, bättre att de är ihop hela tiden.

I julklapp gav jag en privatlektion i agility i den nya hundhallen på Åland, vi hade superkul i två timmar! Annars har vi tagit långa promenader på olika hala klippor och i stort sett haft det riktigt fint.

2018-12-28 12.30.222018-12-22 15.01.032018-12-23 12.19.44

Vi skulle ha åkt hem den andra januari men då kom stormen Alfrida och ställde till det ordentligt. Jag blev instormad och stannade en dag till. Förödelsen var stor, men vi klarade oss bra hos oss. Tog hundarna och åkte till stranden och lät dem rejsa runt utan risk för några träd som kunde välta över oss. Härligt och mäktigt, men jag vet att vi var tursamma som inte drabbades hårdare.

Annonser
Skrivet av: toktassarna | 19 december 2018

nosework med århundradets störningar

Samtalet med grannen gav mig såklart galen ångest, övervakningen är uppe och jag ägnar typ all tid på jobbet åt att sitta och titta på hundarna. Igår åkte jag hem så fort jag såg dem skälla men de hade hunnit sluta när jag kom hem, träffade åxå en granne som jag frågade och hon hade inte hört dem, trots att jag ju visste att de nyss skällt. Det hörs nog mest rakt upp och rakt ner. Tyvärr. Idag lyssnar de på radion, och jag ska åka hem över lunchen så får de vara med här på eftermiddagen, jag har ett sent möte och sen ska jag åka och avmaska dem inför resan på fredag.

Igår fick jag möjlighet att åka med och träna nosework i ett stall. Alltså. Den störningen! Förutom alla dofter som såklart finns i ett stall fanns det hästar, katter och kaniner som var synliga, får bakom en stängd dörr men de hördes ju. Och hundarna jobbade riktigt bra! Minka blev först livrädd för shettisen, eller det hundätande monstret, men när jag bad henne söka så gjorde hon det och jobbade riktigt bra. Däremot klarade hon inte riktigt söket i rummet där katterna låg i en koja bara 50 cm från källan, det var för läskigt tyckte hon så jag fick hjälpa henne lite där.

Kaia fick göra hälften av söken och var riktigt duktig hon med även om hennes markeringar är knappa. Hon fick som belöning stå och titta på kaninerna (som är hundvana) några sekunder, men vi hoppade över kattrummets sök.

Det var blandat eykalyptus och lagerblad och jag har ingen aning om vad som vad var.

Skrivet av: toktassarna | 17 december 2018

Ledsna hundar

Det värsta jag vet är när det sitter en lapp på dörren när jag kommer hem. Det har hänt ett par gånger i mitt hundägarliv och min panik är lika stor varje gång. Idag kom en granne och ringde på, hon hade hört hundarna under förmiddagen och hon sa att det inte var första gången. Vi hade ett bra samtal, men ändå, VAD SKA JAG GÖRA??? Jag spelade faktiskt in hundarna nån gång förra eller förrförra veckan för det var ett tag sen jag gjorde det och då skällde de fem minuter mitt på dagen typ, gissar när nån skällande hund gick utanför? Men jag har ingen aning om vad som gör att de är ledsna längre perioder. Idag var det iofs någon som hade mått dåligt för det låg ett par kräkshögar på golvet, men är jag hemma har de ju inga problem att bara kräkas mitt i allt utan att ens visa på något sätt att de mår dåligt innan.

Nu har jag möblerat om så de inte kommer åt fönstret alls och får väl spela in dem resten av veckan. Upptäckte att min gamla telefon som jag använt som övervakningskamera (men ärligt talat inte loggat in på på sistone eftersom det verkar ha varit lugnt) har svällt i batteriet så den törs jag ju inte använda mer. Får lämna datorn på med inspelningsprogrammet och kanske kameran och använda team viewer så jag kan kolla på dem från jobbet.

Ibland vore livet så himla mycket enklare utan hund 😦

Skrivet av: toktassarna | 03 december 2018

inoff nosework

Jag kommer nog inte tävla officiellt, men inoff kan man ju köra. Lättare att komma med, och billigare. Den här gången gick pengarna dessutom till Musikhjälpen.

Minka var dock stressad. Hetsade över kartongerna och markerade dåligt (och fel) utan att ha kollat alla lådorna. Plus för att hon iaf sökte och inte hoppade på dem, men nej, inte bra. Jag vet inte hur jag ska hjälpa henne. Trångt rum, många som satt och tittade. Inomhussöket startade på samma plats och det första hon gjorde var att sätta upp tassarna mot en bur som stod som avstängning för ett annat rum. Sen ville hon bara in i alla rummen runtom för att kolla dem. Missade alltså även det söket.

Sen var det en paus till utomhussöken och de gick mycket bättre, utomhuset hittade vi på under minuten, tydlig markering med hela kroppen och hennes sniffljud. Och bilarna gick fint, utom att hon satte upp tassarna på bakluckan på ena Volvon, doften satt på dragkroken på den bilen så hon letade intensivt då.

Kul att komma iväg och testa iaf, och vi startade en liten träningsgrupp som jag hoppas ska få till lite träning ihop iaf!

Skrivet av: toktassarna | 14 november 2018

hungrig hund jobbar bäst?

Sen jag skaffade Kaia har jag varit mycket tveksam till det gamla ordspråket att ”hungrig hund jobbar bäst” för hon har lixom aldrig kunnat tänka om hon är riktigt hungrig. Igår var jag med Simon och Magnus och skulle träna nosework utan att hundarna hade fått middag, vi åkte direkt från Tornby och hade inte mat med oss, köpte en godispåse på Maxi bara. Och jepp, jag fick kartonghoppande som trick istället för att de slog på nosen. På Minka är det ju så himla tydligt eftersom hon låter väldigt mycket när hon nosar, igår bara flåsade hon, sprang runt, hoppade på kartonger och andra saker som gick att klättra på. Kaia har ju ännu lättare för att falla i kartongtricksandet och hon sökte inte öht. Inte förrän vi tog eukalyptus och gjorde rumssök istället fick vi fram lite jobb. De måste ha bättre förutsättningar för träning! Och i det ingår att de måste ha fått mat!

På tal om mat håller jag förresten på att byta mat. De har ju ätit Standadt Mild i ett par år, som ett led i Kaias allergiutredning från början och sen har det lixom bara fortsatt även om hon ju inte är allergisk mot något i matväg. Men deras magar har varit rätt kassa, kraschat ofta, bajsat inne (Minka går bara till badrummet men Kaia vill uuuuut), osv, riktigt dåliga. Och när jag frågat runt är det flera som sagt att Standardt verkar ha så ojämn kvalitet på säckarna. Och det verkar stämma för oss, för vissa månader är de inte dåliga alls, även om de får mycket annat godis och sånt. Och vissa månader kan de äta BARA fodret och ändå bli dåliga. Så nu har jag testat lite olika saker men för tillfället landat i Doggy professional sensitive som ändå är lite lik deras tidigare foder. Det ironiska är att de inte varit dåliga en enda gång sen jag började byta foder på dem, trots alla blandningar?

Skrivet av: toktassarna | 14 november 2018

Östgötamästerskapen 2018

Första ÖM som jag inte står på pallen alls 😦 Minka gjorde iofs två kanonlopp, men det ena var i lag (där resten av laget tyvärr inte gick så bra, jag satte ihop ett reservlag på morgonen eftersom båda mina ordinarie medlemmar blivit sjuka) och det andra var det individuella agilityloppet. I det individuella hopploppet tog hon ett enda futtigt extra hinder men var så himla fin att köra annars. Fick en sak att träna på, kontroll efter slalom. Det är lite samma som efter balansen, jag har ingen kontroll de första metrarna och då kan lixom vad som helst hända 🙂 Men hon var sååååå fin att köra, så rolig att springa med. Jag ser fram emot nästa år i trean med henne ändå, men ska försöka träna mer och tävla mindre (eller kanske lite mycket som i år, men med mer kvalitet).

Synd att jag inte bad någon filma hennes lopp för de var så härliga!

Kaia vet jag inte vad hon sysslade med? Lagloppet rev hon ett hinder och gick ur slalom två gånger efter tio pinnar. Jag hann tänka ”ont nånstans?”. Hopploppet flickade hon iväg och tog andra hinder, på samma ställe där jag tappade grymt med tid med Minka två gånger så det behöver vi träna på, att hitta tunneln i den typen av start och när jag står still. Jag strök henne från agilityloppet men hon kändes oerhört glad och taggad och gjorde hela slalom iaf.

Dömde ju en del själv och dömde även lördagens tvåa så det var många timmar i LarsA-hallen i helgen. Årets sista uppdrag och årets sista tävling. Ska fundera på om jag ska starta vår trea i januari, frågan är ju om jag hunnit träna något alls innan och då kanske det helt enkelt inte är värt pengarna? Det var ju det där att tävla med kvalitet? Å andra sidan är LarsA-hallen en av de få hallar som håller tillräckliga mått för att jag ska vilja åka och tävla, tävlar jag inte där kommer det dröja tusen evigheter innan det är tävlingsdags igen. Kanske köra bara Minka? Men båda dagarna?

Skrivet av: toktassarna | 05 november 2018

semester med klippor och hav

När andra familjer åker till kanarieöarna eller ännu längre bort åker jag till min paradisö, Åland. Jag hade så stort längt till klippor och hav så jag stoppade in hundar och kille i bilen och åkte på en liten novembersemester. Havet är så mäktigt nu, även om jag älskar solglitter och allmogebåtar är det på nåt sätt ännu häftigare med skummande vågor och hala blöta klippor.

Jag önskar så att hundarna kunde få ha det såhär varje dag. Promenader om 2-3 timmar, knappt en annan människa ute. Och dagsljus. Jag vet ju att vi går mot den där tiden på året när allt sker i nån slags halvmörker, eller för all del helmörker. När allt är blött och man bara vill klara av dagens motion och rastning så fort som möjligt.

Det är kul att det finns delar av min knasiga familj på ön jämt, för det finns alltid nån att hänga med, spela spel, fika, titta på miniatyrer eller vad man nu vill göra.

Och nu har jag laddat upp med klippor och hav så jag klarar mig fram till jul.

45220842_2123721994557735_8950789828585193472_n

 

Skrivet av: toktassarna | 20 oktober 2018

kurs för VM-femman

Det var ju väldigt lägligt att klubben lyckades boka en kurs för Sandra Sjöberg som sedan kom femma på VM! Känns ju toppen att få gå för henne. Nu kör hon visserligen mer lättsvängda shelties själv men tyckte hon förstod Minken riktigt bra och hängde med på hur jag tänkte med vissa saker (tex aldrig välja två wraps efter varandra och att det behövs reverse spins ibland). Och vi fick med oss lite att träna på (mest kanske att inte ta tunnlar utan svänga istället även om det är jobbigt) och dessutom en massa pepp för Minken gjorde faktiskt jättejättebra saker och kan minsann massor, OCH jag börjar lära känna henne ordentligt (åtminstone  på träning) och vet vad som kan fungera på henne. Och vårt ”runt” har börjat bli stabilare, faktiskt!

Kul att träffa klubbkompisarna igen dessutom, känns som evigheter sedan vi tränade eller ens tävlade ihop. Men nu stundar vintern och inomhusträningen och då är det smutt att dela hallhyran med någon så kanske kommer man se lite mer av folk nu.

Kaia fick vara kvar i skogarna med husse och det var fint att få lite egentid med Minken, hon är ju en mycket beskedligare hund när inte storasyrran backar upp henne. Hon kunde vara tyst i buren medan hon väntade tex 🙂

Skrivet av: toktassarna | 18 oktober 2018

VM och post-VM

Det finns så mycket att säga om VM på hemmaplan men jag har inte riktigt alla de orden. På Facebook blev det bara ett ”WOW och TACK”. Och det sammanfattar ju faktiskt alltihop. Det var SÅ välordnat. Det var så bra info, speakern hade koll och pratade tydligt och bra engelska (sen var det säkert massa fans som ändå inte förstod). Jag var ansvarig för ena banteamet och de var helt fantastiska, var alltid på sin plats, alltid snabba och alerta. Superteam helt enkelt. Tävlingarna var otroligt bra. Så många fina lopp, så många självständiga hundar som tar kommandon på håll i full fart. Tårar och glädjejubel. Ståpäls och att skrika rakt ut. Favoriter som föll och favoriter som höll. Helt otroligt.

Trevligt sällskap med, Sara Olby och jag delade rum på vandrarhemmet, ut och äta en kväll tillsammans med klubbkompisar. Vilja prata engelska på restaurangen för att jag pratat så mycket engelska på arenan.

Försvunnen Colombiansk hund som fortfarande är borta 😦 Agilityvärlden samlade på något dygn in 100 000 kronor för att ägarna ska kunna vara kvar i Sverige och fortsätta leta. Sån kärlek.

Mina hundar som var med sin husse och lärde sig nya trick tillochmed!

Sen kom post-VM med den segaste förkylningen ever. De senaste två veckorna har jag jobbat två dagar. Är fortfarande snuvig och trött. Hundarna nöjda med att ha mig hemma men tycker jag är tråkig som inte vill gå ut i den vackra hösten. Försöker forma en plan för gungträning med Minka, hon måste faktiskt lära sig bromsa själv! Men träna orkar jag inte än. Det får bli vinterpyssel.

Skrivet av: toktassarna | 30 september 2018

Kaia stjärna i Herrljunga!

Åkte ensam ner till Herrljunga för att köra årets sista tävling utomhus. Vädret har pendlat hela veckan, det såg fint ut i början men sen blev det sämre och sämre och sen lite bättre igen och förutom att planerna blev oväntat leriga för att vara en fotbollsplan så var det ändå okej, nån regnskur, men det var under XL 😛

Kaia var först ut, första banan kändes inte som att vi skulle ha någon som helst chans på, men jag bestämde mig för att bara samla nollor. Och vi nollade. Och det gick rätt fort. Så vi kom faktiskt trea! Pinne och allt!

Den andra banan var lite klurigare och en snäll Kaia tog en massa hinder rätt bakom mig och vi nollade igen. Vilket ännu färre gjorde (fast alla 7 som tog sig runt var faktiskt hindernollade) och vi kom tvåa! Två gånger på pallen på en dag, jisses!

 

Minka som hade legat i bilen i sådär 7 timmar när det äntligen var hennes tur gick inte att kontrollera alls i första loppet. Inte kunde jag kontrollera mig själv heller för jag startade henne alldeles för tidigt. Vi har tränat på tunnel under balansen i veckan. Det kunde hon. Man skulle dock ta balansen…

Hoppbanorna passade ju inte Minka så bra då, eftersom de passade Kaia… Den första kom jag typ 5 hinder på. Sen hittade hon inte en dold och bortvänd tunnelingång så där har vi nåt att träna på. Det andra loppet gick suuuuperbra. Jag tog ut henne mycket längre innan det var hennes tur och gick runt vid starten med henne, kanske är det mer hennes melodi? Annars brukar jag hålla mig i skogen tills det är bara några hundar innan. Men efter tre tunnlar på rad tyckte Minken att vi inte behövde ta det hinder som skulle tas innan den fjärde tunneln så hon drog direkt dit. Det var nummer 17 typ så vi kom ju rätt långt innan disken. Var rätt besviken på mig själv när jag kom i mål, men hon hade ju grymt kul iaf och i början av loppet försökte hon iaf göra som jag ville 😛

Lilla Minken, hon skulle behöva så väldigt mycket mer och kontinuerlig träning än vad jag ger henne just nu. Kanske skulle vi ta ett sabbatsår från tävlandet och bara gå lite kurser och försöka täppa till de där luckorna hon har i kunskapen, som att stanna i starten (vilket går bättre om jag försöker lura upp henne men jag tjuvstartar ju själv långt innan jag borde släppa henne..) och gungan. Och lära in de där orden vi så väl behöver, hääär måste sitta bättre, hopphopp ska betyda ”hoppa men sen händer det nåt” och back och runt förstås.

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier