Skrivet av: toktassarna | 04 september 2019

blogga ikapp – kurs i Stälje

Sista dagen på semestern hittade jag en kurs i Södertälje för Dorota och Anne, två personer som båda kör mediumhund och som jag gillar deras agility (hur kan man inte göra det när de är bland de absolut bästa i Sverige?). Perfekt! Jag körde upp till Södertälje med båda hundarna medan husse åkte på festival i skogen.

På Annes lite längre bana fick vi öva på att hitta S-svängar och utmana oss i var man faktiskt hinner mer än man kan tro. Förutom att vi hade STORA problem med att ta hinder 2 så gick det riktigt bra för oss på banan. Minken flyter ju på fint och om jag skickar och sticker så följer hon med men tar hindren på vägen.

Det här med att det ofta går åt skogen i starten handlar ju rätt mycket om hur hennes starter är, så jag hade ju börjat jobba om dem och faktiskt så satt hon ganska bra när jag litade på henne och då blev starten mycket mer kontrollerad och vi kunde ta tvåan från rätt håll. Vi pratade lite starter och Anne tyckte jag hade en bra plan med att byta från ligg till sitt. När hon inte tjuvar kan jag ge henne linjen bättre och då har hon inte heller bestämt sig redan för vart hon ska.

På Dorotas övning handlade det mer om vägval och tidtagning mellan hinder. Även här koncentrerade vi oss på S-svängarna. Minken var sååå duktig! Men när jag tittar på filmerna ser jag att hon hoppar typ jämfota över hindren, vi borde nog jobba lite på hopptekniken :/ Förlorar nog en del tid på det.

 

Tyvärr slutade bilresan hem såhär:

DSC_0145

Älskade Volvon som tjänat mig så väl under så många år och så många mil. Men, det är bara plåt. Jag och hundarna (och de i de andra bilarna) klarade oss utan några skador, hundarna var nog mest upprörda över att vattenskålen hade åkt omkring i buren vid min hårda inbromsning.

Skrivet av: toktassarna | 04 september 2019

blogga ikapp – semester

I år semestrade vi i Sverige med hussen, inte en enda lite trip till Åland blev det vilket känns lite konstigt och jag har haft desperat behov av havsglitter då och då, men vi har ändå haft det väldigt bra.

Första friska veckan var vi i Simons sommarhus som han har med sina bröder. Det var FULLT hus, 6 barn och 6 vuxna, plus grannungar och 2 hundar. Hundarna skötte sig som tur var utmärkt. Kaia älskar ju barn på nåt underligt vis (var det leken med Nolia dagarna efter att hon kom hem?) och blev en stor favorit hos flera, särskilt Matilda som roligt nog är född precis samma dag som Kaia. Minka är ju mycket mer reserverad men barnen lärde sig jättefint vad hon tyckte var okej och Minka slappnade av mer och mer och var inte lika lättskrämd, hon kan ju hoppa till av plötsliga rörelser och barn är väldigt bra på plötsliga rörelser.

Från Småland åkte vi mot Dalarna och min familj istället. Färre barn men fler vuxna och många hundar 🙂 Och mindre barn, mina syskonbarn är ju ungefär 1,5 år. Vi råddade ett litet bröllop, det låg tre hundar under bordet vid bröllopsmiddagen som ingen märkte 🙂 Däremot tyckte inte Minka om syrrans labbe Tail. Alldeles för stor och okänd hund för att få röra sig fritt på gården! Fast det ledde bara till att Minka hamnade i arresten (vi släpade in bilburen till skuggan på gården) eller i koppel, tack o lov rök de inte ihop på allvar.

Det var väldigt varmt när vi var där så mest gick vi och badade eller hängde på gården men vi tog en tur upp på Klacken med, det måste man när någon är med för första gången till Hästberg. Jag fick även vara med och jaktträna Tail lite, kul att se en hund få arbeta med det den verkligen är född till. Kunde ge lite tips om fotgåendet som sen ledde till extra stjärnor för det under jaktprovet sen 🙂

Skrivet av: toktassarna | 03 september 2019

blogga ikapp – tävling i Härryda

Det var ju det där med att blogga ikapp för sommaren. Jag började semestern med att bli jätteförkyld. Åkte trots det iväg och tävlade i Härryda tillsammans med Helena, tre gånger hopp för båda hundarna är ju bästa upplägget helt enkelt och dessutom var jag nyfiken på hallen. När jag såg anmälningssiffrorna erbjöd jag mig att döma så vi fick boende ordnat åt oss, det var ju himla bra. Partille vandrarhem har jag bott på en gång förut när jag blev sjuk under natten så där är jag van att sova dåligt och må dåligt… Men vi hade iaf en trevlig kväll där i sommarvärmen där vi gick en promenad vid sjön med Malin som var huvuddomare och hennes Slip.

Inomhushallar är ju egentligen inget som passar Minka sådär jättebra, är hon vid i vanliga fall blir det tio gånger värre på konstgräs (undrar hur hon är på matting?) men Härryda är ju alldeles ny och har top of the line gräs lagt. Det blev dock som väntat, tre disk, men det fanns fina bitar med. Framförallt är hon ju så GLAD. Och älskar att klia sig på gräset 😛

Efter att ha dömt lite var det dags för Kaia och hon går ju istället väldigt fint på konstgräs. Plus att hon har sittande starter, vilket underlättade på dessa banor. Vi lyckades med ett lopp med en rivning och en nolla till våra samlingar. Jag har faktiskt inte ens nu tittat på resultatlistorna dock så jag har ingen aning om hur placeringen blev. Det kan vara lite deppigt ibland att se hennes tider mot små snabba BC och aussie så jag tänker att jag ska sluta kolla resultatlistor. Hon är snart nio år och en av de absolut minsta i klassen, hon ska inte behöva jämföras mot de andra, ens i mitt huvud.

Skrivet av: toktassarna | 02 september 2019

inga resultat men stora vinster!

Igår var det tävling i Uppsala, tre gånger hopp för båda hundarna, perfekt eftersom jag visst numera bara tävlar hoppklass. I lördags var jag ändå upptagen med kickoff för mitt nya extraknäck på Campushallen så det blev en endagstävling för mig. Hundarna fick dock vara med på kickoffens första del när vi gick Valla Parkrun, perfekt!

Minkas lopp gick först och jag var 100% beredd att gå av banan om hon tjuvstartade. Men gissa vad, inte ett enda lopp tjuvade hon!!! I första loppet tjuvade nog jag litegrann för hur ska man våga lita på att en hund som stuckit lite när som i fem år inte skulle göra det idag? Så jag startade när hon satt ner och jag hade gått en bit. Men det blev inte fel för det, jag hann dit jag skulle.

Slalomingången var perfekt och det kändes som om vi bara sprang på men jag borde ha gett henne runtkommandot mycket tidigare, nu brände hon istället på rakt fram och tog ett extra hinder. Och sen kom jag lite före och väntade inte på att hon skulle hoppa ett hinder in mot mig så vi missade ett åxå. Men det jag ville testa på banvandringen gjorde jag och det fungerade så jag är suuuupernöjd med loppet!

Lopp två hade en klurig start när man tränar på att lämna hunden för man ville typ starta bakom den… Men jag satte henne snett och det gick fint. Hindret som ligger blåste ner, jag såg det redan när jag släppte in henne i tunneln och hann tänka att det kommer gå att skicka henne över det så jag bara körde på. Synd att hon river ett i slutet ändå 😦 Jag trodde hon kunde den typen av bakombyte men tydligen inte. Något att träna på alltså. Satt gjorde hon iaf.

Sista loppet finns tyvärr inte på film men det var fasen svinbra det med! Satt i starten, gjorde allting, jag kunde skicka och sticka på ett ställe där ALLA andra wrappade men jag ville göra S och jag HANN! Så nöjd över det så jag glömde ge henne slalomkommando medan hon var i tunneln, med tanke på hur tidigt hon låser på saker var hon redan låst på hindret när hon kom ut och tog det helt enkelt på vägen till slalom, hade jag börjat med ”jajaja” när hon gick in i tunneln troooor jag att hon hade sökt slalom när hon kom ut. Nu blev det ett hinder extra.

Jag är så jävla nöjd med henne! Det var så ROLIGT att springa när starten är kontrollerad! Och det här med att hon KAN kontrollera sig trots att hon är så uppe i varv att hon biter mig i ryggen och nockar mig i näsan när man ska gå från bilen, det är imponerande för en liten Mink. En sån vinst, det är 1,5 månader sen jag bestämde mig för att lära henne vad man ska göra i starten, och på första tävlingen sitter hon som en staty i tre lopp i rad. Jag kommer nog alltid få vara beredd på att gå av med henne, men hon är ju så svartvit, kanske sitter det faktiskt nu att man sitter så får man starta?

Lite trist att man inte får någon utdelning när man ändå gör så himla mycket bra saker, två disk och ett lopp med en rivning är ju inte jättesnyggt i statistiken, men känslan var verkligen fantastisk!

När det var dags för Kaia hade det blåst upp ordentligt och det rapporterades om oväder från många håll. Jag tänkte att jag kör tills det börjar regna och hann med två lopp. Första loppet var samma bana som Minkas andra och Kaia rev tror jag samma hinder eller möjligtvis det efter. Båda hundarna behöver träna den typen av upplopp alltså. Kanske hade jag kunnat lämna ännu mer i slalom på henne och faktiskt hinna det blindbyte jag hade planerat, men det gjorde jag inte nu.

Det andra loppet Kaia körde var det som var Minkas sista. Jag räknade med att hon skulle flyta till baksida lika fint som Minka gjorde på ett ställe men det gjorde hon inte utan ville in så jag fick peta runt henne och då var jag i vägen så hon rev. En rivning i vardera lopp alltså och inga resultat för henne heller till samlingen av nollor, men Kaia har roligt och är väldigt glad när man kör. Hennes tider verkar faktiskt ändå räcka till för att klara referenstiden fortfarande och det är kul. Jag funderar lite på om jag ska flytta ner henne till tvåan men risken är väl att det blir väldigt få tävlingar för henne då. Det här var lixom vår tredje tävling för året och det lär inte bli fler om jag ska åka på olika tävlingar med hundarna.

Förutom att mina hundar var fantastiska hade jag väldigt trevligt med agilityfamiljen också, och så hann faktiskt mina föräldrar som var på väg från stugan i Dalarna svänga in och se Kaias sista lopp. De såg väldigt passande ut med två shelties och en pyrre på tävlingsplatsen 😛

Skrivet av: toktassarna | 14 augusti 2019

Startträning

Planen är väl att blogga lite om sommaren åtminstone, jag hann ju både tävla en gång och gå kurs faktiskt, men nu måste jag bara uppdatera hur startträningen går. Jag beslöt mig efter att ha lyssnat på Agilitypodden att faktiskt lära Minka starter. Hon är ju trots allt en väldigt svartvit hund, men självbehärskning har aldrig varit hennes grej. Alls. När hon var liten fick vi lixom träna på att INTE kasta sig mot burgallret bara för att jag öppnade bakluckan. I jämförelse med Kaia då som länge länge åkte utan bur där bak och aldrig hoppade ut även om luckan var öppen.

Våra starter har varit förskräckliga. Hon rusar runt runt medan vi går in, ofta runt mig. Sen puttar jag henne på bröstet lätt så lägger hon sig ner, men hon ligger inte kvar. Jag har kört på ”smyga” från henne och låtsas göra omvänt lockande, men hon drar när hon själv vill, absolut, inget väntande på startsignal.

Så, börja om. Med hjälp av husse som vill att de ska sitta innan de får mat (de sätter sig automatiskt för honom nu, jag måste säga till) så har vi jobbat på Minkens sittande. Hon har ju alltid haft ligg som förstaval av rörelse, oftast lägger hon sig även om man säger sitt. Men nu börjar det bli ett säkrare sitt. Hon har fått sitta på olika ställen där hon velat ha något, tex vid badet, ibland vid hissdörren när hon vill in. Vid maten. Innan jag släpper dem lösa på promenad. På det sättet har vi tränat utan att träna vid just agilityn.

Det har gett effekt, absolut. På kursen i början av augusti var första gången jag testade det i agilitysammanhang och även om hon ville lägga sig så kunde jag få henne att sitta och faktiskt inte tjuvstarta. Där var det mer jag som tjuvstartade henne, för att hon satt… Ytterligare en fälla att gå i, enligt podden!

Idag åkte jag och tränade med Assie och körde på det enda jag vet som Minka verkligen förstår. Om hon tjuvade fick hon sitta fast i koppel vid staketet medan Kaia fick köra. Det är det hårdaste straff hon vet tror jag. Hon tjuvade en gång. EN. Sen satt hon som ett ljus. Jag försökte gå lugnt och ”jordat”, inte vända mig om, inte tro att hon var på väg, bara lämna och gå. Och det fungerade.

Nu tror jag kanske inte att fem års tjuvande helt är borta av dessa få träningspass, men vi har iaf kommit en bit, vi har en plan. Sitter hon får hon alltid starta, sitter hon inte är det inte hennes tur längre. Jag tänker att vi kan få till åtminstone tre träningspass till innan vi ska tävla nästa gång i början av september (som ser ut att bli årets sista tävling). På tävlingen gäller samma sak, sitt och du får springa, tjuva och vi går ut. Eller… Iaf går tillbaka och sätter om… Det är ju det där, när man åkt långt vill man verkligen springa loppen!

När Kaia tränar (för hon fick iaf köra litegrann, inte bara som Minkstraff) så får Minka leta godis i gräset. Det fungerar faktiskt, hon kommer inte och stör då. För ligga ner medan Kaia kör, det går inte särskilt länge. Det som Kaia är så himla bra på 🙂 De är verkligen olika, de här två lurvbollarna!

Skrivet av: toktassarna | 26 juni 2019

hinderlöpning

Vi fortsätter att springa trailinspirerat, igår var vi på Lyckliga Jyckar och sprang i Boxholm på fälttävlansbanan där, superkul men jättevarmt! Först sprang Simon med Minka och sen jag med Kaia, till andra varvet bytte vi hund och tredje varvet sprang  Simon med båda hundarna medan jag vilade. Jag tycker fortfarande det är galet tungt att springa, fattar inte varför jag inte blir bättre på det? Banan igår var bara 1,5 km. Men iofs drog båda hundarna rätt hårt så det gick ju fort, plus att det var backigt som sjutton. Vi ska nog klara Biathlonet i Medevi ändå 🙂

Lite agility pysslar vi med åxå men det är det lilla… Båda hundarna ska tävla om lite drygt en vecka och vi är rostiga som jag vet inte vad. Ingen synk alls. Men jag har inte varken möjlighet eller lust att träna mer just nu så det får vara så, roligt kan vi ju ha ändå när vi tävlar men sen fortsätter vi nog vår tävlingsvila. Börjar fundera på att ta ner Kaia till tvåan, men det kommer väl tyvärr betyda ännu färre tävlingar när man inte kan köra båda hundarna samma tider/dagar.

Åsa Minka hinder

Skrivet av: toktassarna | 04 juni 2019

långhelg

En av vårens långhelger är förbi. Vi åkte till Wentzelholm och skulle se till att barnen inte längre ville ha hund. Det lyckades vi kanske sådär med… Särskilt Kaia är ju väldigt lätt att tycka om… Vi stannade bara halva torsdagen och åkte hem och sov resten av dagen. Det är intensivt med barn! Och även om hundarna är snälla vågar jag inte lämna dem oövervakade med barn jag inte känner.

I Kättilstad blev det byggdag, men nu är verkstan klar på utsidan och i taket på insidan.

Lördagen åkte jag och klättrade med delar av mitt klättergäng. Hundarna var med och låg fastknutna vid en bänk och väntade medan jag klättrade. Så duktiga så, skällde bara när en annan hund gick förbi. När vi kommit hem åkte jag iväg på fest och hundarna blev upplockade av hussen ett par timmar senare och så sammanstrålade vi i Kättilstad igen på natten.

På söndagen gjorde vi det sista i verkstan på plattformen och rev den sen. Nu pausar vi det bygget ett tag och fortsätter med andra projekt. Fast när det regnar får vi väl passa på att isolera väggarna 🙂

Jag fick en hänggunga åxå. Där ska jag sitta alla lediga stunder i sommar!

Igår var det jättevarmt och då hade jag bestämt mig för att springa trail med hundarna. Så det gjorde vi fast det var varmt. De hittade en göl att svalka sig i ganska direkt och sen gick det nog bra för dem och jag sprang så långsamt att det knappt kändes att jag sprang. Vi irrade runt på lite småstigar och de fick springa lösa så jag tror egentligen inte det var så mycket värre för dem än vad det hade varit om jag hade gått. Men det här var ju faktiskt årsmålet, att jag en gång i veckan skulle springa trail med hundarna. Dvs springa en runda som jag i vanliga fall hade gått. Det var riktigt skönt!

Skrivet av: toktassarna | 27 maj 2019

LLU 2019

Så är årets landslagsuttagning över. Och vårt sista, antar jag. Nu flyttar uttagningarna från Söderköping och då blir det ju inte rimligt att vara där som arrangör längre. Det är ju en stor och tuff tävling att rådda men vi har blivit rätt bra på det med åren. I år delades det upp så Sagik körde fredag, vi lördag och sörpingsgänget söndag. Jag var där redan från fredag, det är ju faktiskt KUL att vara med på LLU!

Mycket spännande och underbara lopp förstås har det varit. Tävlingarna har flutit på hur bra som helst och båda domarna var trevliga bekantskaper, särskilt den finska.

Nu är frågan, åka till Finland på VM? Jag tror jag kommer ångra mig om jag inte gör det.

Skrivet av: toktassarna | 14 maj 2019

Agility och alla djuren

En Limalama, en fladdermus, ett knott, en mink och en pippi. Goda vänner. En grön gräsmatta. Solsken. Tio minuter framförbyten och några slalom. Mer behövs egentligen inte för att vara lycklig en måndag.

Skrivet av: toktassarna | 13 maj 2019

K9 Biathlon!

Vårt första Biathlon, men inte det sista för det första vi gjorde när vi kom hem var att anmäla till Medevi i augusti 😀

Dagen började med kramp i vaden. Som tur var startade vi inte förrän efter elva så jag hann få i mig vätskeersättning, kavla vaden och köra novafon på den. Den stramade men gjorde inte ont när jag sprang iaf. Det andra missödet var att vi glömde husses dragsele på parkeringen hemma, tur att vi var ute i god tid så vi hann hämta den!

Det var en solig och trevlig dag och en massa människor jag kände som åxå sprang, eller hejade, vilket var himla kul! Och SÅ roligt det var att springa! Själva löpningen kändes dock som alltid jobbig, jag är varken snabb eller stark när det gäller löpning och jag tycker inte det är roligt. Men det var roligare inne i skogen så nu blir det fokus på trail framöver, så det så. Kombinerar jag det med spinning har jag nog kondis ändå (själva kondisen känns egentligen bra, jag återhämtar mig snabbt). Kände mig dock superstark på styrkemomenten som dra däck och bära säck.

Starten gick på C-planen och direkt skulle man kasta sig genom ett traktordäck och sen steppa genom däck, därefter var det några lydnadshinder man skulle hoppa över, ett högt traktorflak man skulle kravla sig upp på (lyfta hunden) och sen de klassista halmbalarna. Sen blev den en löpsträcka ut på ett fält, krypa genom ett rör (inget konstigt för en agilityhund) och så in i skogen, under några presenningar och sedan kom DIKET. Lera till anklarna redan innan man klev ner i det. Två steg ner gick vattnet till midjan. Kaia ville först simma tillbaka till därifrån vi kom så jag fick dra med henne åt rätt håll. Sen korsade man SAMMA dike två gånger till direkt, sista gången var det bröstdjupt! Men då hade Kaia fattat att vi bara skulle över så hon kastade sig i, bara att hänga på och dra sig upp med rötter och annat för hon gick inte upp där stödrepet gick precis 😀

Efter ytterligare en löpsträcka där bakomvarande nästan kom ikapp drog vi däck, där var vi starka och efter att vi sedan prickade bollhinken på andra försöket var vi ensamma i skogen en bra stund. Den som skulle starta före mig kom inte så jag hade två minuter fram till den som var före. Kaia var sååå duktig i skogen, drog hela tiden och tog riktningar jättebra! Jag slängde upp säcken på axeln och småsprang med den, och gå på lina var inte heller svårt, Kaia väntade tålmodigt.

Sen kom vi till skottkärran… Jag bad snällt Kaia hoppa i men hon ville inte alls så jag gav upp och tog de fem minutrarnas tidstillägg som det gav. Bar Kaia genom sista vattenhindret, bar de två däcken i långsamt tempo för där var vi tre hundar samtidigt och med draglinan har man ju ingen som helst koll på hunden när man inte har händerna fria. Slalom tillsammans med mig var inte alls roligt tyckte Kaia och balansen var åxå lite konstig när man satt fast. Men vi kom i mål på strax över 28 minuter vilket jag tycker är en riktigt bra tid med tanke på att jag springer 4 km på platt mark på strax över 20 minuter. Vi tappade tid på att gå långsamt i att bära däck, att jag fick laga ihop min sele efter vattnet och så på löpsträckorna på väg. Och sen skottkärrans tidstillägg då som lades till min tid.

Simon sprang med Minka, de gick ut tio minuter efter mig och jag hörde henne hela vägen ut från klubben när jag hade startat 😀 Hon hade gått sååååå fint, gjort allt han bad henne om och sprungit fort dessutom, de hade några sekunder kortare tid än mig och då la de ändå lite tid på att hoppa i och ur skottkärran ett par gånger innan hon SATT KVAR och satt där hela rundan!

Till nästa lopp måste vi dock lyckas lära Kaia att åka skottkärra. Minka kunde ju!

DSC01470DSC01329

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier