Skrivet av: toktassarna | 08 maj 2017

LLU 2017

Landslagsuttagning i Söderköping, då kunde jag tänka mig vara domare 🙂 Nära och bra ju. Sov i Norsholm men det tjänade jag nog inte sömn på direkt, men tjänade massa trevlighet så det var värt det ändå.

Dömde inte på egna banor alls, faktiskt ganska skönt. Var inte nervös alls, kände inget ”ansvar” över det lixom. Ändrade visserligen skisserna på några enstaka ställen men annars fick Sörpinggänget bygga och jag mätte i princip bara.

Dömt massa massa uppfarter, fast nästan ingen missar dem ju. Däremot låg det tunnlar under överallt som vi hjälptes åt att döma.

Gråtit, skrattat och våndats med deltagarna. Sjukt hög nivå i år måste jag säga! Är rätt sugen på att åka till Tjeckien.

Tack Andreas, Kristina, Christianne, Fredrika och Sörpinggänget för en mycket bra arrangerad tävling. Och tack de tävlande!

Skrivet av: toktassarna | 08 maj 2017

Södertälje och Kaias debut i large

Södertälje bjöd på vind och kyla men ändå sol och trevligt, Kaia debuterade i nya largeklassen och gjorde det så himla bra! Hon gillar ju att hoppa högt så höjden är inte så mycket bekymmer för henne, även om hon såklart är mer tid i luften och det tar lite längre tid. I första loppet rev hon ett hinder innan balansen så jag slarvade till en disk precis i slutet. Hopploppet nollade vi och var första hund nedanför BC-kelpie-aussie 🙂 Sista agilityloppet missade jag ge kommando på A-hindret och då hoppar hon ju garanterat. Säger jag nåt tar hon det åtminstone oftast…

Jag har filmer men inte i nåt bra format, ska se om jag kan göra nåt åt det…

Sen dömde jag small, medium och xs. De var gölliga.

Skrivet av: toktassarna | 29 april 2017

utomhuspremiär

Idag var det utomhuspremiär för året, DTBK tillsammans med Sofia och Pim, jag och Minken tog Pim med oss från stan igår och åkte upp till Östermalm där vi kunde sova hos Sofias föräldrar så morgonen inte behövde börja så tidigt. Tyvärr börjar jag ju mina mornar väldigt tidigt ändå, men skönt att slippa köra så tidigt.

Jag hade hoppats på att vi skulle sätta åtminstone ett running men det är bara att konstatera att vi inte är klara för det. Och att vi måste träna med tunnel under balansen, både att ta tunneln och att ta balansen med tunnel under.

Jag var inte heller så pepp. Mest konstigt nervös. Illamående. Lite för agilityn men tyvärr är det nog en del annat i livet som ställer till det för mig just nu. Och Minka har ju alltid varit min bara-roligt-hund. Nu är hon stor och det är mer allvarligt, man kan inte bara leka på klass 2-banorna utan man måste kunna saker och lyssna och så.

Bästa loppet var väl ändå hopploppet. Även om jag fick vara övertydlig för att få in henne över hinder där hon skulle hoppa mot mig.

Skrivet av: toktassarna | 25 april 2017

finnarna följer!

Ryktet säger att finnarna kommer följa efter oss nästa år med våra storleksklasser! Det är ju sjukt galet fantastiskt, att ett av de framgångsrikaste länderna i agilityvärlden tror på det vi gjort såpass att de väljer att införa samma klasser 2018. Så sjukt spännande det ska bli! Nästan så att priset är värt det.

Mindre fantastiskt är att jag själv drabbats av hopparknä och har asont och ska döma både denna helg och nästa helg. Plus att jag ska tävla sex lopp i helgen. Det känns inte realistiskt i dagsläget men jag hoppas det akuta lägger sig till helgen. Döma fixar jag nog, men springa själv? Vilade igår, idag börjar träningen för att bygga upp stödmuskler till min ömma sena.

Och våren låter vänta på sig. Snöar nästan varje dag även om det är plusgrader så det blir ju inte liggande.

Skrivet av: toktassarna | 18 april 2017

Dalapåsken 2017

Herregud så länge sen jag skrev något här. Kanske för att det inte direkt händer nåt speciellt. Instruktörsmöte på BK, AW hemma hos den kollega som jag bodde hos när jag var hemlös (Kaia kom ihåg och blev jätteglad), agilityträningar, lite running, ett skick över en hel balans. Och så en påsk i Dalarna ”som vanligt”.

Vi plockade upp brorsan med tjej i Örebro på vägen och det var snöfritt och fint. Tills vi vaknade på fredagmorgonen… Säkert 1 dm snö och det fortsatte blåsa ner under dagen! Mamma och pappa hade dock bytt tillbaka till vinterdäcken så de kom lugnt och säkert fram senare på dagen. Minka var såklart hur lycklig som helst i snön!

Annars är det ju som det är på stugvistelse, lite arbetsläger. Vi sågade ett hål i en vägg och satte in nya dörrar mot sydsidan, tog ner en tall, städade på gården så gott vi kunde under snön och såklart läste böcker, åt god mat och umgicks. Hundarna har inte lämnat gården mer än för en kort promenad på torsdagkvällen men de har rejsat i snön rätt mycket.

Trodde de skulle vara nöjda men nej, oj vad de var galna på agilityträningen ikväll! Sista inomhuspasset gjort. Bana. Balans i bana. Blindbyte efter balansen. Och hon satte det! Iaf en gång… Men det räcker ju att hon sätter första skicket 😉

Kaia var lika galen hon och väldigt rolig, och så himla skön att köra, säker men ändå inte tråkig utan glad och pigg. Ser fram emot att tävla dem båda om två veckor!

Skrivet av: toktassarna | 03 april 2017

allt är ju inte hund i livet

Allt är ju faktiskt inte hund i livet och i helgen har jag varit i Göteborg för att hänga med min bror och hans sambo. Förr bodde ju ena syrran där med så jag har varit ner dit då och då, ofta med hundar och bil och allt, men den här gången tog jag bussen och lämnade hundar hos hundvakterna. Och vilka hundvakter! Kaia har varit hos Vide och Lova vars föräldrar tackade så himla mycket för att de fick låna henne. Hon har varit världens snällaste hund, nattat barn, gått promenader med barn och varit snäll och busig. Och Minken har varit hos Fanny och söndagen hos Assie, alldeles lagom med lägenhet på andra våningen så hon inte kan rymma 😉 Hon har fått springa agility och busa med Vesp och verkar ha haft det bra hon med.

Hade samlat ihop hundarna framåt halv tio igårkväll och då försökte jag ge dem Bravecto. Minka åt snällt sin men Kaia tog väldigt god tid på sig, hon har ju en slow-feed-skål redan men herregud vad långsamt det gick när hon sakta plockade ut kula för kula för att se till att hon inte fick i sig Bravecton. Roligt att se när man är van vid att hon glufsar i sig maten. Tillslut hade hon ändå fått i sig det mesta av tabletten iaf så nu hoppas jag att hundarna är skyddade i år. Själv ska jag ta första sprutan mot TBE i morgon är det tänkt.

Skrivet av: toktassarna | 31 mars 2017

Jenny Damm 2017

Kan man åka ner till Jenny för att träna i två timmar en vanlig vardag? Jodå, det kan man, jag hann tom jobba fram till lunch innan vi åkte, och sen var vi hemma strax efter midnatt. Fanny hade lust att åka ner för att få lite hjälp med Casey som snart ska debutera och jag hängde gärna på med Minkebarnet, vi tränade ju för Jenny en dag för 1,5 år sen när Minken var väldigt färsk. Och ärligt talat fick vi nästan exakt samma saker med oss den här gången. Minken KAN svänga. Men jag måste hämta upp henne i framförbytena, inte byta vid nästa hinder utan byta så jag kan ge henne linjen rätt. Och jag måste trycka på avstampspunkten. Och hålla ner händerna. Och köra vassare bokstäver, L, V och I, inte U och C 🙂 Men shit vad duktig hon var! Vi klarade faktiskt hela kombinationen på andra försöket!

Sen roade vi oss med att klocka wrap vs S-sväng och minken förlorar 0,3 på att wrappa. Det var väl ungefär det jag trodde.

Nästan mest imponerad är jag faktiskt av att Minka så fort hon fick börja köra agility släppte Jennys BCs som fanns runt planen. Lösa hundar gör henne ju annars väldigt upprörd…

Tyvärr filmade vi inte alls, även om vi hade sagt innan att vi skulle göra det. Vi var bara två stycken så man hade lixom lite fullt upp även när man inte körde själv.

Kaia tyckte att livet var väldigt orättvist, hon fick sitta i bilen HELA dagen, så fort vi skulle rasta sprang hon fram till dörren på hallen och ville in, trots att hon aldrig varit där inne (har alltid tränat ute hos Jenny förr) visste hon precis vad som pågick där inne.

Skrivet av: toktassarna | 18 mars 2017

nu slutar jag

Nu är det årsmöte i SAgiK och jag är inte där. Jag har egentligen ett år kvar på min post, men under förra året växte beslutet om att kliva av fram. Det har faktiskt mindre att göra med senaste tidens stormande än man kan tro, även om det såklart inte har varit roligt och styrkt mitt beslut att avgå, men grunden till mitt beslut är flera saker. Dels kraschade jag ytterligare ett förhållande förra året och även om jag inte kan skylla allt på agilityn (vi hade ju mycket roligt tillsammans med den åxå) så är det klart att det slet att jag alltid var inbokad på helgerna och dessutom ”krävde” hundvakt så ofta. Förhållandet är för sent för att rädda, men jag har insett att jag måste göra om mitt liv lite, jag kan inte lägga allt på agilityn, att döma, tävla, instruera och dessutom vara styrelseaktiv, det håller inte. Jag måste skala bort något, och då blir det den delen som ger minst rekreation. Det är trots allt en hobby det här, inte ett jobb.

Sen är det dessutom så att mina hundar inte alls gillar att vara med på styrelsemöten. De är ofta dåliga i magen efteråt, de gillar inte att bli lämnade på ett hotellrum när jag behöver äta, de gillar inte att resa. Det går iofs bättre om jag tar med båda hundarna, men att resa med tåg och pendel med två hundar är lite meckigare än att göra det med en. Vi har ändå hittat det bästa konferensstället där hundar är tillåtna i konferenslokalen, men det håller inte för mig att ha hundvakt så ofta, eller ta med dem.

Sen är det såklart kritiken. Det är tufft. Jag som alltid älskat att diskutera på internet har de senaste åren bara minskat och minskat på det, i höstas lämnade jag helt de grupper på facebook där kritikvågorna kan svalla höga. Jag läser nästan inga bloggar längre. Jag får pulspåslag när jag ser vissas namn i min inbox. Jag måste påminna mig om att det är min hobby och att jag gör det för att jag tycker det är roligt. Men då måste det vara roligt!

Vissa som jag räknat som vänner har jag helt omvärderat. Ibland har jag inte känt mig trygg alls bland folk som jag tidigare blivit glad för att träffa. Jag är dock väldigt tacksam för alla som hört av sig och stöttat, mina minions som försökt nyansera debatter och alla de vettiga människor som inte hoppar på vartenda drev utan som faktiskt ställer frågor och vågar stå emot.

Jag tror dock fortfarande på SAgiK. Och jag tror på agilityn. Jag älskar verkligen agility, träningen tillsammans med mina egna hundar har faktiskt fått en boost i vinter, när allt annat varit asjobbigt har hundarna med sin glädje för sporten fått mig att komma ihåg vad jag håller på med.Och det kommer jag såklart fortsätta med. Jag kommer fortsätta döma en del, jag tror mycket på de nya reglerna, när de nya storlekarna satt sig tror jag vi kommer ha en rättvisare och roligare sport för fler människor och definitivt för fler hundar.

Skrivet av: toktassarna | 17 mars 2017

Vår på Åland 

Vi är på Åland och Kaia njuter av solen. Älskar min lägenhets norrläge utom just den här tiden på året när solens första strålar är så mysiga att vila i. Det saknas hemma. 

Skrivet av: toktassarna | 11 mars 2017

allt och inget

Jag vet inte om jag inte skriver för att inget händer, eller för att så mycket händer att jag inte vet vad jag ska skriva om. Men om man tänker här i det lilla, i hemmaflocken, så är det ganska lugnt. Harmonin fortsätter. Hundarnas magar håller men nån enstaka gång har någon av dem varit dålig trots försiktighetsåtgärder och minskning av hotellvistelser och resor. Vi går  massor av promenader och är ganska nöjda med det. Vi tränar agility en gång i veckan och är väldigt glada åt det. Vi har kört discoagility en sen fredagkväll med ett roligt gäng. Vi har grillat i Tinnerö. Vi har vandrat på Omberg. Det är trevligt att få till det någon gång per år, och gärna den här tiden på året innan fästingar och ormar har vaknat. I år blev det Ellen Keys led, men baklänges jämfört när vi gick den 2014. Vi var där förra året tillsammans med Leona och Assie när vi gick Älvarumsleden, i år var det Disa och Helena som gick med. Härlig tradition!

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier