Skrivet av: toktassarna | 28 januari 2018

klarade doftprov!

I höstas när vi kennelhostade och hade aptråkigt anmälde jag båda hundarna till doftprov i LBKs regi. Vi har tränat ganska mycket, fast inte just på doftprovsarrangemanget och vi har aldrig haft doft i kartongerna. Har haft kartonger med som störning på sistone och det har gått fint, de bara går över dem för att hitta doften som jag haft på stora vita kartongskivor. Vi har även tränat på frysmarkering och det har väl gått sisådär men jag förstår iaf när de markerar nu. För det mesta.

Så idag var det då doftprov. Jag som gick med två hundar fick välja själv vem som skulle starta och oftast har jag ju kört Minken först men hon är faktiskt den som håller ihop bättre om hon får vänta (hon är ju galen om hon ser Kaia söka, men hon söker ordentligt själv sen, springer inte bara) och hon är dessutom den som trivs bäst i bilen så jag valde att gå med Kaia först.

Det regnade ute trots löfte om fem grader och sol så det blev inomhussök, två rader med kartonger i en lagerlokal.

Kaia var huuuur duktig som helst, först kollade hon av lite hyllor och så, ignorerade kartongerna helt, precis som vi tränat. Sen bestämde hon sig för att doften nog var i kartong ändå. Jag vågade inte säga markerat första gången jag tyckte hon markerade men när hon kollade nån kartong till och sen gick tillbaka räckte jag upp handen och det var såklart rätt!

Minka var en stjärna. Sex sekunder tog det. Dagens snabbaste tid (fast jag tycker det är mer imponerande av de som jobbar typ 1,5 minut innan de markerar rätt).

Båda hundarna helt med på vad vi skulle göra och så fort jag säger ”visa mig var den är” så sätter de igång att jobba. Men de tyckte att det var lite trist att det var slut efter att de hittat kartongerna, de tyckte nog att det hade varit kul att söka av hela lagret!

Så stolt! Om vi ska tävla är dock en annan sak. En tävling kostar typ 4-500 och med två hundar är det lixom inte rimligt. Men nu kan vi iaf återgå till att träna det roliga med nosework, rumssök och utomhussök. Doftprovsträning är faktiskt inte så kul.

Sen gick vi en runda i Vallahagarna i regnet.

2018-01-28 11.42.01

Annonser
Skrivet av: toktassarna | 25 januari 2018

Äppeltjyv!

Hundarna tigger äpplen alldeles förskräckligt, något Signe lärde sig av Loka på Åland och som sedan ärvts vidare till Kaia och sedan till Minka. De brukar få dela på skrutten, Kaia får delen med kärnhuset för hon spottar ut kärnorna.

Minka tyckte tydligen inte det räckte idag för jag hörde att hon pysslade i köket och sedan började tugga på något. Jag kollade vad det var och jodå, hon hade hämtat ett eget äpple! Skålen står på fönsterbrädan och nedanför står en pall så det är inte svårt att nå.

Hittade ett halvätet äpple på golvet för några veckor sedan, men nu hämtade hon det även om jag var hemma. Gulliga smarta lilla busiga hunden! Kan inte bli arg på den kreativiteten. Men fruktskålen (som innehöll mango och mandariner med så hon valde noga) fick flytta en hylla upp. Blir dyrt att föda hunden på svenska äpplen!

Bara det att koppla ihop att skruttarna hon får smaka av mig kommer från den skålen, och att det är just äpplena (fast det är väl lätt på doften) hon ska ta. Och att hon kan hämta dem själv. Minka är fasen den mest intelligenta hund jag nånsin haft. Och därför den svåraste. Jag älskar henne.

 

Skrivet av: toktassarna | 16 januari 2018

LarsA-yran 2018

I helgen ordnade klubben tävlingar i LarsA-hallen, Sörping körde agilityklasser på lördagen och då bara dömde jag och på söndagen både dömde och sprang jag hoppklasser. Det var kul, när jag väl hade lugnat ner mig själv för banorna. Har såååå dåligt självförtroende när det gäller banor numera 😦 Särskilt i agilityklass. Hur man än gör är det ju alltid nån hund som hamnar fel på kontaktfältshindrena och man får hjärtat i halsgropen. Ibland funderar jag på att sluta döma. Men så tänker jag att det finns värre än mig…

Kul iaf att få köra båda hundarna i hopptrean. Kaia var orimligt knäpp i första loppet och missade en slalomingång som hon borde ha kunnat i sömnen. Det där med torkad kyckling var kanske lite väl upphetsande, hon dreglade när jag ropade in henne på apellplanen där vi värmde upp…. Minkens första lopp var alldeles fantastiskt utom att jag i slalom lämnade henne mentalt för att tänka på vad jag skulle göra sen, gjorde olika saker med de olika hundarna där och det var inte alldeles lätt att komma ihåg…. Hon gick ur men jag lyckades få henne in i slalom igen utan att hon tog nåt annat hinder på vägen och vi kom i mål med fem fel. Hon var såååå fin och samarbetade jättebra!

Andra loppet var Kaia sitt vanliga fina jag tills vi kom till ett hinder vi skulle runda som hon inte alls ville runda… Typ nästnäst sista hindret… Diskade oss där… Minka ville visa att hon visst kunde slalom så hon hittade en egen linje till slalomet och tog hela det medan jag stod en bra bit bort… Spontana skratt utifrån 😛 Sååååå söt! Sen gjorde hon resten av banan jättefint. Ser jättemycket fram emot att tävla henne i februari!

26941408_1510699045718660_1035145083_o

Vi har fotat med Paul för Musikhjälpen nu med. Kaia tyckte inte alls om det, ”han tar min själ” typ, ville bara ligga med huvudet ner… Minka däremot var hetsig och knäpp. Denna bild illustrerar rätt bra hur det såg ut hela sessionen 😀

Skrivet av: toktassarna | 05 januari 2018

Nytt år nya tag

Julen har kommit och gått, kennelhostan är slut, vi är tillbaka i stan efter ledighet på Åland. Vi tränar igen, och går promenader som vanligt, fast det är så mörkt så mörkt hela tiden. Men nu är ljuset på väg, det känns så!

Julen på Åland fick en extra krydda av att föräldrarna hämtade en åttaveckors sheltievalp dagen innan julafton. Vi firade ju väldigt lugnt med bara jag och Unni hemma. Fem hundar förvisso, men krokodilen fick fira rätt mycket bakom galler och mina två och Lotus känner ju varandra väl och fungerar så bra ihop att jag mer än gärna tar med den gule på våra promenader. I mellandagarna var det jag som hade dagsansvaret för de fyra (Nova går inte med mig ut..) och då hittade vi på små äventyr som att åka sjal i skogen och sånt. Fina lilla Ludde, det blir nog en fin vän till Lotus och en skojig hund att ha för föräldrarna! Ser fram emot att träffa honom till påsk igen!

Minkens running rakt fram nu är så vackra så vackra! Vi SKA börja svänga, har börjat med svängtarget på marken faktiskt, men inte än? Först ska vi tävla hoppklass nästa vecka i Söderköping och sen är det agilitytvåan i Kinnared i början av februari. Kanske vågar vi börja svänga lite innan dess?

Och Kaia! Hon är kvalad till rasfestivalen i februari och även om vi såklart inte riktigt har nån chans i large mot BC och kelpies så anmälde jag henne. Så vi har nåt att träna seriöst mot. Annars blir hennes träning gjord med ena handen och all energi lagd på Minken och det är faktiskt inte helt rättvist mot min fina fina duktiga välutbildade hund som bara vill och vill och vill vara till lags och jobba. Hon hade nog kunnat bli vad som helst, den hunden. Hon är min team mate och blir sju år i år, ingen ålder för en Schappe, vi ska satsa vidare likadant som förut såklart. Enda skillanden är att vi har en kreativ paus gällande hennes kontaktfält just nu. Och att vi ska göra doftprov i nosework åxå…. Och kanske göra en start till i HtM om vi kan få tid till det?

2017-12-27 17.11.23

Skrivet av: toktassarna | 11 december 2017

tiden går

Konstigt nog går tiden ganska snabbt även om vi inte gör något. Nu har vi vågat träffa några få vänner (och deras hundar såklart) så det har blivit lite skojigare promenader. De får vara lösa igen. Trädet i parken är borta så vi har ingenstans att äta lunch längre 🙂 Vi har lyckats gå ett par svängar i dagsljus. Och nu är det nästan mitten av december redan, tiden flyger verkligen iväg!

Snart är det dags att packa ihop och åka till Åland igen. Där finns en ny liten människovalp som jag längtar efter att få träffa, och kanske kanske kommer det finnas en liten hundvalp med!

Skrivet av: toktassarna | 29 november 2017

Fortfarande i karantän

Vi är fortfarande i karantän hemma. Hundar har total vila, det är knappt att vi går promenader, mest går vi till parken där de får leta upp sin middag i en nerfallen trädkrona. Det är iofs bra, både nosaktivering och kliva, klättra, krypa, hoppa. De hostar inte längre, inte ens när de blir väldigt uppspelta. Epidemin börjar mattas av för nu är det länge sen jag hörde om nån ny hund i stan som hostade, men alla håller sig borta. Åtvidaberg hade väl en 50 strykningar i lördags… Skittråkigt att missa fyra lopp så nära hemma!

Jag försöker roa mig med andra saker. Äta middag på restaurang med vänner. Hjälpa min chef med deras nya valp (ett geni till sheltie, nio veckor och med massor av publik lärde han sig ändå blixtsnabbt att sätta nosen på en viss punkt på en låda när jag skulle klickerdemonstrera). Gått på hockey. Åkt på en spontanresa till Göteborg för att hälsa på brorsan (Ida W, min enda hundvän utan hund, kunde ha hundarna). Tredje tillfället på min foundationkurs.

Snart kan vi nog komma igång med promenader och så, fast tråkigt nog ensamma, det är nog ingen som vågar träffa nån än på ett tag.

2017-11-23 15.35.10

Skrivet av: toktassarna | 22 november 2017

Jobbsällskap

Att stå och rätta de duktiga aspiranternas prov med ett minkhuvud på fötterna är faktiskt inte så illa. Trots hosta. Men förbannat tråkigt har vi. 

Skrivet av: toktassarna | 19 november 2017

hosta!

Jaha, bara att inse, de hostar. Kaia värre än Minka just nu. Mailat runt till alla tävlingar jag skulle ha åkt på ikväll. Meddelat lagkompisarna till ÖM. Köpt garn och tyg….

Nu blir november tråkigare än ever!

Skrivet av: toktassarna | 15 november 2017

time flies

Kan det verkligen ha gått tio dagar sedan jag skrev nåt i bloggen, otroligt! Jag som tycker november är så långsam. Vi gör iofs ganska roliga saker och jag har varit borta med jobbet rätt mycket. I helgen var det del två av domarutbildningen, workshops i Linköping Hundungdoms hall där ett gäng ekipage fick köra en bana sjuhundrafemtio gånger för att aspiranterna skulle få döma åtminstone 10 ekipage var. Mina hundar var åxå med. Minka var galen och hamnade i omloppsbanor och tog hinder hejvilt och hoppade kontaktfält som om hon aldrig hört talas om running. Kaia däremot fattade ”träning” och gjorde perfekta 2+2 även om jag stannade långt bakom. Kaia rundade åxå ett hinder så tight att jag upptäckte ett sår under ögat på kvällen… Det loppet stannade jag och avbröt för att belöna hunden, aspiranten kom ihåg den diskregeln 🙂

Mätta har de åxå blivit på vår mätningsworkshop. Kaia solklar large med nån cm (dvs 44,5 cm) och Minka under 40 cm.

Nya täcken har de fått, egentligen Minken, men hon hataj fångdjäkt så Kaia får väl låna hennes nya fina termotäcke från Out’n’out ibland. Så läckert täcke och det känns fint att stöda Annas företag när man fått se produktionen. Annars försöker jag producera lite själv, men jag vill mest sticka för tillfället, inte sy.

2017-11-14 15.11.49

Minken blir konstigt benlös när hon måste ha fångdjäkten på sig på promenad…

Tyvärr har några hundar vi känner fått kennelhosta, antagligen i Askersund där även vi var förra helgen. Vi håller tummarna för fortsatt friska hundar men har faktiskt satt oss i karens en vecka nu så vi säkert inte är smittade. Har 11 officiella lopp kvar i år och 4 på Östgötamästerskapen som jag hemskt gärna vill springa så nu gäller det att inte börja hosta! Varken jag eller hundarna tack!

 

Skrivet av: toktassarna | 05 november 2017

stormar, debuter och punktliga syskonbarn

Mitt syskonbarn verkar vara en punktlig prick för dagen efter (det räknas som punktligt när det gäller bebisar) beräknad tid kom hon, och jag kunde kasta mig iväg till avmaskande veterinär (helvete vad svårt det är att lura Kaia numera!) och sedan ta färjan över till Åland för att titta på underverket.

En del annat hann jag med förstås, träna mamma och Lotus lite på dog parkour, bli instormad och få en extra ledig dag att hoppa runt på klipporna på. Klippa mitt hår (som jag klippt själv de senaste månaderna) och umgås med mina föräldrar vilket alltid är väldigt mysigt.

Hemresan blev gungig, och fullbokad. Tur att jag har en mycket stabil hund i Kaia som utan problem rör sig långa vägar på bildäck, Minka går bara efter henne.

Tillbaka i stan efter en förlorad dag var det bara att kasta sig iväg på konferens med jobbet. Min ledningsgrupp är väldigt hundvänlig så jag hade dem med mig, de var i bilen under dagen och på kvällen hade vi kvällsaktiviteter på mitt rum så de fick kramsällskap. Jag hann dessutom köra fram och tillbaka till stan för att ha ytterligare en kursstart på foundationkurs, åtta veckor framåt ska ett gäng valpägare drillas till att förhoppningsvis göra fina agilityhundar av sina små sötnosar.

I fredags var det halvdag och Emma med Charlie och jag tog en lång härlig promenad vid kanalen i Berg, tillsammans med många andra… Men hundarna fick röja och ha det härligt efter att ha spenderat flera dagar i bilen.

Lördag var det långpromenad i Tinnerö där korna äntligen (för vår del) gått in. Sen dömde jag en tunnelbana på HUs tävling Hundar för hundar, till förmån för Hundstallet. Tyckte hundarna betedde sig lite konstigt, inte alls så roade som man kan tro av så många tunnlar. Funderar på om ljuset spelade dem ett spratt när det ständigt blev mörkt-ljust-mörkt-ljust?

Idag var det (äntligen, känns som evigheter sen!) tävling igen, Askersunds kalla ridhus med Kumlas trevliga gäng. Minkens debut i trean! Första Minkloppet var Minkmatten alldeles alldeles för trött (varit ute inatt med hundar som ätit dumma saker) och glömde banan. Och även om Minken drar på hinder måste man vara med henne mentalt, annars springer hon förbi tunnlar medan jag tänker på vilket himla hopphinder det var hon skulle till sen….

Till andra loppet hade jag ätit lite choklad och piggnat till och vi gjorde ett fint lopp med ett missat hinder. Supernöjd med delar av loppet!

Kaia fick vänta till eftermiddagen och hennes första bana fick mig att ta en egen väg, hon är för liten och har inget inlärt svängkommando på långhoppet, jag ville inte panikskrika runt henne med en dålig landning till den tunnelingången hon inte såg utan lät henne ta den rakt fram. Vi nollade vår bana med en härlig känsla 🙂

Det andra loppet var vi mer överens med domaren om trots att man skulle ta varenda hinder bakifrån, det är ju definitivt en sak som blivit tuffare med 10 cm högre hinder för Kaia. Men jag tycker hon gör det bra, hon går verkligen fint på högre hinder och även om vi inte kan konkurrera älskar jag verkligen att köra large med henne. Hon är så fantastiskt glad och rolig! Och inget känns svårt med henne heller just nu! Så skönt att ha struntat i agilityklass för tillfället, vi ska bara köra hoppklass ett tag!

2017-10-30 12.11.432017-11-02 07.40.20

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier