Vi smygtorpade hela julen, eller, nu är det kanske inte i smyg, för man får lämna sin region trots pandemin. Men försiktighet ska ju iakttagas så vi handlade all mat på internätet, hämtade ut det i Linköping och drog sen ner full släpkärra (mest med skräp…) till Småland och Simons stuga. Sen stundade lugnet. Förutom enstaka vilodagar så gick eller sprang vi 6-12 km varje dag. Två gånger sprang vi en mil. Får jag bestämma tempo orkar hela flocken 🙂 Annars mest satt vi i soffor, fåtöljer och framför brasor med respektive pyssel och hundarna låg nöjda någonstans.
Nåt de däremot inte var nöjda med var maten. Jisses vilket problem det blev. Jag bestämde mig för att testa ge Minken ett gastrofoder från veterinären och valde Purinas. De åt glatt under testperioden men när vi hunnit ner till stugan bestämde de sig för att det faktiskt inte var gott. Så illa att de kunde gå fram till skålen, doppa ner nosen och vända. Eller ta en kula i munnen om man gav från handen och sen spotta ut. Bästa möjligheten att få dem att äta var direkt efter den där långa promenaden. Fördelen: de äter glatt Doggy igen nu när vi är hemma…
Nyårsafton var en dag som alla andra, vid tolvslaget hade vi faktiskt gått och lagt oss även om vi inte hade somnat. Raketer hördes på håll. Hundarna brydde sig (såklart) inte. Inga raketer någon annan dag. Tack Smålands skogar. Hatar raketer.
Toktassarnas blogg 
Lämna en kommentar