Lovis

Lovis är min älskade lilla råtta, min sorg och min glädje, min toktass som håller mitt hjärta i ett järngrepp. Hon kan göra mig helt galen och hon kan få mig att skratta högt. Hon är min underbara andra halva på tävlingsbanan, vi är ett team och vi älskar att arbeta tillsammans. Hon är 2,5 kg ren jävulskap, hon är envis och smart. Hon har en räv bakom varje öra och en raket under svansen. Hon är världens bästa trippelchampion och hon är min pälsmössa på kudden om natten. Hon är helt enkelt världens underbaraste bästaste hund!

16 maj 2012 fick Lovis somna in. Hon drabbades av degenerativ myelopati och blev sakta men säkert sämre och sämre. Det går inte att bota och i takt med att bakbenen blev sämre belastades frambenen så mycket att hon tillslut inte hade mer än ett fungerande ben. Jag kommer aldrig att glömma det roliga vi haft. Lev varje dag som att det kan vara den sista. Kör varje lopp som att det vore det sista. Njut medan tid är.

So this is where we part, my friend
and you’ll run on, around the bend,
gone from sight, but not from mind,
new pleasures there you’ll surely find.

I will go on, I’ll find the strength,
life measures quality and not it’s length.
One long embrace before you leave,
share one last look, before I grieve.

There are others, that much is true,
but they be they, and they aren’t you.
And I, fair, impartial, or so I thought,
will remember all you’ve taught.

Your place I’ll hold, you will be missed
the fur I stroke, the nose I kissed.
And as you journey to your final rest,
take with you this…..I loved you best!

Annonser
%d bloggare gillar detta: