ett konstigt fall

I fredags var vi på blodprov igen för att kolla att levervärdet fortsatte neråt. Ingen förväntan på något annat. Men värdet var högre än nånsin, närmare 2000. Nu är vi mer förvirrade än någonsin. Hon mår fortsatt bra, även om hon inte alltid äter, iaf inte frukost. Hon har kräkts en gång. Magen är annars riktigt bra. Vi fattar ingenting och Minken är nu uppsatt på rondlistan där alla specialisterna diskuterar fall som verkar olösbara. Jag forskar om finska lever-muskel-sjukdomar och funderar på om det faktum att Minkebarnet hela sitt liv varit väldigt spänd i kroppen och skakar har något med det här att göra.

Men så länge hon mår bra försöker jag låta bli att fundera så mycket över det. Vi tackade nej till biopsi på levern, att skära i en frisk hund känns onödigt när det ändå inte är säkert att man får ut en bit av levern som faktiskt visar något.

Minken fick en säck magmat från veterinären i julklapp (som hon inte heller vill äta alltid) och Kaia fick en bilbur som inte ska vara i bilen. God jul hundarna liksom.