Okej, nu måste jag snart få lite ROLIG input för att agility ska fortsätta vara kul! Sen sista loppen i september och sista träningen nån gång i november har det bara varit negativa agilityhändelser för egen del. Eller ja, inte negativa egentligen, men energikrävande, energistjälande. Arbetet med ARG är viktigt och svårt, men det är inte roligt, inte alls faktiskt. Dömande är tungt och ibland faktiskt tråkigt. Och ibland jättekul, en del härliga hundar och fina lopp får man ju se. Men vintern är en tung tid för agilityn, särskilt ikväll i det svinkalla ridhuset när man inte har nån känsel kvar i fingrarna efter knappt hälften av hundarna… Och nästa helg är det vår klass IIa i Valla, visserligen ett varmt ridhus men ansvar och arrangörsskap är varken lätt eller särskilt roligt just nu.

Varför? För att jag själv inte får springa såklart!!! Jag får inte fylla på energin med den där härliga känslan man har efter ett lopp, den som gör att man kan jobba på och frysa häcken av sig och ändå tycka att agility är världens underbaraste grej.

Nästa helg börjar en kurs jag o Bea ska hålla tre veckor söndagkvällar i Valla. Ytterligare en energitjuv om än väldigt rolig när man väl står där. Men då tänker jag faktiskt ha med Lovis och träna lite efter kursens slut så jag får fylla på den där energireserven igen… Vi får ta det lugnt och försiktigt för vi är långt ifrån någon tävlingsform än, men nånstans måste man ju börja träningen och på låga hinder i Valla en gång i veckan hoppas jag att hon klarar av utan att få ont i kroppen….

För sen är det dags att döma igen, både Linköping och Rättvik i mars…

Riktigt gammal bild (2006, kurs på LHU för Jenny Damm) men vi ser så GLADA ut!

Följer Mettes exempel och lägger ut de två bästa bilderna från förra året:

Vintriga rönnbär. Vi har ett projekt som vi kallar Quattro Stagione,
tanken är att skriva ut 4 olika årstidsbilder på canvas.
Hösten har vi redan fixat, detta kan bli vintern.

Till ett fotoredigeringsprojekt egenligen,
men bilden blev ju jätterolig!

2009 var faktiskt inte ett år som jag fotade så väldigt mycket, märkte jag nu när jag gick igenom årets bilder. Daniel har fotat en del men jag har inte stått bakom kameran så himla mycket. Får väl se om det blir ändring på det under detta år! Jag är rätt nöjd bara med att jag lyckades få med mig filmkameran på de flesta agilitytävlingarna jag åkte på…

Idag höll jag en kort introduktion till slalom och gunga för Helene och Mick, Mick är en av Elvis’ rockstjärneavkommor och tror jag hittills den enda som inte kört agility, Mick är istället en duktig lydnadshund och med i talanggruppen i den grenen. Helene verkar dock inte tycka att det räcker så nu ska hon satsa på agility åxå Vi gjorde en liten tjuvstart till kursen som börjar i april (jag och AC kommer att dela på den som instruktörer) och kikade lite på hur jag brukar lära in slalom. Eller brukar och brukar, jag har använt metoden lite halvt på Lovis och sen har jag använt den på kurs ett par år. Men det var den metoden som fick Lovis att fatta vad grejen var med slalom så jag gillar den! Metoden går ut på att börja med fart och att runda pinnar istället för att gå mellan dem, kan man väl säga. Mick fattade ganska snabbt leken och ”kunde” gå fyra pinnar efter ett par repetitioner. Nu har de lite att jobba på tills kursen börjar

Jag stannade kvar i lokalen (Hundungdom har ju en inomhuslokal som ju faktiskt fungerar helt ok att träna så här i) och tränade upp godiset med lite tricks och Lovis fick köra några slalomingångar med fyrapinnars slalom. Precis när jag skulle gå kom Helene gående tillbaka, då hade hon kört fast i snön en liten bit bort. Bara att ringa räddningspatrullen (denna gång min pappalediga granne med fyrhjulsdriven bil) och sen försöka putta/dra upp bilen på vägen igen. Det gick, men tog ett tag. Misstänker att Helene kör via Biltema på vägen hem för att skaffa en bogserlina Sån där vajer som man kan sätta fast hundar i fungerar bara till en viss gräns, sen går den av. Eller ja, kroken lossnade. Som tur var hann vi precis få upp bilen innan linan sprättade iväg.

Tack snälla räddningspatrullen!

Fan, ibland har jag bara lust att sälja hundarna och börja med nån annan hobby som inte gör att varenda jävla helg på året måste divideras och slitas i för att få en jämn balans mellan dömande, eget tävlande och familj och vänner… Jag hatar den stora planeringsdagen. Jag hatar att min hund inte är en galen unghund längre utan faktiskt blir sju år i år (även om hon fortfarande är lika galen). Jag hatar att vara tvungen att säga nej till domaruppdrag. Jag vet hur svårt det är att hitta domare. Men det håller lixom inte att döma tre helger i månaden och samtidigt försöka tävla en hund och dessutom ha ett förhållande där man faktiskt träffas då och då…

Jag vill inte avstå. Inte från nåt. Det värsta är att det som för stryka med alltid är tävlandet. Det som jag egentligen tycker är roligast, det som är anledningen till att jag håller på med den här sporten, att jag öht har hund.

Tomas på Hundparadiset hade ett experiment som han ville testa, ifall hundarna kunde spåra i snö. Viltspåra alltså. Spåren hade legat ett (eller var det två?) dygn innan vi fick vägbeskrivning till starten. Efter att ha virrat omkring ett bra tag innan jag ens hittade själva startsnitseln så släppte jag båda hundarna lösa på spåret tillsammans. Och faktiskt, de spårade fint! De stannade ibland och grävde fram en blodfläck så jag visste att de var rätt. Det var dock extremt mycket riktiga viltspår där vi skulle gå. Och snö som gick upp till låren på mig… När vi klättrat upp på en liten kulle kom vi dessutom till en färsk lega, med spillning och allt. Jag tror att vi fortfarande var på spåret då, eller åtminstone väldigt nära. Men efter bara några meter till gav jag upp. Hundarna kunde inte gå, de simmade fram och hade så mycket snöklumpar i pälsen att de knappt kunde röra sig. Det gick otroligt långsamt och de stog på huvudet flera gånger. Ångrar att jag inte hade kameran med! Och mobilen hade så dåligt batteri att jag faktiskt inte vågade fortsätta in i skogen. Så jag fick ta en hund under varje arm och gå tillbaka i mina egna spår, annars hade det tagit så himla lång tid, de kunde verkligen inte gå…

Åkte tillbaks till Tomas och han sa att vi nog hade gått en tredjedel av spåret ändå när jag beskrev var jag gav upp. Jag är faktiskt imponerad över att de kunde följa ett så gammalt spår under så mycket snö under en ändå såpass lång sträcka. Hade det varit liiite mindre snö, och inte så mycket snö som fastnade i pälsen (borde kanske ha balsamerat innan?) så tror jag att vi hade klarat att ta oss till slutet.

Duktiga hundar som nu är trötta både i kroppen och huvudet (hoppas jag). Jag är åtminstone rätt trött efter att ha pulsat fram o tillbaka till bilen fyra gånger plus i spåret Hundarna ligger nu och gnager på belöningen som de fick av Tomas, efter att jag stoppat dem i badkaret för att skölja bort snöklumparna…

Jodå, Lovis kom visst ihåg det, ”ska vi bada?”. Hon drog in mig på Valla och hoppade efter ett ögonblicks tvekan i poolen. Sen forsade hon fram… Svårt att få henne att simma lugnt, höll i flytvästen lite men då tar hon bara i ännu mer!

Sen blir jag lite irriterad som vanligt. Man får föna längre tid än man simmar. Plus att man måste be att de tar stallets fön för poolen har ingen fön framme kvällstid. Snälla snälla Valla, skaffa en riktig superfön! Och ett bord så man slipper få ont i ryggen… Såg att det stog på tavlan att alla som simmar (även med instruktör) får duscha och torka sina hundar själva pga förslitningsskador på personalen. Helt galet. Skaffa bara en bättre arbetsplats så slipper vi djurägare åxå slita ut oss!

Återigen har jag lyckats glömma att Signe har haft födelsedag. Ett år trodde jag att jag kom ihåg det, gick tom till djuraffären o lät henne välja något (hon ville ha grisöra) för att sen komma hem och inse att jag var en månad för sen

Nåja, hon bryr sig nog inte nämnvärt om vilken dag hon är född! Men nu är hon iaf nio år. En pigg nioåring! Om än inte så svart längre som på den här bilden…. och inte så skäggig heller! Nu ser hon mest ut som en grå valp Har tyvärr ingen bild tillgänglig.

Okej, nu har jag tröttnat på vintern. Linköping verkar tro att all snö kan saltas bort. Det innebär att vi nu har 1 dm gråbrun modd att gå i… Hundarna gillar det inte och det gör inte jag heller! Så idag plockade vi upp Therese, Nox och Nova och åkte till skogen. Therese kan så många bra stigar och hon hittar alltid tillbaka till bilen. Perfekt! Skogen var fortfarande vit och med några minusgrader fastnade det inte så hemskt mycket snö iaf. Förutom att man fick tömma Signes Obtrack lite nu och då. Enda nackdelen med det täcket faktiskt! Det kommer in snö innanför bröstlappen.

Lovis med snö innanför Obtracket, Fagersta, juldagen

Therese o jag har inte träffats på ett tag så det var väldigt trevligt. Hundarna tyckte nog åxå det, det är skönt med hennes små shelties, våra fyra hundar är glada och nöjda allihop men ingen leker. Nox skulle säkert leka om nån av kärringarna ville, men det vill de inte så de bara går.

Just nu jagar jag hundvakt till lördagnatten. Det går lite trögt… Någon som är sugen?

Har förresten hört att grannarna här nedanför har fått tillökning. Alltså, jag har hört det genom golvet… Så nu låter det inte bara från min lägenhet utan även från deras. Nackdelen är väl att de nu är hemma hela dagarna och hör ALLA ljud som mina hundar gör. Jag har varit lite slapp med att spela in dem på sistone, det har känts så himla lugnt. Men häromdagen såg jag att Lovis satt i vardagsrumsfönstret. Jag vet ju inte om hon skäller, jag har aldrig hört henne göra det när jag kommer hem. Men risken finns ju. Dags att spela in igen alltså. Och dra ner gardinen…

Daniel och Signe gör snöänglar, Fagersta, juldagen

Bestämde mig för att helt enkelt göra en blogg där jag lägger ut mina banor. Den finns på Wredebanor.

Jag ska försöka göra det så enkelt som möjligt så att man kan hitta det man söker, tex en hoppklass I för ridhus, eller vad man nu är ute efter. Än så länge har jag lagt upp de tre dömningarna jag gjort hittills i år. Tanken är att jag ska lägga upp alla banor som nu ligger på hemsidan.

Vet någon hur man lägger upp pdf-filer som bilder i inlägget istället för länkar får ni gärna höra av er. Eller om det inte fungerar. Jag sitter med google chrome o jag har fortfarande inte fattat hur jag ska få den att öppna pdf-filer direkt i webbläsaren. Så vet ni det får ni åxå gärna höra av er!

Jag dömde klass I i går på ”hemmaplan”, dvs i Valla ridhus. Inte så förfärligt många starter egentligen men som ensam domare blir det ändå rätt så stressigt när man ska bygga bana, mäta hundar och sen döma alltihop själv. Den längsta rast jag hade var 16 minuter medan large gick två banvandringar. Och då ska man hinna äta. Tack o lov att husse var hemma så mina hundar slapp vara i ridhuset… Men med hjälp av en brustablett Bamyl höll jag ihop någorlunda under kvällen iaf… Ont i magen, ont i axeln och mot slutet även ont i ryggen efter att ha stått och gått i 7 timmar…

På agilitybanan märktes det att många har svårt med regelbunden träning vintertid. Väldigt många stålmannengungor, i alla storlekar… Att gungar var rätt invägd bevisade dock den lilla Prazkyn som inte kunde väga många hekton över 1 kg, den gjorde en fin gunga AC gjorde ett kanonlopp med Index och jag hade nästan svårt att blåsa startsignal åt nästa hund, jag höll andan hela hennes lopp

Hoppbanan hade jag tänkt mig en rätt enkel springbana, det brukar vara skönt att springa det när klockan börjar bli mycket och det är åxå ganska skönt att döma när man är trött. Men pga ett brett hinderstöd och en vinkel som jag inte riktigt lyckades få till (och ett snabbt ombygge i sista sekunden när jag insåg att ridhuset alltid är lite smalare än man tror) så blev banan egentligen lite onödigt svår för snabba largehundar. Fast de som hade störst problem var de som inte hade högerslalom på sina hundar. Jag tror att jag är känd för att ofta använda högerslalom i klass I Visst, det gick att köra vänster. Men dels skickade några upp sina hundar på plattens släp vilket ju leder till disk. Dels blev det klurigt att få in hunden i rätt tunnelingång om man var på den sidan efter slalom. Snyggast hopplopp gjorde Åsa med pudeln Max, bara de får ordning på gungträningen så de kan börja tävla agilityklass åxå så får verkligen mediumhundarna passa sig, jävlar vad han går!

Jag ska lägga upp banorna bara jag har listat ut hur jag når hemsidan på den nya datorn

Jag har nu på de två första veckorna av året dömt tre tävlingar. Jag som skulle döma mindre i år! I Kista dömde jag klass III largehundar. Mattan där är inte min favorit och under ligger ett hårt betonggolv. Men det gick faktiskt bra ändå, mina banor fungerade som jag ville. På Åland dömde jag två hoppklasser, klass I och II. Flera jätteduktiga hundar men framförallt fick jag döma mina två första Grand Danois. Den ena gick i klass II! Nu hade jag inte med däcket i mina banor, det hade varit intressant att se om de kunde komma igenom. De fick verkligen krypa i tunnlarna. Men nu vet jag att det faktiskt finns så stora hundar som faktiskt klarar att tävla. Alla individer gör nog inte det, men det gäller ju faktiskt alla raser…

Största problemet på Åland var dåliga tunnelhållare, en av mina tunnlar skulle tas två gånger, den som jag själv stod vid. Det var inte helt enkelt att lägga tillbaks den på rätt ställe och samtidigt fortsätta hålla ögonen på hunden och döma. Men jag var tvungen, skaderisken hade blivit alldeles för stor om tunneln rubbades för mycket ur sitt läge. Vid den andra tunneln hade jag en snabb hinderfixare som ordnade till den tunneln…

Vårt förslag till nya regler ligger nu ute på SBKs sida. Jag har gjort en mailmapp där jag sparar alla reaktioner som kommer in. Två år tills de nya reglerna kommer, 7 år tills de sen ska ändras igen… Det är en ganska lång tid vi pratar om!