kurs och attackerade

Hundarna har varit på olika äventyr idag, Minka har varit med mig på kurs och Kaia har varit hos sin kompis, en kille som känt henne hela sitt liv egentligen, de är nästan lika gamla. Han kan inte ha någon hund själv så han lånar Kaia ibland, precis som min familj lånade labradoren Bruno när jag var i hans ålder och min familj inte kunde ha egen hund. De har det väldigt trevligt tillsammans, sist skulle de titta på film, busa och läsa tillsammans ❤ Denna gång hade de dock extremt otur när de var ute och gick och två lösa hundar (jättestora enligt utsago, vet inte ras) attackerade Kaia. Som TUR VAR så regnar det och blåser rätt mycket idag så jag hade skickat med ett täcke som hon hade på sig och hundarna fick bara tag på täcket och Kaia verkar ha klarat sig utan synliga skador. Men både pojke och hund var väldigt rädda och ledsna när det hade hänt. Jag  ska kolla och känna igenom henne ordentligt bara hon fått slappna av lite här hemma.

Medan Kaia var där var Minken och jag på kurs för Veronica Bache. Jag har ju lite dålig agilitymotivation just nu och mina hundar har faktiskt inte sett ett hinder sen vi var och tävlade i början av december. Minken var superduktig, lyhörd och glad. Jag hinner ju dock med henne lite bättre än de andra som körde BC, dels för att hon är mindre såklart men även för att hennes hoppteknik faktiskt suger. Hon hänger i luften alldeles för länge. Men att lära om det känns inte alls som ett projekt jag är sugen på att ta tag i, tyvärr. Vi får se vad det blir av det, utan bättre hoppteknik har hon inget att konkurrera med i trean även om vi skulle få till en nolla nån gång. Däremot känner jag mig mer motiverad till att jobba på våra höger och vänster, vi har ju snurrat runt köksbordets ben rätt mycket sen Dorotakursen för typ ett år sedan men inte riktigt lyckats överföra det till hopphinder men nu fick jag lite verktyg för det och lite tips på övningar och progression i min placering (som ju inte ska betyda något för hunden tillslut).

Minken var faktiskt oväntat duktig det passet vi fokuserade på svängorden, och sååå gullig när hon saktade ner till trav på vägen mot hindret för att hon skulle hinna tänka, man verkligen såg hur hon ansträngde sig, tittade åt ena hållet men valde sen rätt ändå. Gullehund, jag tror verkligen hon kan ha nytta av att ha kommandon så hon kan tänka lite själv efter att hon fått kommando. Hon vill ju veta rätt långt i förväg vad som ska hända.