domarfunderingar

Jag har varit och dömt i Askersund i helgen, Kumla arrangerade två dagar med lag och dubbla treor. Kumlingarna är så himla trevliga och roliga och deras fikabord är to die for, så jag tackar i princip alltid ja till dem när de frågar, om jag är ledig. Man får ju några klubbar sådär som man himla gärna åker till. Sen finns det klubbar som man kanske helst inte vill återvända till nånsin. Och sen finns det klubbar som aldrig frågar igen 😀 Man kan inte ta saker så personligt när man är domare…

Till helgens tävlingar hade vi fått fel banmått och jag har svurit över att jag var tvungen att tränga in en massa hinder på det pyttelilla området 20*25 meter. Sen visade det sig att det var mycket större och då blir banorna lite konstiga, när man ska stretcha ut dem i varje hörn. Jag fick lägga till hinder lite här och där och göra om litegrann, men hyfsat som på skissen blev det. Jag funderade över hur jag tänker när jag ritar banor och förutom att jag ska se allt och hundarna ska ha schyssta linjer funderar jag nog åxå en del över vad folk åker hem och tränar på. Efter helgen tror jag folk tränar på staket, threadlar, att sitta i starten och möjligtvis slalomdiskriminiering. Helt ok saker att åka hem och träna på tycker jag. Sneda uppfarter på balansen och annat som känns lite ”hjärtat i halsgropen”, det vill jag däremot inte att folk ska åka hem och träna på efter att ha tävlat för mig…

Snart börjar regelrevideringsarbetet igen och även om jag förra gången sa aldrig i hela helvetet att jag tänker göra det igen står jag här idag och bara längtar efter att sätta igång igen! Kanske för att förutsättningarna förhoppningsvis är lite annorlunda den här gången. SBK bestämmer inte, utan SAGIK gör det. Och jag sitter själv med i SAGIKs styrelse. Jag hoppas att vi är mer fria den här gången att utforma själva processen. Och såklart hoppas jag att demokrati ska fungera den här gången…