Ingen krönika

Alltså, jag vill verkligen inte titta tillbaka på 2012 just nu. Det har varit ett jävligt jobbigt år. Förlora Lovis. Separera. Flytta. Jag vill inte heller sia om 2013, även om jag verkligen hoppas att det blir ett bra år, att vi kommer må bra allihop i den lilla flocken, att vi kommer att göra roliga saker tillsammans och att vi hittar ett boende som inte ger oss mardrömmar om nätterna. Även om det väl i ärlighetens namn mest är jag som vaknar av sånt, vissa andra tänker nog bara på mat om nätterna…

Årets bästa julklapp har varit att Kaia fått sova med resten av familjen på övervåningen medan Signe o jag sovit tillsammans. Vi är lite bättre på att ligga o dra oss än vad Kaia är, så för första gången på typ 1,5 år har jag fått sova ”hur länge som helst”. Skönt.

Åland är för övrigt vintervackert och långsamt, precis som det ska vara. Frukosten tar två timmar att äta, middagen tre. Halkiga hundpromenader varvas med umgänge i soffan med olika delar av min stora familj som nu är samlad allihop. DET är iaf något att glädjas över.

Shit, värsta neggobloggen. Förhoppningsvis bättre om en vecka när flytten är avklarad, jobbet börjat igen, tävling i Kista genomfört och det där vardagslivet finns att bita i…