Skrivet av: toktassarna | 18 juni 2012

SM 2012

Varnar redan nu för att detta antagligen blir ett mastodontinlägg. Men jag vill skriva allt, för att minnas själv 🙂

Jag åkte upp till SM i torsdags, hade sällskap av Nathalie och Ayax i bilen. Vi tog vägen via Hästberg, där nyckeln satt i dörren… Blev lite förvirrad först men insåg sen att moster måste vara där. Knackade på men de var nog ute med hundarna, för ingen öppnade. Mötte dock Ann-Marie på Svingen och jag hade verkligen sommarkänslor i kroppen när man hörde hovarna komma längs grusvägen.

Ayax utanför röda huset

Strax efter var vi framme i Borlänge där jag lämnade av Nathalie hos hennes mormor som bor granne med Sportfältet där SM gick och så checkade jag in på hotell Galaxen och somnade tidigt. På fredagen mötte jag upp Jan-Egil och åt frukost (den enda hotellfrukosten jag fick under helgen) och sedan gick vill till Sportfältet. Det var nog bra att jag gick med för annars hade vi nog saknat en norsk domare på SM, det var ju vänster man skulle gå, inte höger… Vi besiktigade hindrena, fick dem att köpa eltejp för att göra bommarna flerfärgade, målade kontaktfält på vissa hinder, testade det delbara däcket, filade ner en vass kant på ett hopphinder, vägde in gungorna och lite sånt. Sen tillbaka till hotellet för lunch och samling med lydnadsdomarna. Vi pratade om lite allt möjligt och min enda fråga var när vi skulle få mat nästa gång… Det visade sig bli en stående fråga under resten av helgen…

Tillbaka på sportfältet var det invigning där SBKs ordförande lyckades värdera ett lydnadslagsilver på VM högre än ett agilitylagGULD i sitt tal… Efter invigningen drog tävlingarna igång på agilitybanorna, först ut var smalls agilitylag. Jag fick uppdraget att döma nerfarterna på balansen och efter att det slutat rycka i armen när de gjorde andra fel på banan var det faktiskt riktigt kul att kolla kf. Så jäääkla bra man ser när man står placerad o bara väntar på att hundarna ska komma. Kontaktfältsdomare ftw! Tyvärr diskade sig laget jag höll på, men i övrigt lades det upp för en spännande final med många lag på få fel och några lag med noll fel. Även mediumlagen körde sitt agilitylopp på fredagkvällen och där såg det åxå bra ut inför lördagens final, många lag med!

Att döma SM är ett projekt som påbörjas väldigt långt innan tävlingen. Ända sen jag fick förfrågan (vilket jag blev jätteglad över, jag har varit tillfrågad förut men alltid valt att tävla så länge jag var kvalad med Lovis) har jag funderat och klurat på hur jag ville lägga banorna. Efter diskussioner med de andra domarna visade det sig att vi hade liknande tankar allihop. SM körs på två lopp som slås ihop och vårt mål var att lägga upp för riktigt spännande finallopp. Därför kanske fredagens och lördagens banor kändes lite enkla, vi fick många många nollor med till söndagen och inte så särskilt många disk. Men det var precis som beräknat. Det var åxå redan innan bestämt att vi inte ville maxa några hinder bara för att det var SM. När det dessutom var lite blött och lerigt kändes besluten att inte maxa ännu bättre. 30-40-60 var våra utgångshöjder, men jag körde nog largelagfinalen på 55.

Banorna finns utlagda i banbloggen.

Fredagkvällen ägnades åt mat på hotellet, lite fotboll och roliga diskussioner om agility.

Lördagen var det upp tidigt för mig, frukost i receptionen och sedan iväg till sportfältet för att döma small individuellt i hoppklass. Trodde jag skulle vara mer nervös när jag byggde upp banan men det kändes lugnt. Tillsammans med Pinge som var banchef gjorde jag en mindre ändring som jag blev väldigt nöjd med. Jag gillade min bana, jag tycker jag fick se det jag önskade se, både släpp och styrande, en slalomingång i hög fart där inte alla vågade släppa på och satsning genom hela banan, mesköra och sejfa gick inte. Rejält många nollor, täta tider och i ledning Amiga 0,08 sekunder före Inna… Mer spännande finalupplägg än så kunde jag inte få till.

Därefter var det medium som Jan Egil dömde där Bea gjorde ett kanonlopp men diskade sig då Soda kom i så hög fart ur en tunnel att han tappade linjen 😦 Fram tills det var det ett sjukt snyggt lopp, superpudeln! Även i medium blev det många nollor och det kändes som att jag skulle få en mycket rolig final att döma på söndagen.

Efter largehundarnas hoppkval var det min tur att döma igen, smalllagens final. Tyvärr hade planen blivit något lerig men det var värst för förarna och så illa var det faktiskt inte. Min lånade sydväst åkte av efter ett tag och så mycket regnade det inte. Jag gjorde en snabb bana där tiderna blev lite utslagsgivande, även om det är lag måste man springa på och satsa, tror referenstidskoefficineten landade på 3,8 istället för rekommenderade 3,7 trots regnet. Leran var värre för förarna än för hundarna och jag resonerade som så att de borde kunna springa ändå.

Mediumfinalen för lagen dömdes av Jan-Egil som hade gjort en bana med långa avstånd mellan hindrena, nåt svenska förare inte är så vana vid tror jag. Fort gick det och hundarna måste vara både lyhörda och ha släpp. Bäst var Eukanuba Barking Beasts och Bea med Soda fick med sig en guldmedalj hem då deras tredjeplats från fredagen räckte hela vägen eftersom de gjorde snabba nollor i finalen.

Efter de två finalerna gick largelaghundarnas kval, lite konstigt upplägg kan jag tycka. Hade jag fått bestämma upplägget hade dagen avslutats med de två finalerna. De largehundar som bara körde lag fick dessutom vänta väldigt länge från den obligatoriska veterinärbesiktningen på fredagen till sitt första lopp. Även Anders lyckades med att lägga upp för spännande final med ett par helnollade lag och många på fem fel. Tror inte det var så många lag som diskades under helgen alls faktiskt, och speciellt inte under kvalloppet.

När sista hund gått byggde jag min finalbana för largelagen och igen samarbetade jag fint med Pinge och ändrade min skiss något. För mig är banritningar verkligen skisser, inte ritningar 🙂 Jag följer dem sällan minituöst. Jag hade inte heller haft möjlighet att bygga upp dem innan då ingen av planerna i Linköping riktigt håller måttet och jag dessutom inte har någon hund själv att testa dem med. Kaia är ju inte riktigt mogen för det om man säger så….  När jag byggt klart åkte jag till hotellet, tog en varm dusch och sov en stund innan SM-festen. Har aldrig varit med på festen tidigare år eftersom jag alltid haft hund med mig och Lovis aldrig har gått att lämna ensam i nån stuga eller nåt hotellrum (fast vissa ägare lämnar visst hundarna ändå trots att de skäller så hela hotellet hör det…). Det var som väntat inte särskilt mycket agilityfolk med på festen men några var iaf där och det var trevligt, bandet Lurbo Stompers var riktigt jäkla skitbra och jag hade jätteroligt. Lämnade dock festen strax efter att bandet spelat klart och avslutade kvällen med lite fotbollstittande istället.

Söndagen började lika tidigt som lördagen för mig, vet inte vad jag gjort som fick mig att förtjäna morgonpasset båda dagarna? Jag dömde largehundarnas lagfinal i hoppklass o hade gjort en bana som jag hoppades skulle resultera i att det kunde hända mycket men inte så många disk (även om vissa lag visst hittade väldigt mycket diskmöjligheter…). Det fanns både släpp och styrning och vågade man lämna hunden i slalom hade man vunnit mycket. Vred lite på ett hinder efter att min föråkare kört (att ha föråkare innan banvandringen var verkligen en genialisk idé!) och tyckte jag fick till det riktigt bra. Det blev iaf väldigt spännande, det hände mycket och lagen som tog medalj var verkligen värda det!

Smallhundarnas agilityfinal blev såklart jättespännande, unga Inna höll för trycket (mer vältränad smallhund får man leta efter!) och vann då Jocke tyvärr körde bort Amiga. Jag höll på Amiga, men Inna var verkligen värd vinsten, två riktigt riktigt fina lopp presterade de!

Sen var det dags för min mediumfinal. Det var den banan jag var mest nöjd med tror jag. Svår. Det erkänner jag villigt. Men inte toksvår på ett enda ställe utan jämnsvår överallt. Utslagsgivande. Redan i starten fick några välja den långa vägen, vilket jag räknat med skulle hända. Tommy dömde uppfart balans och nerfart A vilket kändes jättebra, jag hade en ganska lång domarväg men hann med allt som var mitt och jag kunde röra mig lugnt och smidigt och kände mig aldrig i vägen eller skymd. Och jäklar vad det hände saker på banan… Visst, slalomingången skördade sina offer, likaväl som ”Wredetunneln” (den korta raka, jag hade visst korta raka tunnlar i alla mina banor, av en slump men sen blev det en grej av det…). Och kontaktfälten såklart. Men annars var det lite spridda skurar med felen. Nerverna på förarna spelade nog in en del det med. Bronsmedaljören plockade mängder av skalper, tror hon startade på 22 plats. Även silvermedaljören tog många placeringar. Guldmedaljörer blev mycket välförtjänt Patrik med Sam som låg tvåa efter lördagen, de gjorde ett stabilt och riktigt snabbt lopp. Slutresultatet blev bara tre dubbelnollor.  Älskar när det är så tätt och jag led verkligen och hoppades med förarna på plan, vilket visst roade publiken lika mycket som Tobbes utmärkta hanterande av mikrofonen…

När det var dags för largefinalen så var jag heeeelt slut. Herregud vad det tar på en att döma nåt så spännande som finaler. Min puls matchade nog förarnas i många fall. Dessutom fick jag kanske lite dåligt med sömn under helgen. Och dåligt med mat. Jag segnade ner på en stol och märkte knappt vad som hände på largebanan, vaknade till först framåt slutet där det såklart var riktigt spännande och laget the Kingsmoors som föll i lagfinalen slutade med tre hundar på den individuella pallen istället… Imponerande, vinnarhunden är dessutom bara 2,5 år.

När prisutdelningen hunnit halvvägs öppnade sig himlen och jag var helt genomvåt efteråt, tur att jag hade andra kläder i bilen, bara att byta om innan Anders Nyholm och jag rattade hemåt. Vilken jäkla tur att han inte hunnit får semester o skulle med familjen till Gotland utan behövde lift hem. Jag körde till Ludvika och sen bytte vi förare… Jag höll mig visserligen vaken av de intressanta diskussioner vi hade om agility, men någon säker bilförare hade jag inte varit. En extra natt i Borlänge hade nog varit nödvändig om jag skulle ha kört själv….

Årets största plus efter SM: Agility är så jävla roligt!!!! Vilken energikick att döma ett mästerskap. Det här vill jag göra om! Norges NM nästa år kanske? 😀 Ska nog lämna in den där ansökan om internationell domare ändå…. Att köra en föråkare innan banvandringarna var en alldeles genialisk idé. Och så chaufför hem, bästa grejen!

Årets minus? Maten. Hur kan de tro att funktionärer och domare ska kunna jobba heldagar på pulvermos och varmkorv? Jag skickade Assie för att köpa mat åt mig på lördagen, jag hoppas verkligen att SBK ersätter det kvittot (annars är du skyldig mig en lunch Jan Egil!) Dessutom saknade jag domargåva. Eller skulle den där västen räknas som domargåva? Den nådde mig till knäna och jag gav den till stackars frysande Tjabo som satt uppetad i ett torn hela helgen för att filma alltihop.

Tusen tack allihop som gjort helgen så bra, alla förare och härliga hundar, alla ”kollegor” i domargruppen och sekretariatet. Hotellet för att de inte skällde ut ägaren till hunden som skällde på sitt hotellrum utan istället erbjöd sig att hämta ut hunden och ha den nere i receptionen tills de var tillbaka från sportfältet. SpeakerTobbe för alla referat, som domare har man aldrig tråkigt när han håller i mikrofonen. Alla som kommit fram och tackat för de roliga banor vi ritade, att få höra att mediumbanan var genialisk gjorde min bilresa hem ännu bättre.

Eva-Marie och guldfisken Piraya genom det delbara däcket med mig i bakgrunden

Fast det roligaste hände när jag kom hem. Daniel hade redan åkt till Stockholm då och hundarna blev så glada att Kaia vips hux flux stod på köksbordet. Varken hon eller jag fattade hur det gick till…. Hon är tokig, den hunden…


Svar

  1. Guuud vad kul! Man kanske skulle bli agilitydomare 🙂

  2. Härligt att få läsa ditt referat! Verkar ha varit en mycket minnesvärd och roligt SM. Jag gillade verkligen att så många gick nollat och vi fick ett spännadne finallopp där förarna verkligne behövde köra på OCH vara nollade! All eloge!

  3. Nu stod det ju itne mitt namn…
    Eva Persson

  4. Jag följde Tjabos sändningar med spänning, vilken härlig SM-helg det har varit!! Och banorna verkade alldeles underbara, och så roligt att se ”riktiga” spurtrakor på flera av dem, och inte bara en himmelens massa bakifrån-hopp 🙂
    Tack tusen tack för att du lägger ut banskisserna, jag skrev direkt ut agility-medium-banan och byggde upp här hemma – riktigt rolig!! (Fast Spunk och jag diskade oss på A-hindret där hon slank in i tunneln, handler-viftnings-kollaps ha ha)
    Vet du vart man kan få tag i Jan-Egils banor? 🙂

  5. Superbra banor du gjort! 😀 Och riktigt kul att läsa om hur du som domare tänkt.

  6. Det var sjukt spännande att sitta och titta på finalerna, verkligen superbanor! När våra bebisar ( 😉 ) är större får vi köra dem någon gång 🙂

  7. Nu finns även Jan Egils banor i min banblogg!

  8. Vad kul med Jan Egils banor också! Vilka träningar vi ska ha i sommar, supertack 😀

  9. Jag orkade också hela! Alla ställen kan ju inte ha lika bra serveringspersonal som LBK 😉 höhö

    Sjukt roliga banor verkar det ha varit i helgen! Jag har njutit av härlig och spännande agility inne i värmen 🙂

  10. Hoppas du är domare på någon av de tävlingar jag ska på i höst. Gillar dina fartiga banor! Jättekul att läsa dina tankar om tävlingen. Tack för att du bjuder på dina banor. 🙂

  11. jag dömer tyvärr väldigt lite i höst. Hoppas ju på att komma ut och tävla själv igen efter ett års uppehåll!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: