Skrivet av: toktassarna | 05 mars 2012

ibland blir banor inte som man tror…

I lördags dömde jag trean i Linköping, jag hade ritat båda banorna eftersom det länge var lite oklart vilken domare som skulle komma och hjälpa till med dömandet, det blev ju kanske liiiite fler starter än beräknat 🙂 Har precis lagt ut dem på banbloggen men de är inte exakta, jag har inte banritningsprogrammet på jobbet så jag kan inte rita om. Efter gungan lade jag in ett extra hinder som man skulle runda och hoppa bakifrån för att få en rakare ingång i platten. Agilitybanan blev ungefär så som jag tänkte mig, den var rolig att se på och lätt att döma. Hoppbanan blev däremot inte alls som jag tänkte. Jag tror Course Designer ritar med bredare hopphinder för det var inte alls så trångt och banan blev mycket lättare än jag trodde. Nu såg jag bara small, men det blev många nollor. I large gick det ruggigt fort och det blev nån slags rekord i delade placeringar, delat på första, sjätte och tiondeplatsen! 19 hundar inom två sekunder. Det var inte så jag hade tänkt, men så vart det…

Ser fram emot SM när man får rita alla banor ”från grunden”. Ofta tycker jag att ”originalbanan” blir bäst. Så var det i Borås förra helgen med, där jag ritade åtta banor på samma grund, det var large agility A som var originalet och det var klart den banan som jag tyckte blev roligast. Annars har man ju nästan alltid önskemål från arrangören om att det ska vara så lite ombyggnad som möjligt. I lördags var tävlingen först beräknad att sluta strax före 1 på natten. Då vill man inte lägga 30 minuter på banombyggnad…

Förresten, Kumla i slutet av mars har faktiskt önskemål om att flytta slalom mellan alla klasser, det ger lite mer frihet i ritandet 🙂

Linköpings gunga var som vanligt någon slags raketramp. Trots att vi vägde om den. Vi vägde först in den på 3,8 sekunder, alltså helt okej (vi har vägt in den på alla tävlingar, denna gång gjorde vi det när alla kommit så att alla SÅG att den vägdes in). Vi vägde ändå ner den till 3 blankt. Den ska alltså ligga mellan 3-4 sekunder. Trots det flög hundarna som stålmannen… I slutet av smallklassen berodde det nog på att solen låg in precis genom fönstret så att hundarna blev bländade, oerhört svårt att ta med i banritningen då det bara handlade om ca 10 minuter som solen kom in just där… Men även de större hundarna flög av gungan. En teori är att det beror på att gungan i sin konstruktion börjar röra sig senare än andra gungor, trots att den alltså är invägd rätt. De hundar som klarar den bäst är hundar som är lärda att ha ett tydligt stopp på gungan. De minsta hundarna tex. Det är en helt vanlig Agilitshopgunga…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: