Skrivet av: toktassarna | 27 januari 2011

om handling

För ett tag sedan var det någon som tyckte att jag skulle skriva lite mer om handling. Nu har jag inte så klara tankar att jag kan formulera exakta vetenskaper kring detta ämne, kanske för att handling inte riktigt är någon exakt vetenskap. Men några grejer som jag försökt formulera har jag iaf. Och i övrigt så är jag ganska förtjust i att plocka russin ur kakor. Gregs bakombyten tycker jag tex är den variant som fungerar bäst för mig. Jag lär mig hantera blindbyten mer och mer och är inte längre lika rädd för att klippa ryggraden av hunden eftersom jag inte längre placerar bytena där risken för att hon skulle dundra in mellan mina fötter bakifrån är hög. Framförbyten är suveräna när de görs på rätt ställe och inte stoppar upp hunden. Osv i all oändlighet.

Framförallt. Din främsta uppgift på banan är att se till att hunden tycker om det ni gör tillsammans. Jag brukar på nybörjarkurser uttrycka det så att MIN uppgift är att se till att människorna har roligt. DERAS uppgift är att se till att deras hundar har ännu roligare. Som instruktör kan man lixom inte träna hundarna, man tränar deras förare.

Jag har funderat en del på Dawn Weavers filosofi att Knowledge equals speed. Det är iofs sant. Men ännu mer sant tycker jag är att Confidence equals speed. En hund som inte vågar springa kommer inte att vara snabb även om den vet vart den ska. Jag hade en väldigt klok instruktör mina första agilityår. Hennes filosofi var att hunden alltid skulle tro att den skulle springa rakt fram. Och att den aldrig kunde göra fel. Den har vunnit VM vartenda lopp den kör. Utan det vete sjutton om min extremt osäkra och rädda hund ens hade tävlat agility, det är ju hunden som stuckit från lydnadsplan och gömt sig under en bänk och vägrat komma fram bara för att det står tre konstiga gubbar och tittar på henne. Och som har hoppat av bordet på utställning. På agilitybanan tror jag aldrig ens hon upptäckt att det finns fler människor än möjligtvis jag (ibland glömmer hon nog att jag finns där åxå…).

Det andra jag tänkt på är det här med vem som tränar vem egentligen. Klart att det är en del ren inlärning i början, när det gäller hinderutförandet. Även om det såklart även där är viktigt att ha en bra och klar plan med vad det är man vill att hunden ska lära sig egentligen. Men i handlingen handlar det mycket om att hunden lär dig hur du måste göra för att det ska bli bästa vägvalen och snabbaste utförandet.

Och sen det här med signaler då… Vad är det? Jo, faktiskt ALLT du gör. ALLT man gör får en konsekvens, bromsa, axa, vifta med armen närmast hunden, vifta med motsatt arm, ropa, vända sig om osv. Lika bra som det är att filma sig på lydnadsplanen för att se alla sina små dkn är det att filma agility. Du kanske inte har en aning om att du springer i full fart mot fel tunnelingång samtidigt som du skriker åt hunden att stanna och inte fattar varför den inte gör som du säger (de gör lixom sällan det, hundarna. De gör oftare som vi visar…)

Sen är jag ganska förtjust i tanken på uttalade system eftersom det gör att det går att prata om agility på en helt annan nivå. Common grounding helt enkelt. Att när jag säger tråckla/threadla så tänker du o jag på samma sak. Att du kan säga ”men testa en tysk där vid femman” och jag gör som du tänkte dig. Även om det just nu känns lite rörigt med mängder av begrepp är det ju något man lär sig efterhand. Låt samma signaler alltid betyda samma sak, för att ge hunden självförtroendet och inte förvirra den…

Och blir det fel så belöna hunden. Glömmer du bort banan, belöna hunden. Ska du lyssna på vad instruktören säger, belöna hunden. Gör om, gör annorlunda, och belöna både dig själv och hunden när det blir rätt 🙂 Bästa belöningen för mig är att det blev som jag tänkte, flowet och den där känslan av att man verkligen är ett TEAM. Att man gör det TILLSAMMANS. (Jag skulle nog vara en sån där hund vars bästa belöning är att få fortsätta springa…)

http://www.youtube.com/watch?v=o2MBo6GX8ro&feature=player_embedded


Svar

  1. Jag tänker ofta att jag hade velat haft dig som ledare när jag höll på med hund på det sättet…!

  2. Tack vilken komplimang! Både det du skrev och att du orkade läsa hela trots att du inte håller på med hund längre på det sättet!

  3. Klokt och bra skrivet.
    Jag tror du har helt rätt i det du skriver om att självförtroende leder till fart. Och i självförtroendet på banan liggersom jag ser det även förtroendet för föraren, att det föraren visar på olika sätt faktiskt går att lita på, att det är det man skall göra. En hund som får obehagliga överraskningar när det blir fel får betydligt svårare att bygga självförtroende på banan. Det är nog en av de viktigaste sakerna vi ständigt får påminna på på nybörjarkurserna; hunden skall ha belöning även om det blev fel väg, den gjorde faktiskt vad föraren visade.

  4. Bra skrivet Åsa 😀 *tummen upp*

    Håller helt med om att banan är rak – bara att ösa på rakt fram!! 😀


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: