Skrivet av: toktassarna | 02 september 2019

inga resultat men stora vinster!

Igår var det tävling i Uppsala, tre gånger hopp för båda hundarna, perfekt eftersom jag visst numera bara tävlar hoppklass. I lördags var jag ändå upptagen med kickoff för mitt nya extraknäck på Campushallen så det blev en endagstävling för mig. Hundarna fick dock vara med på kickoffens första del när vi gick Valla Parkrun, perfekt!

Minkas lopp gick först och jag var 100% beredd att gå av banan om hon tjuvstartade. Men gissa vad, inte ett enda lopp tjuvade hon!!! I första loppet tjuvade nog jag litegrann för hur ska man våga lita på att en hund som stuckit lite när som i fem år inte skulle göra det idag? Så jag startade när hon satt ner och jag hade gått en bit. Men det blev inte fel för det, jag hann dit jag skulle.

Slalomingången var perfekt och det kändes som om vi bara sprang på men jag borde ha gett henne runtkommandot mycket tidigare, nu brände hon istället på rakt fram och tog ett extra hinder. Och sen kom jag lite före och väntade inte på att hon skulle hoppa ett hinder in mot mig så vi missade ett åxå. Men det jag ville testa på banvandringen gjorde jag och det fungerade så jag är suuuupernöjd med loppet!

Lopp två hade en klurig start när man tränar på att lämna hunden för man ville typ starta bakom den… Men jag satte henne snett och det gick fint. Hindret som ligger blåste ner, jag såg det redan när jag släppte in henne i tunneln och hann tänka att det kommer gå att skicka henne över det så jag bara körde på. Synd att hon river ett i slutet ändå 😦 Jag trodde hon kunde den typen av bakombyte men tydligen inte. Något att träna på alltså. Satt gjorde hon iaf.

Sista loppet finns tyvärr inte på film men det var fasen svinbra det med! Satt i starten, gjorde allting, jag kunde skicka och sticka på ett ställe där ALLA andra wrappade men jag ville göra S och jag HANN! Så nöjd över det så jag glömde ge henne slalomkommando medan hon var i tunneln, med tanke på hur tidigt hon låser på saker var hon redan låst på hindret när hon kom ut och tog det helt enkelt på vägen till slalom, hade jag börjat med ”jajaja” när hon gick in i tunneln troooor jag att hon hade sökt slalom när hon kom ut. Nu blev det ett hinder extra.

Jag är så jävla nöjd med henne! Det var så ROLIGT att springa när starten är kontrollerad! Och det här med att hon KAN kontrollera sig trots att hon är så uppe i varv att hon biter mig i ryggen och nockar mig i näsan när man ska gå från bilen, det är imponerande för en liten Mink. En sån vinst, det är 1,5 månader sen jag bestämde mig för att lära henne vad man ska göra i starten, och på första tävlingen sitter hon som en staty i tre lopp i rad. Jag kommer nog alltid få vara beredd på att gå av med henne, men hon är ju så svartvit, kanske sitter det faktiskt nu att man sitter så får man starta?

Lite trist att man inte får någon utdelning när man ändå gör så himla mycket bra saker, två disk och ett lopp med en rivning är ju inte jättesnyggt i statistiken, men känslan var verkligen fantastisk!

När det var dags för Kaia hade det blåst upp ordentligt och det rapporterades om oväder från många håll. Jag tänkte att jag kör tills det börjar regna och hann med två lopp. Första loppet var samma bana som Minkas andra och Kaia rev tror jag samma hinder eller möjligtvis det efter. Båda hundarna behöver träna den typen av upplopp alltså. Kanske hade jag kunnat lämna ännu mer i slalom på henne och faktiskt hinna det blindbyte jag hade planerat, men det gjorde jag inte nu.

Det andra loppet Kaia körde var det som var Minkas sista. Jag räknade med att hon skulle flyta till baksida lika fint som Minka gjorde på ett ställe men det gjorde hon inte utan ville in så jag fick peta runt henne och då var jag i vägen så hon rev. En rivning i vardera lopp alltså och inga resultat för henne heller till samlingen av nollor, men Kaia har roligt och är väldigt glad när man kör. Hennes tider verkar faktiskt ändå räcka till för att klara referenstiden fortfarande och det är kul. Jag funderar lite på om jag ska flytta ner henne till tvåan men risken är väl att det blir väldigt få tävlingar för henne då. Det här var lixom vår tredje tävling för året och det lär inte bli fler om jag ska åka på olika tävlingar med hundarna.

Förutom att mina hundar var fantastiska hade jag väldigt trevligt med agilityfamiljen också, och så hann faktiskt mina föräldrar som var på väg från stugan i Dalarna svänga in och se Kaias sista lopp. De såg väldigt passande ut med två shelties och en pyrre på tävlingsplatsen 😛

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: