Skrivet av: toktassarna | 05 november 2017

stormar, debuter och punktliga syskonbarn

Mitt syskonbarn verkar vara en punktlig prick för dagen efter (det räknas som punktligt när det gäller bebisar) beräknad tid kom hon, och jag kunde kasta mig iväg till avmaskande veterinär (helvete vad svårt det är att lura Kaia numera!) och sedan ta färjan över till Åland för att titta på underverket.

En del annat hann jag med förstås, träna mamma och Lotus lite på dog parkour, bli instormad och få en extra ledig dag att hoppa runt på klipporna på. Klippa mitt hår (som jag klippt själv de senaste månaderna) och umgås med mina föräldrar vilket alltid är väldigt mysigt.

Hemresan blev gungig, och fullbokad. Tur att jag har en mycket stabil hund i Kaia som utan problem rör sig långa vägar på bildäck, Minka går bara efter henne.

Tillbaka i stan efter en förlorad dag var det bara att kasta sig iväg på konferens med jobbet. Min ledningsgrupp är väldigt hundvänlig så jag hade dem med mig, de var i bilen under dagen och på kvällen hade vi kvällsaktiviteter på mitt rum så de fick kramsällskap. Jag hann dessutom köra fram och tillbaka till stan för att ha ytterligare en kursstart på foundationkurs, åtta veckor framåt ska ett gäng valpägare drillas till att förhoppningsvis göra fina agilityhundar av sina små sötnosar.

I fredags var det halvdag och Emma med Charlie och jag tog en lång härlig promenad vid kanalen i Berg, tillsammans med många andra… Men hundarna fick röja och ha det härligt efter att ha spenderat flera dagar i bilen.

Lördag var det långpromenad i Tinnerö där korna äntligen (för vår del) gått in. Sen dömde jag en tunnelbana på HUs tävling Hundar för hundar, till förmån för Hundstallet. Tyckte hundarna betedde sig lite konstigt, inte alls så roade som man kan tro av så många tunnlar. Funderar på om ljuset spelade dem ett spratt när det ständigt blev mörkt-ljust-mörkt-ljust?

Idag var det (äntligen, känns som evigheter sen!) tävling igen, Askersunds kalla ridhus med Kumlas trevliga gäng. Minkens debut i trean! Första Minkloppet var Minkmatten alldeles alldeles för trött (varit ute inatt med hundar som ätit dumma saker) och glömde banan. Och även om Minken drar på hinder måste man vara med henne mentalt, annars springer hon förbi tunnlar medan jag tänker på vilket himla hopphinder det var hon skulle till sen….

Till andra loppet hade jag ätit lite choklad och piggnat till och vi gjorde ett fint lopp med ett missat hinder. Supernöjd med delar av loppet!

Kaia fick vänta till eftermiddagen och hennes första bana fick mig att ta en egen väg, hon är för liten och har inget inlärt svängkommando på långhoppet, jag ville inte panikskrika runt henne med en dålig landning till den tunnelingången hon inte såg utan lät henne ta den rakt fram. Vi nollade vår bana med en härlig känsla 🙂

Det andra loppet var vi mer överens med domaren om trots att man skulle ta varenda hinder bakifrån, det är ju definitivt en sak som blivit tuffare med 10 cm högre hinder för Kaia. Men jag tycker hon gör det bra, hon går verkligen fint på högre hinder och även om vi inte kan konkurrera älskar jag verkligen att köra large med henne. Hon är så fantastiskt glad och rolig! Och inget känns svårt med henne heller just nu! Så skönt att ha struntat i agilityklass för tillfället, vi ska bara köra hoppklass ett tag!

2017-10-30 12.11.432017-11-02 07.40.20

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: