Skrivet av: toktassarna | 04 november 2013

Agilityläger i fabriken

Som belöning till mig själv för att jag dömt ett helt år (jo, det är roligt, men det är jobbigt och tar tid med) så brukar jag åka på VM. I år gick VM i Sydafrika och var nån slags icke-tillställning med knappt 70 hundar anmälda så dit ville jag såklart inte åka (fast nån gång vill jag nog åka till Sydafrika, fast utan agility). Istället råkade jag se att Agilityfabriken skulle ha ett litet höstläger med Jonas Erlandsson och Kristina Myrefelt som instruktörer. De har båda tävlat och tränat sig runt Europa i sommar och jag var nyfiken på att ta del av deras kunskaper, samtidigt som jag behövde en liten energikick såhär i november och en uppvärmd konstgräshall kändes som helt rätt ställe (i jämförelse till en högljudd lerig körhall….)

Jag åkte ner lördag morgon, startade en hel halvtimme innan jag behövde och så hade vi ändå hunnit motionera vår pt-hare en sväng på  morgonpromenaden. Sånt är livet med en morgonpigg hund. Jag var alltså nere i god tid och gick en sväng på åkrarna.

1416546_10151723643480334_1834754640_o

Vårt första pass körde vi för Jonas. En lagom stor grupp på fyra personer och en bana där det inte fanns någonstans att vila. Jag trodde jag skulle ha med min snälla, schyssta duktiga flicka in på plan så jag trodde att jag skulle hinna en himla massa saker. Det var dock nåt galet glatt monster jag släppte lös, Kaia roade sig med att ta typ 30 hinder mer än vad vi skulle. Så vansinnigt roligt! Mycket hellre den hunden än den duktiga noggranna flickan. Fast det är svårt att köra agility med den 😉 Vi klarade tillslut banan i delar men jag valde att inte köra hela, sådär mycket svårt på varandra är vi inte mogna för, nivån på banan var väl typ 5 och vi har inte startat klass 3 än 🙂

1399322_448758181901221_821556473_o

Det var tvingade framförbyten, whiskysvängar, tajmade framförbyten, tyskar och såklart vanliga blindbyten. Svettigt och roligt! Kaia gick fint på kaninskinnsbelöning och de ekologiska köttbullarna fick stanna kvar i väskan.

Direkt efter vårt pass kastade jag mig i bilen och åkte iväg till Örkelljunga där Emma bor tillsammans med sina lurvhundar. Jag kunde praktiskt nog slå två flugor i en smäll när jag ändå var i Skåne och passade på att träffa Hildur, tiken som förhoppningsvis ska föda min nästa stjärna framåt våren. Emma o jag är nätvänner men har aldrig träffats men det kändes som att vi hade mycket gemensamt, framförallt drömmarna om nästa hund 🙂 Emma tror på den här kullen och då gör jag det med, vi söker samma saker. Hildur var en alldeles jättefin liten hund, när vi fikade låg hon vid mina fötter, när vi gosade tryckte hon sig mot mig sådär som Kaia gör och när vi gick ut hängde hon i leksaken och kampade som sjutton trots att vi inte känt varandra mer än ett par minuter. Nu håller jag tummarna för att alla pusselbitar i mitt liv ramlar på plats och att Hildur pluppar ut tillräckligt med tikar för att det ska räcka till mig med.

Hann tillbaka till fabriken i precis lagom tid för kvällsaktiviteten, en kurvig men enkel bana byggdes upp, alla körde ett varv med sina hundar och sen stoppades hundarna undan för att vi skulle springa ett varv till, utan hund, och försöka hamna på exakt samma tid som med hunden. Jag misslyckades totalt, hann plötsligt med ett framförbyte som jag inte planerat, satte Kaia i fel tunnelhål, körde vidare och hittade på banan varteftersom. Det vart inte jätteenkelt att köra exakt samma bana igen utan hunden så min tidsdifferens blev rätt många sekunder. Men det gjorde inget för den som vann bjöd på champagnen som var priset 😉

När vi var klara och Kaia äntligen äntligen hade fått sin efterlängtade middag var det en trevlig middag och kväll för oss människor. Jag kände ingen mer än Jonas men som vanligt med agilityfolk gör det inget, vårt gemensamma intresse knyter oss samman och det finns alltid saker att prata om. God mat var det åxå. Framåt midnatt somnade jag gott med min bästa vän på armen.

Söndagen började med lite allmänt hängande bara, min grupp var mittengruppen, jag tror vi var de som hade längst att köra och därför behövde vi inte börja på lördagen eller vara sist på söndagen. Tacksamt! Vi hängde i sofforna och pratade hund med de andra, nördigt men kul. Sen var det dags att köra ett pass för Kristina. Hennes bana var inte riktigt lika klurig utan där klarade vi iaf typ hela, här fick vi testa på helt nya saker som japaner där jag var övertygad om att jag skulle få Kaia i knävecken och döden dö 🙂 Men det gick bättre än väntat. Till mitt andra pass tog jag fram de där köttbullarna, Kaia kändes trött, innan vi körde låg hon ovanpå Jonas i en soffa och sov… Men hon sparade nog bara sin energi för herregud vad galen hon blev av köttbullar, vi var tillbaks på att ta 30 hinder extra och hon drog hela varv runt banan för att försöka lista ut vad det var jag ville att hon skulle göra. När jag skrattat klart och tagit köttbullen i handen istället för att ha externbelöning enbart kunde vi samla ihop oss och faktiskt göra riktigt fina saker på banan. Vansinnigt roligt hade vi (inte bara Kaia o jag tror jag, även de som tittade på…)

Här är japanen, det på nåt sätt dubbla blindbytet på första hindret efter tunneln. Det fungerade mycket bättre än jag trodde men är kanske inte nåt jag skulle använda på tävling nästa vecka direkt 😉 Men det bromsar nog mindre än ett tvingat framförbyte så ibland kanske man skulle ha nytta av det?

Här är början av banan

Och här är resten 🙂

Kaia skötte sig fint i helgen, var roligare än roligast, jag kunde jobba och lära mig nya saker, jag kunde belöna henne på bra sätt, hon bjöd både mig och publiken på glada skratt, hon fick mysa och gosa och slapp vara i buren eller bilen hela tiden. Möjligtvis kanske vi sålde nån valp till till någon på lägret som var i tankar om nästa hund 😉 Hon är helt enkelt en himla trevlig hund, min pippi!

Jag tar med mig en härlig känsla, tankar om att jag kanske inte hinner det jag tror att jag kan hinna, att min hund är snabbare än jag ibland tror, att köttbullar är livets godaste just nu, många skratt, nya vänner och trevliga diskussioner. Precis vad man behöver inför en lång vintersäsong när agilityn kommer att gå på lågvarv eftersom jag nu inte har speciellt nära till några uppvärmda konstgräshallar…

1423043_10151723641615334_1602646778_o

Kaia och lägerledningen vilar och laddar

 

Annonser

Responses

  1. Wow! Det där såg ju super fint ut! Grämer mig som attan att jag missade att anmäla mig till den här helgen. Jonas och Kristinas helg är en riktig höjdpunkt i agilitylivet tycker jag. 🙂

  2. Åh vad härligt med galen Kaia! Den där japanen var minst sagt intressant. :-p


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: