Stockholmshelg

Kaia är duktig Stockholmshund och kissar på grus!

I helgen har vi varit i Stockholm för olika agilityevenemang, men redan i fredags lämnade vi av Signe med gamla husse. Herregud vad glada hundarna blev när de träffade honom. De har definitivt inte glömt honom på de typ 7 månader det är sen de såg honom sist. Kaia gjorde sitt bästa för att nocka honom och Signe pep av lycka. Men det var bara Signe som fick åka med honom, Kaia fick först ett kort men bra agilitypass och sedan springa i Vidingsjöskogen med mig på fredagen innan vi på lördagmorgonen åkte till Edsbergs slott där vi dömde agility. Ja, jag dömde, Kaia var åskådare i funktionärstältet vilket inte är hennes favoritsysselsättning precis… Hon fick gå en promenad med Emma och Karin men hävdade bestämt att de försökte stjäla henne och hon var väldigt tveksam till att följa med dem, jag var inte med vid överlämnandet.

När vi dömt klart åkte vi till Kungsholmen och en gammal kompis till mig, en hundrädd kompis… Vi började med att gå typ Kungsholmen runt och sen fick Kaia vara kopplad inomhus medan vi åt. Fast sen fick hon faktiskt vara lös i lägenheten, så fint skötte hon sig. Lugn och cool som vanligt och inte alls intresserad av kompisen. Duktiga, båda två! Vi sov dock på soffan så min kompis slapp sova med ett öga öppet 😉

Idag har vi varit på SoSu och övervakat Friends-hoppet lite. För att få tillräckligt många starter ställde vi upp och sprang åxå, fast jag inte hade tänkt det. Agilitybanan var svår o jag hade inte gått banan o hade gummistövlar på fötterna. Kaia var dock sitt allra snällaste (o jag satsade ju inte så hårt på farten) så vi nollade faktiskt och eftersom ingen annan gjorde det så vann vi. En reflexväst bland annat, perfekt eftersom hennes gamla börjar falla i bitar!

Till hopploppet hade Kaia tänt och vilat länge nog o var dessutom extremt sugen på den prasslande påsen godis som vi vann i första loppet. Jag lade den i mål och fick därmed världens fart och då klarade vi inte den lite kluriga banan, tog en extra tunnel på vägen och diskade oss. Men handlingen satt bra i gummistövlarna och farten var det inget fel på. Fina fläckiga hunden!

Många var intresserade av Kaia o frågade vad hon var för nåt, fler än vanligt faktiskt (det är ju en fråga vi får ganska ofta). Fick berätta om rasen för flera stycken och passade på att säga att Chappers väntar på att Kaias syrra Mia ska börja löpa 😀

Innan vi lämnade Stockholm krånglade vi oss in i innerstan igen och plockade upp Signe, Kaia var alldeles till sig över att få tillbaka henne 😉