funderingar efter helgen

Man hinner fundera en del medan man dömer. Tex är jag nyfiken på hur många gånger ett running sitter i första försöket i bana på träning? Tyvärr ser jag rätt sällan riktigt fina running i ettan. Och lite samma sak med slalom (fast inte med samma hundar, helt andra hundar) undrar jag hur ofta första slalomet de gör på träning sitter? I bana, för när man tränar BARA slalom är det en helt annan sak. Om det sällan gör det på träning, kan man räkna med att det kommer fungera på tävling? Ibland blir jag lite förvirrad av förare som suckar ”men du kan ju” när hunden gör fel om och om igen. Det är väl fullkomligt solklart att den inte kan? (obs att jag inte tänker på nån speciell från helgen utan det är mer en tanke jag haft under år av dömande)

Och med lag har jag flera gånger funderat på hur det ödelägger ens träning. Lovis kunde faktiskt sitta i starten tills vi började köra lag o körde efter Eva-Marie och Piraya. Det är nog fler än jag som fått både starter och kontaktfält ”förstörda” av att köra lag. Man är ju lite hetsad när man kör lag, man ”måste” ta sig runt och det blir ofta lite slarvigare än när man kör individuellt. Själv har jag ju valt bort lag i år just för att jag vill satsa på Kaia o mig, inte behöva bry mig om andras lopp och att andra är beroende av mina lopp. Kaias kontaktfält är långt från perfekta även om hon sällan missar dem, men hade vi kört lag är jag rätt säker på att hon hade börjat hoppa dem relativt snart, tendenserna finns…

Sen finns det såklart hundar som verkligen är perfekta laghundar! Hundar som man kan strunta lite i konsekvenser med. Hundar som kanske annars inte hade kört så mycket agility. Och förare som vågar hoppas och tro på att få stå på startlinjen på ett SM även om deras hundar inte kan konkurrera i klass III. Det är himla kul att se såna hundar tävla!