det svärs jävligt mycket på Åland…

Jag har inte så mycket lust att blogga nuförtiden, men samtidigt vet jag att jag senare kommer ångra om jag inte skrivit nåt alls ens om de ”större” händelserna. Vi försöker hålla oss rätt sysselsatta vilket gör att vi ju gör ganska mycket, men allt är inte bloggstuff 🙂

I helgen var vi dock på Åland. Hade med mig Linnea och Norrie, de andra hundarna i träningsgruppen är ju tyvärr ett par mm för höga för att få tävla medium i Finland. Norrie däremot har alla centimetrar på sin sida 🙂 De debuterade i hopptvåan och det gick alldeles utmärkt förutom nån liten detalj, men så vann de agilityettan STORT. Krossade verkligen alla 🙂 Och det var trevligt med sällskap, vi hann turista en hel del eftersom vi kom redan på torsdagkvällen. Det är kul att visa mitt Åland.

Tävlingarna gick fint i ett väldigt lugnt tempo, ingen brådska där… Som domare delar man ut alla priser dessutom. Och delade banvandringar i trean trots att det var max 13 starter i nån av storlekarna. Max alltså… Något jag dock reflekterade över var att det svors en del på plan. Oftast inte argt mot hunden eller så, men sådär mycket svärord hör man inte i Sverige. Fast det är mitt minne från gymnasietiden åxå, vi svor jättemycket mer då än vad jag gör numera.

Jag var dålig på att använda kameran (som vanligt) men Åland var fantastiskt vackert. På ett sätt är det tredje lövsprickningen för mig, först NY, sedan Linköping och nu Åland. Lång vår det här 🙂 Vi hann med en sväng ut till Helenelund. Hundarna ville som vanligt inte hoppa in i bilen när man ska åka därifrån… Tur för dem att vi nog ska vara där en del i sommar!