påsk i Hästberg

Årets påsk firades i Hästberg, i strålande solsken och med hela familjen (och enbart familjen, för en gångs skull). Sex personer och fyra hundar. Och en jättestor vedhög… Vi hade att göra, kan man väl säga! Vissa dagar lämnade jag inte ens gården. Mina hundar fick promenera lite ändå med de andra, och Kaia var ute med oss nästan hela dagarna medan vi jobbade med veden. Hon fick följa med Mia upp på Klacken åxå, fast då var hon tydligen väldigt rädd för Dali, en gigantisk (men snäll) schäfer. Hon har nog aldrig sett en så stor hund, så stora är de lixom inte i agilityvärlden… Fantastisk helg! Mysig åxå. Och lärorik, har lärt mig virka mormorsrutor och stapla ved på bästa sätt 🙂

Lite vargfrossa hade vi dock. Det är svårt det där med varg tycker jag. För nu finns det varg i byn, vilket inte har funnits på typ 50 år. Jag förstår att de som bor där tycker att meningen med att bo på landet lite försvinner när de inte kan ha sina djur ute, när de inte kan/vågar rida var de vill eller släppa ut hunden ensam för kvällsrastningen. Orädda är de åxå, vargarna som finns däromkring. Förra sommaren fick de skyddsjakt på två vargar som följt efter folk inne i byn och flera hundar har tydligen dödats, även inne på gårdsplaner. Men samtidigt tycker jag ju att vargar ska få finnas.

Igår kunde vi för första gången i år träna lite konhinderagility på en framtinad gräsmatta! Så himla kul! Kaia skötte sig hyfsat, jag är fortfarande inte tillbaka i toppform själv och jobbar inte så hårt, så hur ska jag kunna begära 100% av henne när jag inte ger det själv? Men glad var hon, och väldigt nöjd efteråt på kvällen.

Signe mår fint, och hon är verkligen världens snällaste… Kaia brottas rätt mycket med henne. Och använder henne som kudde…