Skrivet av: toktassarna | 22 oktober 2012

Norwegian Open 2012

Det kan tyckas lite galet att åka till Norge för att tävla med en hund som där går i large när hon tävlat medium i Sverige. Det var ganska galet. Men roligt. Och Kaia KAN hoppa 55, även om det inte blir jättevackert alla språng 🙂

Vi packade in oss i fredags i Josefins bil tillsammans med Linnea och Therese. Fick förvånansvärt bra plats faktiskt, Era o Kaia delade utrymme där bak (Kaia låter som en rottweiler när hon morrar…) och Nox o Norrie fick ligga i respektive ägares knä hela resan. Vi provianterade och rastade hundar i Charlottenberg innan gränspasseringen och var framme i Kongsvinger ganska sent, bara att bädda ner sig på Gjestegården där vi bodde alla fyra i samma rum och försöka sova.

Jag hade lovat hjälpa till på tävlingen eftersom jag ändå bara skulle köra två lopp och det var som vanligt kul att träffa en massa trevliga människor. Jag tycker verkligen det är kul att vara med där det händer, så att säga. Det blir inte så himla långa väntetider där man nästan kan få tråkigt om man passar på att vara funktionär.

Mina egna lopp gick ungefär mitt på dagen, nästan så att de krockade, men bara nästan 🙂 Inga lopp skulle krocka enligt tidsschemat, men när en bana är på minuten rätt o en annan 20 minuter efter, då blir det lite krock ändå. Men tack vare systemet med nummerlappar och att man helt enkelt bara sa sitt nummer när man gick in på plan så kunde man egentligen starta lite när man kände för. För mig fungerade det jättebra, när Kaia var uppvärmd gick jag helt enkelt till start. (Gissa vem som sorterade alla lapparna i sekretariatet sen…).

Vårt första lopp var tunnelcupen och det finns tyvärr inte på film. Det var faktiskt riktigt bra, men vi tog en extra tunnel. Som om det inte räckte med 16 tunnelpassager? Nåväl, i largemotståndet hade ju vår tid inte räckt speciellt långt. Vi hade iaf kul.

Sen körde vi hoppettan. Mitt hemliga mål med helgen var ett napp, alltså en uppflyttningspinne, även om vi inte har minsta lilla nytta av den, dels för att svenska hundar inte får blanda pinnar från olika länder, dels för att vi ju faktiskt redan har uppflytt  från hoppettan… För att ta pinne i ettan i Norge räcker det med att nolla. Men om vi tog ett hinder för mycket i tunnelcupen råkade vi ta ett hinder för lite i hoppklassen, jag hamnade bakom och hon tittade till mot ett möjligt hinder och gled därmed förbi hindret rakt fram och vidare mot tunneln. Är dock nöjd med loppet i övrigt, även suget hon hade mot tunneln när jag egentligen försöker ropa tillbaka henne (varför i hela världen gör jag det??). Jag kan klocka vår tid till ungefär 36,16 på filmen. Det hade varit en tredjeplats, men det tar ju lite tid om hon hade hoppat hindret.

Det bästa var att Kaia var glad och busig inne i hallen, kampade med både det ena och det andra (mina händer är rätt blå), försökte tigga godis genom att göra two-legged tricks mot skivorna där startlistorna hängde osv. Hon droooog in mot hallen när man var ute och gick. Och mina snälla vänner som tog hand om henne när jag funktionärade. Guld värt för mig denna helg eftersom jag behövde sysselsätta mig hela tiden för att inte tänka på andra tråkigare saker. Och så är hon ju SÅ SNÄLL. Och, måste jag få skryta lite, så välutbildad. Hon gör inget som överraskar inne på plan utan gör hela tiden precis som hon lärt sig. Men tändningen kommer faktiskt mer och mer…

När jag funktionärat klart o byggt söndagens tunnelbana hade min hund hunnit få en längre promenad och vi åkte ”hem” för att äta. Benfria fåglar, typisk norsk husmanskost. Helt okej och vi somnade sen ovaggade redan före kl 22. Vilket iofs för mig innebar att jag var vaken ganska mycket under natten. Men tävling är tävling och på nåt sätt har man alltid superkrafter till att ändå studsa och vara glad när man är omgiven av så många glada människor och hundar. Jag funktionärade lite till innan det var dags att tävla.

Började med tunnelcup även på söndagen. Hade hunnit se rätt många lopp innan det ens var dags för mig att banvandra (det var väl ca 300 hundar som körde så det var uppdelat i grupper under hela förmiddagen) och jag hade sett en tjej med en liten racersnabb sheltie som gjorde ett riktigt snyggt lopp. Så jag tänkte att om hon hann så måste ju jag hinna samma saker 🙂 Jag valde den start som jag trodde skulle ge Kaia mest fart redan från början istället för att visa henne ut mot första tunneln kallade jag in henne mot den. Och jag tycker att jag fick till ett riktigt fint lopp. Hon ser ju inte ut att gå så vansinnigt fort men hon vinner mycket mark i varje språng och vår tid räckte tydligen till en elfteplats i large! Visserligen var vi minst fem sekunder efter vinnaren, men det kan man lixom inte jämföra med 😀 Kaia är trots allt en nittonmånaders pyttehund…

Jag trodde jag skulle ha svårare att komma ihåg en tunnelbana än vad jag hade. Men ärligt talat, det var ju faktiskt bara att tänka likadant som vanligt, var behöver jag vara och hur ska jag ta mig dit? Tänka i byten istället för att tänka i hindernummer. Jag startade inte alls i min plats i startlistan utan gick bara till start när det var tomt, fungerade bra för mig, lade Kaia i startfållan när hunden före var inne. Hon var riktigt laddad och ville kampa med kopplet även inne när jag satte henne i starten…

Hoppbanan gick efter alla NO-finaler så Kaia fick ladda i bilen en stund till. Gissar att hon nog skällt en del i bilen men när jag hämtat henne har hon faktiskt legat hoprullad och sovit även om hon var helt ensam i bilen. Så det kanske finns hopp… Hoppettan var en riktigt spännande bana av den slovenska domaren Mirja, på tre ställen var det valfri tunnelingång. Det är ju nåt som jag åxå använder en del, särskilt i ettan, men här blev det även en beslutsfråga om vilket som gav den bästa vägen, och den kortaste… Jag valde korta vägen på två ställen och längre vägen på ett ställe och var nöjd med mina beslut, men det var många beslut att ta på sex minuters banvandring! Det ska jag ta med mig som tips till mitt eget banritande, det var kul!

Är riktigt nöjd med loppet, hon hoppade de högra hindrena ännu bättre på söndagen. Däremot skulle jag inte behöva vänta på henne så himla mycket i slalom, hon går ju faktiskt bättre om jag springer ifrån henne… Och hon tvekar inte det minsta på däcket trots att hon bara sett ett sånt däck några enstaka gånger och inte tränat däcket på flera månader eftersom våra klubbar inte haft några däck på länge. Det roliga var att vi faktiskt hamnade på pallen! Min lilla lilla mediumhund slog en massa hundar på tid i large och hamnade på pallen! Trea kom vi, och tog vår napp 😀 Fast den står inte i tävlingsboken, orkade inte lämna in den… Men i mitt hjärta har min lilla pippifågel en largenapp från Norge! Sanslöst stolt över henne! Även om det krävs lite blod för att få henne till rätt laddning, hon spräckte min läpp…

Finalerna var spännande och utslagsgivande banor var roliga att titta på. Och tjeckerna på besök i kalla Norden sopade banan med oss allihop… Tereza Kralowa, som jag följt sen jag såg henne och Nice första gången på VM, var där med en sheltie som inte ens var hennes. Tror den vann allt som den ställde upp i, utom något enstaka lopp…. Jag kände mig lite starstrucked men bestämde mig för att jag visst vågade prata med henne så jag gjorde det och sa att jag hoppas på att få gå kurs för henne i Sverige nästa sommar. Så det är bara att börja spara pengar, och hålla tummarna för att jag blir en av de lyckligt utvalda som får gå kurs, det är mååånga intresserade…

Förresten pratade jag lite med domaren Mirja åxå. Tackade för de roliga banorna, jag älskade verkligen den där hoppettan på söndagen, både som domare och tävlande 😀 Jag hade Kaia med mig då och hon sa typ ”nice schappi” till henne, tänk att hon såg att det var en schappe 😀 Jag berättade att jag klippt min papillon med o hon sa att hon var lite sugen på att skaffa pappis eller liten sheltie (och klippa dem) så att hon alltid kunde ha med sig en hund även om hon flyger runt världen på olika domaruppdrag 😀


Svar

  1. DUKTIGA!!! Pippin kan flyga på riktigt… 🙂

  2. Låter som en härlig helg Åsa! Vad roligt att domaren såg att det var en Schappe du hade med dig 🙂 härliga filmer att titta på och hon kan ju hoppa Large 🙂 Duktig Kaia.

  3. Duktiga är vad ni är, både du och Kaia!

  4. Ser kalas ut! ❤

  5. Kaia är fantastisk! Du har verkligen gjort ett jättefint jobb med henne, förstår att du är stolt!

  6. Jag tycker hon ser ut att tuffa på riktigt bra i Large också! Duktig Kaia!

  7. Vad fint hon går trots höjden! Jätteduktig! Grattis till pinnen!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: