Nånting måste jag ju skriva om VM. VM är… fullt av känslor. Hopp, förtvivlan, glädje, besvikelse. Och så även i år, både för mig personligen och för alla de tävlande och supportrarna i Tipsport Arena. Jag åkte till Tjeckien tillsammans med Emma som har schappar och bor i Norge. Eller ja, vi möttes på Prags flygplats, men vi bodde tillsammans och hängde tillsammans hela dagarna. Mycket trevligt! Bodde gjorde vi även med Carro och Carin, två nya bekantskaper som förutom lite snarkningar var mycket trevliga och skojiga.
Dagarna har helt tillbringats i arenan, jag har knappt sett något alls av Liberec, det var mörkt när vi kom på torsdagen och mellan hotellet och arenan har vi tagit taxi eller åkt med Beas kusin Carro. Vi orkade inte ens gå utanför hotellet för att äta, som tur var hade de både god och billig mat där.
Emma o jag räknar på vad vi har råd att äta för våra ”skräpas”. Tvårätters plus en öl till Emma räckte det till!
Tråkigt nog går VM i Sydafrika nästa år, för hur gärna jag än skulle vilja åka dit kommer jag nog inte att ha varken råd eller tid. För VM, det vill man lixom uppleva på plats!
På näthinnan har jag Silvias alla nollade lopp med de fantastiska running contacts, Lisas iskyla när hon sätter vinstlopp i både agility och hopp (och såklart totalt) och en himla massa långbenta förare med supersnabba hundar. Och en schappe på sjätteplats i medium!
Toktassarnas blogg 
Kommentera