Skrivet av: toktassarna | 22 mars 2012

berg- och dalbana

Lovis kommer nog att vara en berg och dalbana i fortsättningen. Igår var jag helt förtvivlad, hon vägrade komma ut från under sängen. På morgonen kom hon fram först när jag gav hundarna mat, sen bar jag ner henne på gården. På lunchen kom hon inte fram alls fast jag låg på golvet och pratade med henne en kvart. Vår säng är väldigt låg så jag kommer inte in där själv, och hon vet precis hur långt in hon behöver vara för att man inte ska nå henne. Den största anledningen till att jag blev så ledsen då var nog egentligen att jag hade bestämt mig för att ta med kameran på promenaden för att ta lite bilder på henne. Det är svårt när hon vägrar följa med…

Jag gick hem tidigare från jobbet och lade mig i soffan på balkongen, ett ställe hon brukar trivas på. Hon kom inte ut till oss andra, men hon kom iaf fram och lade sig på soffan inne, i en solstrimma. Sen följde hon med på promenad tillsammans med Johanna och Meija. Som först inte kunde se att hon rör sig konstigt. Det syns väldigt lite i trav. Men blir väldigt tydligt när hon faktiskt vinglar.

Vi tränade lite inne på kvällen och hon var sitt vanliga ivriga jag, fast hon kan inte sätta sig i fotposition längre. Hon kan verkligen inte, bakbenen kan lixom inte föra henne dit…

Idag har hon kommit med ut både på morgonen och lunchen. Så idag är vi på ett berg, om vi igår var i en dal…

Andra saker som det märks på: hon har kissat inne tre gånger på typ två veckor. Sånt gör hon lixom inte…. Hon som alltid har varit väldigt omständlig när hon ska bajsa kan nu bajsa direkt och fort, det tar inte flera meter längre… Hon har dessutom tappat otroligt mycket muskler i bakbenen. De där 400 grammen hon kan ha gått ner sen i november handlade nog inte bara om att vi börjat dela upp Nordicburgarna i fem istället för fyra bitar.

Veterinären sa att när hon inte kan hålla sig längre, då är det dags. När den dagen kommer vet vi inte. Det kan ta år. Men ska det fortsätta i den här takten så tror jag inte vi får behålla henne så länge tyvärr.

Att se henne sån här är ganska jobbigt. Men jag ska försöka åsidosätta mina egna känslor och bara titta på henne, hon kommer tala om när det är dags.

Annonser

Responses

  1. Men lilla Hjärtelovis då 😦
    Jag har inte följt med, vad har hon för diagnos?

  2. degenerativ myelopati, schäfervinglighet…

  3. Oj det har jag aldrig hört talas om förut. Så tragiskt. Går det att behandla?

  4. Nej, inte i meningen att det blir bra. Det är obotligt. Det finns de som säger att B-vitamin kan hjälpa lite, så det ska hon få. Det som är bra är att det inte är smärtsamt.

  5. Lilla lovis, blir så ledsen när jag läser vad du skrivit! Så tråkigt!!
    Krama henne från oss

  6. Åh, vad tråkigt att det har gått så fort! 😦 Lilla Lovis. Jag håller tummarna för att hon piggnar på sig mer nu när sommaren kommer! Kramar

  7. Verkligen ledsamt att läsa att om hur det är med Lovis och att det gått så fort åt fel håll 😦 Styrkekramar till dig och finaste Lovis!

  8. Usch så tråkigt att läsa detta! Håller alla tummar och tassar här för att hon piggnar på sig och att detta bara är en tillfällig svacka så att hon får vara pigg länge länge till! ❤

  9. Fruktansvärt jobbigt att läsa, kan bara föreställa mig hur du känner det. Lilla fina Lovis! Hoppas hoppas att det slår av på takten och att hon kan få vara med ett bra tag till.

  10. Så väldigt ledsamt att läsa det du har skrivit 😦 Beklagar verkligen, håller alla tummar och fingrar jag har för att hon piggnar till sig lite.

  11. Jättejättetråkigt…! Usch. Kram till dig!

  12. Usch, ledsamt när ens hjärtan inte mår bra. 😦
    Hoppas att Lovis bestiger många bergstoppar framöver och försöker låta bli dalarna. Kram!

  13. Usch vad tråkigt att läsa, hoppas hoppas att dalarna kommer vara sällsynta.. Kramar!

  14. Verkligen tråkigt för er, hoppas hon mår bra länge till! Och tack för kommentarerna, för oss tycks det iaf gå åt rätt håll nu…

  15. Åh, jobbigt att det går så fort. Lilla häftiga Lovis… Får hoppas att det snart går uppåt så att hon är piggare igen. Kram

  16. Men fy så tråkigt Åsa.

  17. Jag blir alldeles tårögd. Även om hon inte har smärta så märker hon ju tydligen av att något inte stämmer. Hoppas, hoppas på många bergstoppar!

  18. Usch! Jag tyckte den perioden var den absolut värsta – den när man vet att det oundvikliga kanske kommer snabbare än man vill tro. Och man bara inte kan tänka sig hur livet kan se ut utan ens vän… Man får leva i nuet och njuta av varje stund tillsammans! Många bamsekramar till dig!!!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: