Skrivet av: toktassarna | 31 januari 2011

om självförtroende

Det här känns som ett ständigt pågående projekt. Det finns säkert hundratusen sätt att träna hundens självförtroende, och ingen hund är ju heller den andra lik när det gäller sån träning. Allt beror ju på var man startar. Den här bloggen blir alltså inte på något sätt komplett och jag tar gärna emot ännu fler tips, bara att kommentera på!

Men hur tränar man upp hundens självförtroende, så att den på agilitybanan vågar springa fort?

Det första rådet är att man inte kan börja med det på agilitybanan. Självförtroende är något man får börja med samma dag som man får hem hunden, oavsett om den är valp eller inte. Det handlar om att bygga en relation. Att bli viktig i hundens liv. Att vara en klippa att luta sig mot, att vara den som håller huvudet kallt när det hettar till, den som står emot när det blåser, och tusen klicheer till… Att vara den som sitter på resurserna men är generös med att pytsa ut av dem till hunden. Bygg ett team av dig och hunden. Ni är ett ekipage, inte en förare och en hund.

Hur bygger man ett team då? Man gör saker tillsammans! Man lär in en massa ”onödiga” tricks tex. På agilitykurser där jag har många barn som elever brukar jag räkna med att de inte kan träna så mycket agility mellan gångerna eftersom det kräver skjuts till plan och så. Då brukar jag ge dem till läxa att lära hunden ett nytt trick. Då vet jag att de åtminstone tränar och interagerar med sina hundar, vilket de sen har nytta av på banan. Det är inte bara hunden som lär sig, man lär sig själv att träna hunden åxå. Tricks med fokus på kroppskontroll är extra bra, och det kan man ju gärna träna i skogen, klättra och hoppa på det som naturen bjuder på.

Jag upplever att klickerträning ger hunden självförtroende. Den får tänka ut saker själv, den får tro att den kan manipulera mig till att klicka, den får tro att den påverkar vår träning.

Låt hunden lyckas. Inte nödvändigtvis varje gång, men ofta. Och låt den inte märka när den misslyckas.  Allt måste inte bli 100% rätt, bra försök med rätt attityd kan åxå belönas! Och framför allt, låt den inte märka när DU misslyckas.

Vissa hundar kan gott få vara lite ”ouppfostrade”. Ta egna initiativ och komma undan med det. Fast kom ihåg att du ska leva hela hundens liv med dess ovanor 🙂

Träna lätt och roligt. Spring fort rakt fram. Även när det svänger 🙂 Döda inte hundens glädje över agilityn genom att alltför ofta göra alltför svåra saker med den. Det är skillnad på att hunden klarar att genomföra övningen och att hunden klarar att genomföra övningen med bibehållen fart och glädje.

Jag har två förbjudna ord när jag håller kurs. Det ena är SAKTA. Det andra är NEJ. Det är svårare än man tror att inte säga nåt av dem 🙂 Människor säger gärna NEJ åt sig själva om de visar fel. Man får säga OJDÅ, och belöna hunden 🙂 Men man får inte säga nej.

Lek med din röst, hur reagerar din hund på olika röstlägen? Jag tycker att jag ser Lovis växa när jag låter som om jag är imponerad av henne (vilket jag ofta faktiskt ÄR). Testa vad olika ord gör med din röst. Jag använder ofta ”vad du kan!” eller ”vilken tjej!” eftersom det får min röst att låta just imponerad. (Lille W får åxå höra att han är en duktig tjej ibland… Han verkar inte bry sig!)

Sen är det ju så att hunden ofta är en spegel av dig själv. Alltså, låtsas som att du har stenkoll på läget. Oavsett om du vet vart du ska eller inte. Jämför dig inte med andra. Hundar är olika, de är olika när kursen börjar och de kommer att vara olika när kursen slutar. Försök ha gott självförtroende själv alltså!

Belöna. Ofta och mycket. På olika sätt. På det sätt som är hundens bästa. Ha många olika belöningar.

Låt hunden tro att den har vunnit VM när ni kommer i mål. Och OM ni faktiskt vinner VM, glöm inte att hunden hade väldigt stor del i den segern 🙂

Det här får räcka för nu. Det finns som sagt massor av saker man kan göra för att stärka hundens självförtroende. Har du något bra knep får du gärna dela med dig, det är aldrig fel att ha fler tricks i bakfickan när man står där på kurs, eller utsätts för nya utmaningar med sin egen hund.

(Nu letade jag efter en film att lägga upp här. Det är från Lovis första tävlingsår, innan hon egentligen kunde slalom. Den låg gömd lite bakom en tunnel och domaren var nog inte helt säker på vad som hände där bakom. Jag ser däremot tydligt att Lovis missar en pinne, och sen en till för att komma ut rätt. Jag bryr mig dock inte om det, man kan inte se på min kroppshållning att det blev fel. Och domaren dömer inget, mitt självförtroende visar ju inte att det hände nåt. Och nog sjutton lärde sig Lovis slalom, även om jag ofta lät henne ”komma undan” med att göra fel på tävling. Jag resonerade så att jag hellre har en alldeles superglad hund på banan, jag trodde nämligen inte på att hon skulle lära sig nåt av att traggla på tävling. Jag visste ju att det handlade om att hon inte kunde hantera sin fart, inte att hon fuskade med flit… Tyvärr hittar jag inte filmen.)


Svar

  1. vilket bra inlägg! det är verkligen iktigare än man tror att stärka hundens självförtroende!

  2. Jag tror att vi ofta är lite dåliga på att belöna, särskilt efter att ha hört Therese säga något i stil med ”har jag tränat mer än jag belönat på ett pass, har jag gjort en dålig träning”. Tål att tänka på om man vill höja en hunds motivation och självförtroende.

    En annan tänkvärd sak som en mentalcoach sa på ett föredrag: 80 % av den positiva feedback som man får i livet, får man innan tre års ålder.” Tänker man på hur mycket beröm ett barn får när det är litet stämmer det nog. Har en känsla av att vi inte är bättre med våra hundar. Det mesta berömmet får de som valpar, sen minskar det med stigande ålder när vi ökar kraven på att de ska kunna saker…

    Ja, Therese är lite av en förebild när det gäller belöning!

  3. SUPERBRA inlägg, Åsa. Notera att jag inte speciellt ofta skriver kommentarer med versaler…:-)

  4. Väldigt tänkvärt inlägg! Håller med Anna om att belöningsfrekvensen nog minskar litegrann med åldern på hunden. Ska genast bättra mig och se till att belöan Perra lika mycket som Faile, det förtjänar han ju verkligen!

    Faile hade ju inte direkt något självförtroende som liten så henne har jag försökt träna efter hur du gjort med Lovis och Therese med Nova, hon är helt enkelt lite ouppfostrad och kommer undan med saker som kanske inte dom andra hundarna gör. Och det har verkligen gett resultat på alla vis, men framför allt i agilityn! Nu vågar hon springa som en liten tok, inga betänkligheter alls! Framför allt gör hon aldrig fel, vilket gör att hon vågar testa mer nu än när hon var liten. Härligt!

  5. Inspireras verkligen av dina träningsinlägg! Vågar man hoppas på en hel liten serie i ämnet?

    Håller också med om det där med att vissa hundar ska vara ouppfostrade, har länge sagt att ”min nästa sheltie ska vara hur odräglig som helst”, och ja, Rejsa är nästan hur odräglig som helst. Men det blir bra träning 🙂

  6. Klart du kan mer!
    Skulle exempelvis tycka att det vore intressant att läsa en domares reflektioner över det här med att köra klart eller inte. För att inte tala om hur gärna jag skulle vilja höra om hur du fått till era flygande starter. För att nämna några tänkbara ämnen

  7. Mycket tänkvärt!

  8. Mycket tänkvärda ord!!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: