Skrivet av: toktassarna | 04 oktober 2010

Vi ska till VM och stå på pallen!

Hurra hurra för svenskarna som körde så det rykte och där largelaget gjorde sex starka nollor som såklart gav seger och där mediumlaget kämpade med näbbar och klor och tog en fjärdeplats!!!!

Och eftersom jag inte är Gudrun utan skriver min blogg mest för min egen skull så gör jag det i kronologisk ordning 🙂

I fredags åkte vi alltså ner, resan startade kl 03.50 från Linköping och för vissa tog den slut redan kl 05:10 när det visade sig att plånboken och passet låg hemma på köksbänken… Stackars Per fick inte följa med. Vi andra (Linnea, Anna, jag och Johanna D) kom till Frankfurt Hahn och satte oss i hyrbilen, lyckligt ovetande om att vi skulle komma att sitta i den bra mycket längre än vad vi tänkt…. SMS-rapporter ramlade in om hur det gick för largelaget, tre bra nollor alltså (även om jag sett på filmen i efterhand att det var nära att bli en tunnel för mycket en gång…) och en andraplats inför kvällens final. Sen började bilköerna. Stau var ett tyskt ord vi lärde oss rätt fort… Helt plötsligt insåg vi att vi nog kunde missa Bea och mediumlaget så det var bara att trycka gasen i botten. Tyvärr räckte det inte men vi ringde upp Cissi och fick iaf loppen refererade live…

Vi kom lagom tills mediumlagen kört så smallagen blev det första vi såg. Tyvärr gick det inte lika bra för dem som för de andra storlekarna men vi hade ju kvällens largefinal att se fram emot. Och där blev det åka av, Sverige gick in näst sist och gjorde tre stabila snabba nollor. Att det blev medalj var alltså klart och när en av spanjorerna rev ett hinder jublade vi tills spanska läktaren blängde på oss…. GULD till Sverige! Malin o Swift, Åsa och Cadi (som verkligen verkar vara bäst när det gäller, både SM, landslagsuttagningen och VM!) och så Jenny och Ina som ankare i laget! Vi hade då varit vakna nästan 20 timmar så efter att ha dansat omkring nere på planen letade vi upp vår Werner i Amberg, fick lägenhetsnyckeln, åt en bakad potatis och stupade sen i säng.

Lördagmorgon var det bara att ställa klockan på 6 och studsa upp för att åka till arenan igen. Individuella hopplopp, smallhundarna blev tyvärr inte så jättespännande, i medium satsade Bea ALLT, precis som hon skulle,  men chansningen höll tyvärr inte och det blev en disk. Malin nollade iaf med Mazli och Alexandra nollade Nicki. Vackrast var Dizzys lopp, så man nästan grät (vissa gjorde det…) Klockrent! Jag var åxå glad att finska Frodo låg trea och Silvia med La på fjärdeplatsen, det var bäddat för en spännande final!

I Large hade jag stora förhoppningar på Jenny och Ina men de fick inte till nån klockrent lopp tyvärr, även om det var ett bra nollat lopp. Många snabba nollor var det iaf, det var ca 20 hundar inom samma sekund. Och så världsmästaren från 2009, Lisa Frick, en halv sekund snabbare än tvåan… I agility är en halv sekund likamed en halv evighet!  Finalen skulle bli grymt spännande…

Även mediumlagfinalen blev grymt spännande. Svenskarna låg alltså sjua, men var helnollade. Och fasiken vad de fick slita! Annika med Izor slet sig i mål hindernollat men med en del tidsfel, Bea hamnade lite fel och Soda gick inte att hålla kvar på bordet för en mikrosekund, fem fel och dessutom tidsfel (referenstiderna var ibland sjukt hårda och ibland verkade de sjukt lätta…) och Malin med Mazli drog åxå på sig tidsfel. De gick in på en tredjeplats efter Belgien och Frankrike som hade fel från hoppklassen men gjorde bra agilitylopp. Men lag efter lag diskade sig och tillslut var det vara ledande Finland kvar. Jag visste inte vilket ben jag skulle stå på när de gick in, det svenska benet eller det finska… Eller jo, jag stog på Beas ben såklart! Men finnarna såg tokstabila ut tills Luka rev ett hinder! Skulle det ändå räcka till guldet? Nä, det blev silver för Finland, guld till Belgien (som låg 9 efter hopp) och brons till Frankrike som låg på 17 plats innan agilityklassen… Det kan hända mycket i lagen!

Jag är tokstolt över min bästa träningskompis, hon satsade när det skulle satsas och hon kämpade när det var nödvändigt att ta sig runt. Galet bra Bea!!!!!

Efter den pärsen var det lite svårt att ladda om inför small där svensk medaljchans ändå var rökt men jag bestämde mig för att stanna. Det var ju ändå därför vi åkte till Tyskland, för att se agility! Jag minns knappt hur det gick, men det var ju himla roligt för Japan att de tog medalj! Kan det vara deras första? De hade annars en del otur, trots att hela hallen som vanligt hejade på dem!

Söndagen bjöd på individuella agilityfinaler och började med small. Stackars smallhundarna, sist på lördagen, först på söndagen. ”Nästan ingen” publik. Tycker det är helt ok att large alltid är sista finalloppet men small-medium borde man väl kunna byta ordning på nån gång ibland??? Särskilt spännande blev det tyvärr inte tyckte jag. Men tycker ändå det var strongt av Carolina och Kerttu från Finland att bli sjua, det var hon som vann förra året. Hon är typ 15 år. Kanada vann iaf välförtjänt efter att ha blivit 1 och 2 i hopp resp. agility.

Medium var lite mer spännande, mest för att det var fler som jag känner till som låg bra till. Jag hade verkligen önskat att Silvia och La skulle ta medalj men en fjärdeplats är ju inte fy skam. La är ju nio år och för bara något år sen var hon så sjuk att det inte var säkert att hon skulle överleva… Silvia är lite min idol eftersom La inte heller går att sätta i starten. När jag står inför en klurig start tänker jag alltid ”kan Silvia så kan jag”. Dizzys lopp var återigen vackert, och även med stopp på både balans och A-hinder vann hon klassen och därmed såklart sammanlagt. Med nästan 4 sekunder. DET är utklassning! Vågade gå fram och gratta henne efteråt, nöjd med mig själv!

I large gjorde alla svenskarna nollor, vilka stabila largehundar! Sammanlagt 12 lopp och på det en enda sketen rivning, i övrigt nollor. Jenny o Ina hade dock behövt få till en sån där riktig supernolla som JanEgil och Cirkus gjorde i Helsingfors när de hämtade upp en 27 plats till silver. Men det blev inte något perfekt lopp tyvärr. Men det känns bra inför NM i november att svenskarna är så stabila!

Tyvärr försvann några av mina favoriter, tex finska Pray. Men Lisa Frick gick in och visade var skåpet skulle stå, inför en knäpptyst läktare satte hon en prydlig nolla och vann sammanlagt, i år igen! Agilityloppet hade säkert kunnat gå snabbare, nu blev det istället Susan och unga Feature som vann det och Greg med Detox tvåa. Verkade vara en bana som passade utmärkt för ”systemet” 🙂

Vi var lite i valet och kvalet om att stanna på prisutdelningen eftersom resan från Frankfurt till Amberg tog så lång tid på fredagen men vi chansade och kollade att vi kunde lämna hyrbilen senare än vad vi sagt. Tyvärr var det lite segt med att komma igång med avslutningsceremonin och vi kom inte iväg förrän tre timmar efter att sista start hade gått (fast det var kul att heja på prisutdelningen såklart!) Och såklart var det massa stau även på vägen tillbaka. Vi var på vårt hotell vid flyget halv två på morgonen. Fyra timmar senare ringde klockan och vi fick gå upp igen… Jag tror jag somnade på planet redan innan det lyft!

Och här sitter jag nu. En espresso senare 🙂 Och med gryyyym träningslust! Och måååånga intryck i huvudet, många härliga lopp att minnas. Lite irritation över den dåliga resultatredovisningen, men i övrigt ett bra arrangerat mästerskap. Iaf från läktarhåll sett. Resan till Frankrike är redan under planering!

Behöver jag säga att jag nu är sjukt sugen på en hund till? Och att det till 99,9% blir en BC 🙂

Världens längsta inlägg är nu slut. Men som sagt, bloggen är för min egen skull, för att JAG ska minnas hur det var!


Svar

  1. Härlig läsning! För mig som inte var där och ändå vill känna det som att jag var det, var ditt inlägg kanon! 😀

    Nu ska inte jag ha hund än på länge, men oj vad sugen jag är på att skaffa mig en liten flock får… 😉 Faktiskt. Och staffar är, tyvärr, kassa på att valla.

  2. Ja, valet är inte svårt 🙂

    tack för bra uppdatering Åsa!

  3. Härligt med en utförlig VMrapport!

  4. bc fattar jag inte vad du ska ha till, men själv höll jag på att dö av spänning i small. hade inte Leeroys förare klantat sig så hade vi haft papillon på pallen. nu blev han ”bara” fyra…

  5. Jag förstår helt klart varför du skulle vilja välja BC! :p Och visst blev man sjukt inspirerad! Även om jag inte var där utan satt hemma och tittade på finalerna live istället. Även om jag intalar mig att även jag ska till VM och tävla någon gång i framtiden kändes largefinalen sjukt svår. Hoppas verkligen Lisa kommer tillbaka till Sverige så att man har en chans att bli en hundradel så duktig som hon! Fast Jenny duger ju hon med! :p

  6. Kastrerad tik – ja, det är verkligen guld! Om Koira håller i sig med den här motivationen och fokuset då har jag en mästarhund inom en snar framtid 🙂

    Tänkte fråga föressten om du har lust att hjälpa mig lite med agility? Jag har ju inte kunnat gå nån kurs nu i höst på grund av just kastreringen, och är så sjukt sugen på att lära mig mer än bara att skicka över hinder osv… 🙂

  7. Tack bästa Åsa!! Bättre stöd kan man inte ha!!

  8. Härligt VM-berättelse! Coolt att åka till VM och få hejja på en av sina bästa vänner! 😀
    Aha, mudi går bort – vill inte ha en skarp hund, eller skällig heller. 😉
    Håller tummarna att rätt bc dyker upp snart! 😉


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: