Skrivet av: toktassarna | 25 april 2010

Sörpingagility

Årets utomhuspremiär (ja, första tävlingen sen september faktiskt…) blev på lagom avstånd hemifrån, Söderköpings traditionella kanalhopp. Fick härlig sovmorgon och åkte till tävlingsplatsen strax före tolv, banvandringen i trean skulle börja tidigast 12 och small var inte först på någon av banorna. Hann se några kompisars lopp och hann läsa på resultatlistorna att det gått väldigt bra för många från klubben och flera vänner, grattis, härlig start på året!

Vårt första lopp var agility och jag var konstigt nervös. Tillslut bestämde jag mig för att det går som det går, vi kan ju egentligen det här. Och det kunde vi, om än väldigt vingligt… Tur att lilla hunden gillar balansbommen för dit var då inte jag på väg när vi skulle dit 🙂 Sen förlorar vi som alltid grymt med tid på gungan. Det finns ganska många hundar som är i Lovis höjdstorlek men många av dem väger mer än 1 kg mer… Nåja, vingligt och jag orkade inte med allt jag hade tänkt orka med, men roligt var det ändå och vi kom 7a av 46 starter och om jag inte räknat fel är det första SM-pinnen, om vi nu ska ge oss in i jakten på dem i år…

Hopploppet gick jag in med lite mer självförtroende i men glömde det där med att ”lämna inget åt slumpen” och vi fick en vägran på ett hinder. Vi behöver träna på att dra på hinder som man inte ser rakt framifrån, alltså, när man kommer från sidan av hindret. Dessutom tappade jag bort ett hinder i starten men Lovis var snäll och vände tillbaka och tog det som var rätt. Pga det hade ju tiden inte räckt någonstans ändå, slutet av banan var dessutom ganska rak och springig. Men en dubbelnolla hade ju suttit fint.

Slalomen kändes säker i båda loppen, bra sug och bakombyten i båda klasserna, hon höll sig fint kvar i slalom trots att jag lämnade henne lite i hoppklassen åxå, var tvungen att satsa för att hinna ett framförbyte. Det som känts sämst är faktiskt min svanskota, jag föll när vi körde inlines förra veckan och det gör fan ont fortfarande, kände av det rätt ordentligt igår när jag var flytthjälp åt några vänner och det var rätt jobbigt att springa med stelheten.

En annan jobbig sak är att värma upp Lovis. Hon vill inte gå. Hon kan tänka sig att gå mot banan men inte därifrån. I Sörping finns tyvärr inte så bra möjligheter att gå någonstans (eller så har jag inte hittat dem). Tur att det är så nära hem, vi fick helt enkelt göra första uppvärmningen hemma. Men det här är faktiskt lite av ett problem. Om Lovis skulle få bestämma skulle hon gå direkt från buren in på banan och så helst direkt in i buren igen efteråt… Jag känner att jag måste lägga en del kraft på att göra bra uppvärmningar i år, måste fundera på hur jag ska göra bara…


Svar

  1. Ha, ha, vad söt Lovis är! Varför ska man bry sig om något sådant onödigt som uppvärmning! 😉 Kul att det kändes bra. Alltid roligt att börja med sådana lopp på säsongen! Men varför skulle ni inte satsa på att plocka SM-pinnar?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: