Kanske lite sent men vid halv fem hade jag äntligen skrapat ihop tillräckligt med motivation för att ta med hundarna ut i spåret och springa en sväng. Morgonpromenaden var en slaskig upplevelse så jag såg inte fram emot att komma ut igen men det hade frusit på och spåret var faktiskt riktigt ok att springa i, inte ens särskilt halt. Mörkt blev det däremot när jag hunnit ungefär halva, som tur är kommer man ju då in på 2,5an som har lampor. Men tänk vad härligt att det faktiskt inte är helt mörkt ute fast klockan är nästan fem!
3,5 km kändes lätt, hade klockan varit mindre hade jag tagit ett varv till men det kändes inte helt ok att springa ensam i skogen när det är mörkt så jag skippade det. Här hemma kom Lovis genast med sitt ludd och ville leka. Vi lekte lite ”in i buren” men ärligt tror jag inte att kamplek är nån vettig belöning i det fallet. Hon blir lite väl uppskruvad… Jag vet inte vad vi ska träna inomhus med den intensiteten som kampbelöning ger? Jag bad om en ”puss” och höll på att bli knockad lixom… Nej, kamp är bäst på agilitybanan, inomhus blir det lite högljutt och galet med luddet som belöning. Hon ser det mer som lek.
Förra årets bästa investering måste faktiskt vara mina joggingkoppel. De är såna ”telefontrådskoppel”, utdragna är de runt fem meter långa men hundarna kan åxå springa precis bredvid mig utan att trassla in sig eftersom kopplena drar ihop sig. De väger heller ingenting så det är enkelt att springa med öglan i handen bara. De där dock inget för stadspromenader, de har ju inget stopp eller så så det går inte att hindra hunden om den skulle få för sig att gå nånstans den inte ska. Men utan dessa koppel tror jag inte jag skulle springa så ofta som jag gör. När jag sprang med hundarna lösa var jag ständigt nervös för att nån skulle bli arg, man får ju inte ha hundar lösa i spåret. Iofs fick jag bara snälla kommentarer om mina små hundar, men ändå. Nu ger de åtminstone illusionen om att vara kopplade, men de kan ändå stanna o nosa/kissa snabbt om de vill, eller springa före mig i backarna.
Var hittar man såna fantastiska koppel? Vill ha!!
av: Madeleine den 09 februari 2009
, kl. 06:29
Kopplena är från Nina Ottosson, men jag är rädd att hon har slutat tillverka dem. Jag hade tur och hittade tre st i en affär som ville bli av med dem så jag fick dem rätt billigt.
av: toktassarna den 09 februari 2009
, kl. 19:35
Ja, i fortsättningen kommer vi passa oss för de oranga markeringerna, såvida det inte är planerat… Skönt att i alla fall veta att man har sovplats om man nu skulle irra bort sig igen
av: Cathrin den 10 februari 2009
, kl. 20:45
Ja den var så bra. Har aldrig grinat så mycket av en film. Eller jo Titanic…
Jag har Aska lös i spåret, skulle bli galen om jag behövde ha henne kopplad
Ingen har sagt nått. Fast alla hundägare brukar gå i spåret och de flesta har sian hundar lösa, kan ju inte göra någon skillnad om man springer
av: sarahclaesson den 10 februari 2009
, kl. 23:54